I en tid där utbildning är en av de viktigaste byggstenarna till ett välfungerande samhälle och en inkluderande framtid för alla individer i samhället, är det av högsta vikt att se över och utvärdera strukturerna inom vårt utbildningssystem. I denna artikel kommer vi att utforska de vägledande argumenten för varför ett förbud mot icke-statliga skolor kan vara en väg framåt för vårt utbildningssystem och vårt samhälle som helhet.
Till att börja med innebär förbudet av icke statliga skolor en bättre kontroll över utbildningskvaliteten. Statliga skolor kan regleras och övervakas mer noggrant för att säkerställa att undervisningen där håller en acceptabel nivå. Förbudet hade även resulterat i en minskning av ojämlikheter i frågan om tillgång till högkvalitativ utbildning. Ett förbud skulle kunna bidra till att minska klyftorna mellan olika socioekonomiska grupper och öka möjligheterna för alla barn att få en likvärdig utbildning. För att kunna säkerställa att alla elever har samma möjligheter och resurser måste “friskolor” förbjudas. Alla barn har rätt till en likvärdig utbildning oavsett sin socioekonomiska bakgrund.
De som förespråkar icke statligt ägda skolor pekar på att “friskolor” stärker mångfald och valfrihet, en alternativ utbildningsmodell till den som tillhandahålls av det offentliga skolsystemet. En möjlighet för föräldrarna och eleverna att välja en skola som bäst passar deras behov, värderingar och inlärningsstilar. Enligt lagstiftningen ska skolan – friskolan liksom den kommunala – vara öppen för alla elever, men det är där det brister! Lina Stenberg skriver i en artikel i Aftonbladet: “Bland fyra av fem granskade friskolor finns brister kopplat till urvalet av eleverna. I de flesta fallen handlar det om att skolledningarna har fler, dolda, urvalsgrunder än vad föräldrar och elever får veta om. Urvalskriterier som – godtyckligt – kan avgöra sållningen när elever erbjuds plats eller nobbas”.
Friskolornas riksförbund menar att friskolor just är viktiga för elever med särskilda behov, att det erbjuds en lugnare miljö. Men sanningen är något helt annat. Elevgrupperna är större i friskolorna än de kommunala vilket endast pekar på en stökigare miljö. I en studie utförd av Näringslivsforskning, IFN, kontaktade man mer än 2000 olika friskolor för en plats åt fiktiva barn, varav resultaten var chockerande. Studien visade att över hälften av barnen med diagnoser erbjöds en plats, medan samma endast gällde för drygt var tredje barn med diagnosen ADHD. Hur slående resultatet än är, så är detta system accepterat.
Sammanfattningsvis finns det både själ att bevara liksom förbjuda friskolor. De starkaste skälen till ett förbud mot friskolor grundar sig i att minska klyftorna mellan olika socioekonomiska grupper och ge alla barn en likvärdig utbildning. Även om många understryker att valfriheten är viktig, är det viktigt att förstå hur friskola ledningarna kringgår lagen om att skolan ska vara öppen för alla elever genom dolda urvalsgrunder och detta är någonting som måste få ett stopp!