Metallstölderna medför allvarliga samhällsstörningar och förstörd infrastruktur. Ett stöldgods som bara är värt några tusenlappar i metallvärde medför ofta enorma följdkostnader. Avklippta och stulna kopparkablar orsakar stora avbrott i järnvägstrafiken med förseningar och inställda tåg. Kabelstölderna medför också en stor risk för allvarliga elolyckor då delar av järnvägsanläggningen kan bli strömförande när kablar eller jordförbindelser klipps av. Kulturhistoriska värden går förlorade när t ex kyrkorna blir bestulna på deras tak och stuprännor. Inom skrotindustrin sker kontinuerligt inbrott och stora summor läggs på att skydda skrotgårdarna från inbrott.
Drivkraften för de kriminella, oftast missbrukare eller utländska ligor, är att snabbt få ersättning för skrotet i kontanta medel när skrotet säljs till icke nogräknade skrothandlare. Kontanter är inte spårbara likt en banköverföring och detta gynnar de kriminella och skapar problem för polisen i utredningsfasen. Inom EU har ett antal länder redan infört kontantförbud för att hindra stölderna, exempelvis i England och Frankrike.
Sverige har idag två branschorganisationer inom skrotindustrin, Återvinningsindustrierna och Svenska Järn. Föreningarna ansåg att det klientel som behöver kontanter som betalningsmedel är ett klientel med ett tveksamt uppsåt och beslutade om ett frivilligt kontantförbud för betalning av skrot sedan flera år tillbaka. Det stora materialflödet inom ett samhälle kommer från företag som producerar varor, jobbar med infrastruktur eller liknande. Dessa transaktioner går alltid över faktura. En privatperson kan inte äga några större mängder material då man varken producerar varor eller gör stora infrastrukturprojekt. All handel med större summor hanteras B2B, business to business. Syftet med det frivilliga kontantförbudet var att möjliggöra spårbarhet för myndigheter, försvåra penningtvätt samt förbättra arbetsmiljön för de anställda då rånrisken minskar.
Sett till omsättning bedriver dessa två branschorganisationer tillsammans ca 90% av skrothandeln i Sverige. De övriga 10% består av ett stort antal mindre företag som inte är medlemmar i en av dessa två branschorganisationer, vilket innebär att de inte omfattas av ett frivilligt kontanförbud. Enligt statistik från Statistiska centralbyrån är dock de flesta företag inom skrotbranschen mindre företag med inga eller högst fem anställda.
I SOU 2014:72 föreslog utredningen ett förbud mot kontanter, checkar och postväxlar vid handel med metallskrot. Alla remissinstanser var i positiva till utredningens förslag, även polisen, med vissa smärre justeringar, men ändå har regeringen inte återkommit med ett lagförslag om förbud mot kontanter vid handel med metallskrot.
Efter flera år i politiken blir vi mer och mer förundrad över en sak. Att partierna har olika åsikter i fråga om synen på t ex brott och straff, fördelning och andra värderingsfrågor är inte konstigt. Alla har sin tro på vad som är gott och ont. Men när det kommer till frågor som ligger helt utanför detta område, frågor som till sin karaktär är rent tekniska eller opolitiska, varför är det så svårt att låta det sunda förnuftet råda och genomföra det som krävs?
Mikael Strandman, riksdagsledamot SD