Många turer innan 1925 års bro var klar

Hjalmar Arwins dröm var en bro, något norr om den bro som slutligen byggdes. Entrén till Lidingö är här magnifik med en tunnelmynning där tågen försvinner in i berget för att ansluta till Norra banan i höjd med Islinge. Lidingö Museum.
Lilla Lidingöbron5 november 2023 kl 03.19

Gamla Lidingöbron, järnvägsbron, järnbron… Kärt barn har många namn. Nu är 1925 års bro i princip riven. Här är berättelsen om hur bron kom till för mer än 100 år sedan, i tre delar. Texten är hämtad från utställningen ”Bro vid bro vi byggde” som just nu pågår på Lidingö Museum.

Vem ska bygga bron?

Hjalmar Arwin, grundare av Lidingö Villastad, visste att om han skulle kunna locka välbeställda stockholmare att slå sig ner på Lidingö behövdes bättre förbindelser än den gamla flottbron. Hans första drag var att låta bygga Norra Lidingöbanan och anlägga en färjelinje från Islinge till Ropsten. Därefter ville han bygga en ny Lidingöbro och ansökte om tillstånd.

Men varken Stockholms stadsfullmäktige eller Lidingös kommunalfullmäktige tyckte att ett privat företag skulle få bygga något så viktigt som en bro. Så Stockholm beslöt att ”bygga om” den gamla bron och inbjöd Lidingö att medverka. Och Lidingö beslöt, å sin sida, att för säkerhets skull ansöka om att få bygga en ny bro.

Så plötsligt fanns det tre olika broförslag. En klok landshövding ingrep och såg till att staden och köpingen bildade en gemensam Lidingöbrostyrelse. Arwin ställdes åt sidan. Hans vision kom aldrig att förverkligas. Den nya bron kom att ägas gemensamt av Lidingö och Stockholm till dess Lidingö stad år 1985 tog över ägandet och ansvaret.   

Var ska bron ligga?

Arwins förslag till flottbrons dragning (ritning).

I Arwins förslag landade Lidingöbron norr om dagens brofäste. Det är tydligt att det skulle varit omöjligt att ansluta den blivande Södra Lidingöbanan till bron. Resande från södra ön hade fått hålla till godo med färjelinjen Herserud–Ropsten. Men södra öns intressen bevakades av AGA:s chef Gustaf Dalén som också var en ledande kommunalpolitiker. Han slog tidigt fast att brofästet borde ligga vid Torsvik – och så blev det också.

Hur ska bron byggas?

Det fanns tre olika idéer om hur bron skulle byggas. Arwin hade föreslagit en pontonbro som skulle bli billig och kunna byggas ganska snabbt. 

Lidingöbrostyrelsen förordade emellertid en fast betongbro, och så beslutade också Stockholms stad samt Lidingö köping. Men eftersom brobygget fick en mycket trög start – på grund av pågående världskrig och stora oroligheter på arbetsmarknaden – ändrades förutsättningarna efter några år. Stål, som under kriget varit omöjligt att köpa, fanns nu åter på marknaden till rimligt pris och eftersom bygget inte hunnit längre än till brofästena kunde man ändra sig. Det blev en fackverksbro av stål med öppningsbar klaff. 

Så här blev det: 1925 år bro var 850 meter lång och 9 meter bred (körbanan drygt 6 meter).  Den segelfria höjden under bågspannet uppgick till 5,6 meter. Ur E. Nordendahl, Beskrivning över Nya Lidingöbron.

Nästa söndag: Ett bygge med flera omtag.

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *