...TRÄFFAS FÖR FÖRSTA GÅNGEN ONSDAGEN DEN 3 FEBRUARI I HOBBYRUMMET ”BILJARD”. VI ÄR TRE DAMER SOM HOPPAS PÅ EN VÅR I DET FRIA. BLOMMOR OCH GRÖNT KAN BLI SKÖNT PÅ DUKEN! TILLS DESS FÅR VI NÖJA OSS MED DET SOM BJUDS OCH HOPPAS PÅ FLERA ”MÅLARE” I GÄNGET. IDÉ OCH LEDARE ÄR ULLA-BRITTA FRIBERG!
STYRELSEN HAR SAGT OK!
Det var så det började.
Vi behöver nya utmaningar i livet, när det mesta ”står still”. Som en skänk från ovan kom då en ny granne in i våra liv på Hiertagården. Ulla Britta – en vital tjej med gener från Älvsbyn i Norrbotten, med spring i benen (5 trappor i A-huset) och nyfiken på det nya livet på Lidingö. I tider som dessa måste man ju ändå iakttaga vissa försiktighetsåtgärden, som att hålla avstånd och tvätta händer – kanske också ta på sig munskydd? Nåja, det senare kanske är överkurs men ändå – här ramlar det in en tjej från rymden… Vi var alltså en aning restriktiva i vår kontakt med vår nya granne, som ändå öppnade sin dörr för oss! Det blev några kaffestunder för två – tre personer åt gången. Vi bjöds på hembakade kanelbullar som var helt fantastiskt goda och dessutom fick vi en inblick i Ulla-Brittas liv som målarinna. Som nyinflyttad hade ännu inte alla tavlorna fått plats i miljön som för övrigt var helt härligt ljus, elegant och luftig.
God smak! Just så!
Med iver lade hon fram ett scenario för besökarna – skulle det inte finnas möjlighet att skapa en liten ateljé för intresserade på Hiertagåren? Den lätt avtrubbade lyssnarskaran log lite tveksamt medan Ulla-Britta ivrigt fortsatte att leta efter en möjlig lokal. Hon knackade dörr och ringde på – lärde sig koder och började så smått glida in i vårt omgärdade samhälle. Och – tack och lov tappade hon inte gnistan! Till slut fick hon napp och hjälp av en stor, stark kille; Kent, som hade goda kontakter med styrelsen. Sånt är viktigt!
Killen Kent öppnade dörren till biljardrummet i C-huset. Det är ett tillhåll mest för killar med lust för spel och kul samvaro. Ett stort biljardbord står mitt i lokalen som också har matbord och liten kokvrå nära till.
Skulle dom verkligen vilja släppa in målare i den strikta, lätt maskulina miljön? Vi den här tidpunkten hade omvärlden informerats om vad som skulle komma – på anslagstavlorna fanns texten ”Målare med färg”. Men – vilka var Målarna egentligen? Vi fick ju inte vara fler än högst fyra personer i rummet enligt reglementet och för att ta det lugnt var vi nu bara tre när premiärdagen kom. Natten före var det ingen av oss tre som sov särskilt gott. Tankarna snurrade runt i skallen! För visst skulle det bli spännande att duka upp allt material – färger, dukar, penslar av olika storlekar, eller hade vi glömt något…
om man så vill. Den gula målningen har text; ”Vad har du i fickan Jan?
Är det en jättebanan eller….
Och så kaffe och kaka – ett kort samtal runt bordet om motiv och material var starten. Tema: BANAN.
Och – hur börjar man egentligen? Lätt nervöst kommer jag ihåg min syssling målarinnan Elisabets goda råd – börja längst upp till vänster och gå neråt på duken med din älsklingsfärg så kommer resen av sig själv!
Det lät ju bra, men bananen då? På bordet låg nu ett gäng bananer som motivet. Ja, det var verkligen något att bita i. Under tystnad prövades penslar, blandades färger och att de första penseldragen satt där de skulle! För min del märkte jag att mina skakiga händer var svåra att bemästra. Så det blev lite ”som det blev”. Det blev ändå en BANAN och två och tre innan två timmar gått. Ulla-Britta målade mer omsorgsfullt och detaljerat medan Gullans måleri var en stiliserad banan med guldglitter. Tänk så det kan bli – riktig hokus pokus!
Nästa onsdag ska vi måla HJÄRTAN inför ”Alla Hjärtans Dag” som infaller den 14:e februari. Eller blir det kanske en SEMLA…
Grattis tjejer! Måla allt vad ni kan! Även killarna kan göra det! Heja Ulla-Britta som fixat målarstugan, bra för själ och hjärta!