Vi inom Majoriteten håller med om rubriken: ”Saltsopning håller inte”.
• Saltsopningen skedde tidigare på ca 1,1 mil av öns ca 12 mil cykelvägar. Under år 2021 tillkommer ca 1 km gång-och cykelbanor (6 körfält) på den nya Lilla Lidingöbron.
• Denna mil kostar en normal vintersäsong ca 2,4 Mkr att saltsopa. Denna kostnad ska ställas i relation till att hela öns snöröjning på sammanlagt ca 33 mil vägar och gång- och cykelvägar en genomsnittsvinter kostar ca 18 Mkr per år. Sopsaltningen av enbart 3 % av Lidingös totala väg-, gång- och cykelnät kostar således ca 13 % av hela vintervägunderhållet.
Antalet cykelpassager utmed Lidingöbron mättes i mars 2019. De uppgick då för en medel-veckodag till 727 cykelpassager. Om vi rent logiskt antar att alla cyklister som lämnade Lidingö i ena riktningen också återvände till ön samma dag, då blir det 363,5 cyklister som nyttjade Gamla Lidingöbron. Carl-Johan Schiller (KD) skrev ca 300. Hans uppgift ligger i korrekt härad.
I Stockholm har vi (i 10 års-snitt) 91 dagar med frost, d.v.s. dagar med minusgrader under tre månader. Det brukar vara månaderna december, januari och februari som har dagar under minusstrecket, bara undantagsvis mars månad. I mars 2019 var dygnsmedeltemperaturen 7 grader. I genomsnitt är det knappt 60 % som cyklar utmed Lidingöbron under de tre ”frostmånaderna” jämfört med i mars. Detta indikerar att det troligtvis bara var 218 cyklister per dag som cyklade under de frostiga dagarna under vintern 2019. Siffran 300 är således en viss överskattning.
Fredrik Wesslund har rätt i att Lidingöborna också cyklar på övriga delar av ön. Enligt en cykelräkning för några år sedan uppgick antalet cyklister utmed Norra och Södra Kungsvägen – just de sträckor där sopsaltningen tidigare förekom – till 315 (i båda riktningarna), jämfört med 659 på Lidingöbron under de tre frostmånaderna december – februari. Tillsammans med Lidingöbrons cyklister blir summa cyklister utmed de båda Kungsvägarna då 487 per frostdag, eller en procent av alla Lidingöbor.
Fredrik Wesslund citerar föredömligt vår nya trafikpolicy, en policy som Centern hade invändningar emot, när beslutet togs. Där anger han: ”Två av målen i policyn är att Lidingö ska ha ett effektivt, tillgängligt och framkomligt trafiksystem för samtliga trafikslag…”
Just det. Effektivt trafiksystem! Anser Fredrik Wesslund att det är effektivt att spendera över 10 % av vintervägunderhållet på 1% av befolkningen? Vi inom den övriga majoriteten gör det inte.
Vi hoppas att även Centerpartiet känner till citatet. “Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”.
Peder Hagen (M), vice ordförande i Teknik- och fastighetsnämnden
Göran Tegnér (L), gruppledare i Teknik- och fastighetsnämnden
Lisa Tilliander (LP), gruppledare i Teknik- och fastighetsnämnden
Så som sopsaltningen utförts på Lidingö kan väl ingen vara förvånad att kostnaden var orimligt hög? Frekvensen har varit betydligt högre än på Stockholmssidan, kanske dubbla. Dessutom har en långsammare och större traktor använts.
Det viktigaste för framkomlighet för cykel är renskrapning ner till asfalten. Normala gångvägstraktorer har ofta svårt med det, men jag glömmer aldrig ett tillfälle när en stor grävmaskin plogade en delsträcka. Skillnaden var stor, men tyvärr ryms knappt maskinen.
Denna artikel är ju nästan komisk. Att dessa 3 herrar och dam med emfas ska hävda att saltsopning är en dålig idé medan hela Sverige snarare går mot mer saltsopning känns ju lite speciellt.
Det som undantas är samtliga fotgängare som likt mig själv åtnjutit den fina vägbanan och nu får halka fram längs Islinge hamnväg som varit oplogad länge och väl.
Dessa 4 går antagligen torrskodda in på sin arbetsplats, i och med att omgivningarna kring statshuset är eluppvärmt. Ingen snö där inte! Där kan vi prata om att spendera stora resurser på få människor.
Jag vill också påpeka att Lidingö stad effektivt har tagit bort alla dokument på sin hemsida som syftar till rörlighet.
Hyckleri och indragen service för medborgarna!
Enig vad gäller effektivtet. Lidingö kommun har mycket att lära av storebror Stockholm. Det räcker med att komma över bron så är i praktiken allt soprent, även anslutande väg som enbart leder till Lidingöbron. Gissningsvis är det få av Sthlms kommuns skattebetalare som har nytta av den snutten.
Det känns lite som att vi bor i andra klassens kommun när man passerar bron. Djup snö och övergivna vägar nära byggarbetsplatser. Lite som att ni väntar in den nya bron och till dess görs knappt något. Tidigare har det varit en helt annan känsla att korsa bron.
Förvaltningen på kommunen måste arbeta med effektiviteten, inte med att dra in samhällsservice. Det är väl självklart att det blir billigare i det korta perspektivet om man drar in på en kostnad. Däremot drabbar den medborgarna, fler än de ni anger i ert svar. Jag går varje dag från Islinge via Norra Kungsvägen och över bron till min arbetsplats i Värtan . Jag vill påstå att vi som inte cyklar är i majoritet över bron. Varför räknas inte vi?!
Förra året så utökades sopningen från tidigare år för att detta år helt avslutas. Det kan ju aldrig skapas effektivitet i något om man inte arbetar med ett ständigt lärande och utveckling av service. Att hatta fram och tillbaka är slöseri på skattemedel.
Att sitta på fulla bussar eller i bilköer känns inte vidare attraktivt, och då är säkra och farbara gång/cykelvägar det alternativ som vinner. Förhoppningsvis vinner det över fler och flers bekvämlighet att ta bilen när ni som kommun förbättrar förutsättningarna. Att hävda slöseri där känns skamfyllt. Jag kommer att överge majoriteten, detta var droppen efter alla fadäser som skett de senaste åren (snabbcykelbana, jäv, dyra konsulter, dyra planer för centrum som inte lett någonstants, personalomsättning på kommunen osv)
Apropå den uteblivna saltsopningen, finns det flera fördelar. Den största och viktigaste är den nya trygghet som har infunnit sig, i och med att äldre, familjer och hundägare nu kan använda gång- och cykelbanorna tack vare att det cyklas lugnare. När de cyklister som verkar tro att de tränar för giro dítalia eller liknande, kör i våldsam fart, utan att använda ringklockor eller visa någon hänsyn till gående eller långsamt cyklande, är det inte läge för andra att bevista gång- eller cykelbanorna. I dessa tider med pandemin, är det särskilt viktigt att alla har möjlighet att röra sig utomhus och återuppbygga krafter. Så snälla alla, se det positiva att vi får ett lugnare tempo på cykelbanorna och dessutom slipper hundarna få sina tassar såriga av saltet. Jag passar också på att berömma den utomordentliga snöröjningen som jag sett hittills i år, trots det rikliga snöfallet. Äldre med rullator kan nu gå till affären utan att fastna i snön och till och med rullstolsburna kan ta sig över gatan vid övergångsställen.
Irene de som tränar kör på bilvägar, och där går det fort, största fartsyndare är bilarna. Det du förespråkar ökar otryggheten för de allra flesta. Jag har aldrig haft problem med cyklister på Lidingö. Jag är hundägare och min hund har tasskydd om jag skulle gå på grusade och sandade vägar. Vi måste börja visa respekt för varandra. Jag blir glad när jag ser hur folk börjat cykla mer och mer. Det stärker ju motion och hälsa speciellt. Sedan minskar det smittspridning att inte belasta bussar med och tåg. Läste om en fruktansvärd olycka där en dam halkade i snömodden och bröt handleden när hon skulle cykla i sakta mak från Coop i centrum när hon ville undvika bussar. Hemskt.
De som förespråkar sopsaltning oavsett kostnad borde ge sig ut idag. Nära på perfekta cykelförhållanden på den tidigare sopsaltade sträckan på södra ön.