I mars skrev vi om koltrasten (länk här), men det finns mer roliga saker att berätta om denna, vår svenska nationalfågel.
Koltrasten är en av de första som börja sjunga om våren. Den vackra sången kan innehålla imitationer av andra fåglars sång och även ”mänskliga” ljud som sirener och glassbilsmelodin!
I panik kan koltrasten ta till en mycket speciell försvarsmekanism. Genom att släppa och vifta omkring en del av sina fjädrar kan den komma undan till exempel en anfallande katt. Detta kallas ”skräckfällning”.
Koltrasten kan bli över 20 år gammal.
Koltrasten bygger sitt öppna bo lågt i täta träd och buskar. Kan även bygga nära människan i cykelkorgar, hängrännor, blomlådor och under motorhuven på fordon.
Koltrasten har två gånger röstats fram till Sveriges nationalfågel, 1962 och 2015.
Koltrasten häckar i Sverige upp till norra Värmland ungefär, samt upp längs Norrlands kust. Finns i nästan hela Europa (inte Island) samt delar av Nordafrika och västra Asien. På 1800-talet togs den av europeiska nybyggare till Australien och Nya Zeeland där den nu finns i livskraftiga bestånd.
Förr trodde man att väderomslag var på gång om man såg en koltrast på vintern.
Ungefär 75 procent av koltrastbeståndet bedöms vara flyttfåglar som flyttar till västra Europa, som längst till Spanien. De senaste decennierna har allt större andel stannat i Sverige, särskilt i stadsmiljöer.
Koltrasten har haft många olika namn i olika delar av Sverige: Svartstare (Småland), svartklera (Bohuslän), buskstare (Småland, Öland och Gotland), solsvärta (Skåne) och muskvipa (Västergötland).
Koltrasten får ofta två kullar med 4-6 ägg. Ruvar 13-14 dagar. Äggfärgen ofta blekt grön med bruna fläckar. Ungarna matas av båda föräldrarna.
Hanen är svart med gul näbb och ögonring. Honan mer brunaktig och med mörk näbb.
Koltrasten kan förväxlas med stare. Koltrasten har klart längre stjärt samt brukar hoppa jämfota på marken, medan staren går.
Källa: Tidningen Land