Att en välmående kommun som Lidingö måste spara på samhällsservice är djupt förvånande, när man har lagt miljoner på konsulter och rapporter som inte är värda pappret de är skrivna på!
Sedan att man försöker stödja dessa nerdragningar av saltsopningen genom siffror tagna för att passa ändamålet är upprörande. Inte en krona är lagd på en konsekvensanalys hur det påverkar Lidingöbornas vardag.
Carl-Johan Schiller (KD) säger på Lidingö Nyheter att antal cyklister är cirka 300 per dag. För det första är siffran fel eftersom VTI anger totala antal passager över Lidingöbron till drygt 700 i veckodygnsnitt i mars 2019. Räknar vi bort helgdagar och fokuserar på vardagarna är det över 900 passager i snitt.
För det andra gäller mätningen som är gjord i mars 2019 antal cyklister på ön, men det intressanta är antalet passager över Lilla Lidingöbron. Det är betydligt fler passager än cyklar. Många cyklar inom ön då tvärförbindelser ofta är dåliga, särskilt efter nedläggningen av tvärförbindelsen busslinje 233.
Dessutom är tajmingen vansinnig. Om politiker uppmanar Lidingöbor att undvika trängsel i kollektivtrafik måste vi också ge dem så goda förutsättningar som möjligt att följa rekommendationerna. Även de som inte äger en bil!
Som grädde på moset bortser majoriteten helt från att saltsopning sker av både gång- och cykelväg. Saltsopningen nyttjas av en mängd gående och motionärer som springer, till exempel.
Slutligen konstaterar vi att det går helt emot stadens nyligen antagna trafikpolicy att ta bort saltsopningen. Två av målen i policyn är att Lidingö ska ha ett effektivt, tillgängligt och framkomligt trafiksystem för samtliga trafikslag och att trafiksäkerheten ska vara fortsatt hög för samtliga transportsätt. Saltsopning är ett krav för att uppnå båda målen för cykeln och gående.
Jag blir så trött på kommunens brist på professionalism
Själv cyklar jag inte pga rörelsehinder men jag uppskattade de saltsopade vägarna som ökade framkomligheten för mig något enormt. Jag bor en bit ifrån dem men tog mig alltid dit för att promenera under vintern. Det kanske inte var syftet med sopningen men jag tog stor del utav den. Det tackar jag för.
Det som grämer mig är ett bristande förtroende för våra styrande politiker. Vi har flera exempel de senaste åren på ön. Det ska byggas snabbcykelbana, det ska inte byggas snabbcykelbana. Det tas in konsulter från familjens firma för utredningar. Vi hamnar med det i riksmedia. Det omsätts och sparkas chefer och övrig personal. Det handlas upp asfaltering som sker fullständigt amatörmässigt och som har behövt åtgärdas. Det felanmäls ganska allvarliga säkerhetsbrister i trafiken utan åtgärd eller krav på politiska beslut. Det läggs enorma kampanjer på hur centrum ska byggas ut och sedan sker inget.
Sedan ser vi denna typ av påskyndande beslut som går stick i stäv med landets utveckling i övrigt( jag läste att Umeå saltsopar!) Det är uppenbart att framtiden ligger i att vi börjar röra oss mer och pendla på alternativa vis. Ett enkelt medel är ju cykel för de som kan cykla. Det är billigt, inga utsläpp, ger motion, våra barns kanske enda sätt att själva ta sig själva till träningar kompisar skola etc. Att då ta bort förutsättningarna för de som vill eller borde cykla är ju märkligt mellan som jag förstod det med enligt tidigare år budgeterade medel oktober-mars dvs nästan halva året.
Lidingö har väl en av de mest välbetalda invånarna i landet, så vi har råd. Det anser iaf staten som pålägger oss Robinhod skatten. Lidingö har många texter på hemsidan vad gäller strategi för hälsa. https://www.lidingo.se/toppmeny/stadpolitik/omlidingo/halsanso.4.75c90895165a9e3fa784e1b.html
Hälsa måste få kosta pengar. Det förstod ni som styr förra vintern då det gladde mig att ni promotade era saltsopade gator med inslag och tävlingar. Min dotter vann ett par vinterdäck som ni bekostade i något projekt och ni ville att hon skulle använda på de sopade cykelbanorna. Hon var mycket tacksam. Detta år har hon inte kunnat cykla med ens de vinterdäck hon fick av er då vägarna inte varit farbara.
Nu verkar det året efter plötsligt blåsa helt andra vindar i statshuset. Jag hänger knappt med i takten ni verkar ändra era beslut och handlingar. Jag vill ifrågasätta hur ni baserar era beslut då de verkar ändras från år till annat. Om ni vill att vi Lidingöbor ska ändra våra vanor så måste det finnas ett konsekvent och långsiktigt handlande.
Det kräver trovärdighet i besluten! Ni kan inte ändra er från ett är till nästa 180 grader kopplat till strategin.
Länken fungerar inte bara enstaka dagar efter att den postades. Lidingö stad verkar snabbt ändra sin strategi för hälsa. Pinsamt.
Saltsopningen skedde tidigare på ca 1 mil av öns ca 13 mil cykelvägar. Denna mil kostade ca 2 Mkr att saltsopa, vilket ska ställas i relation till att hela öns snöröjning på 21 mil vägar och 26 mil gång- och cykelvägar en genomsnittsvinter kostar runt ca 17 Mkr/ år.
Vi kan väl hålla oss till de verkliga siffrorna
Saltsopningen kostade
säsongen 2018/2019 – 1,1mnkr och säsongen 2019/2020 – 1,4mnkr
Även bör aspekter som
att saltsopning nödvändig för att uppnå målen i nyligen beslutade trafikpolicy om effektiva och framkomlig trafikmiljö i en säker och trivsam miljö.
Ordförande Carl-Johan Schillers siffror stämmer inte om 300 cyklister per dag. 2019 var det i mars ett veckodygnssnitt på drygt 700 cyklister på Lidingöbron. Om man ser på vardagar är det 900. Källa: VTI rapport ”Att sänka cyklisters hastighet på cykelbanor” Tittar vi på mer aktuella siffror från november 2020 är dessutom siffran på ett vardagsmedeldygn drygt 2000 cyklister.
I VTI rapporten har man förvisso även räknat med mopedister
Men har inte de även rätt till god framkomlighet på våra vägar ?
frågan är var Majoriteten drar gränsen i denna ”killgissning”
Är en elcyklist en riktig cyklist och ska räknas i statistiken och ha rätt till vinterväghållning ?
Även om man är väldigt välvillig och räknar att en cyklist har två passager per dag, så är det uppenbart att majoriteten ”gör vad man kan” för att fritt tolka siffror göra en besparing på samhälles servicen.
På Lidingö har också saltsopningen varit till stor nytta för gående och motionärer då hela gång och cykelbanan saltsopas.
Det ignorerar majoriteten helt.
Cykeln har även blivit viktigare under pandemin.
Denna trend syns tydligt i Rapporten från VTI
Om politiker uppmana Lidingöbor att undvika trängsel i kollektivtrafik måste vi också ge dem så goda förutsättningar som möjligt att följa rekommendationerna.
Intressant det betyder alltså att de 7000kr som redovisades av Schiller per person i kostnad per person och år är grovt överskattade?
Det låter mer som ca 1000kr per 2hjuling och då bjuder vi på alla fotgängare. Uppskattningsvis så står cyklarna för Max hälften av trafiken på dessa sopade stråk och det ger då 500kr per person och år som använder.
Tydlig signalpolitik till de bilburna väljarna som stör sig på cyklisterna.
Det blir ju säkert en kostnadsbesparingar att dra in på det men frågan är om inte även Schiller lurar sig själv med de siffrorna i längden.
Självklart ska man förstå relationerna. Saltsopar har blivit en hygienfaktor för framkomligheten och rörelsemönster i hela landet. Inte bara i Stockholmskommuner, även kommuner i norra Norrland.
Att hävda att man inte har råd att upprätthålla det på Lidingö får ju oss att framstå som en fattig kommun.
Glöm inte att den mil som sopades också är den mest trafikerade milen vad gäller åtminstone cykel. Det är den milen vi vill satsa mest på om
Vi vill få flest att röra på sig.
Dvs att mäta antal mil per krona är lite som att säga att vi har så många mil väg i Sverige att vi får minska på snöröjningen i Stockholm för att ha råd att ploga lika ofta i avkrokarna. Det är räknenissar som inte förstått samhället utan vill sänka kostnaderna till varje pris.
Om Lidingö kommun inte har råd att hålla jämna steg med övriga kommuner i landet blir jag lite rädd med tanke på de goda förutsättningar vi har.