Lucia-firandet och sommaravslutningen är till för både barnen och oss föräldrar!

Foto: Dejan Sekuloski
Debatt14 december 2023 kl 04.443


Vi är många föräldrar som är upprörda och ledsna över beslutet från de kommunala förskolorna på Lidingö att stänga oss ute från Luciafirandet och sommaravslutningen.

Förskolan är en viktig verksamhet där våra barn tar sina första, stapplande steg i livet. En plats där de lär sig att samverka, utvecklas och ta hänsyn till varandra. Där de lär sig att komma till uttryck med sina känslor och tankar och att de har en egen röst och plats i den här världen. I förskolans uppdrag ingår att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner och historia, språk och kunskaper – från en generation till nästa (Lpfö 18 – Läroplan för förskolan, Skolverket). Detta är den första, sociala miljö de kommer till som barn.

Vi har sett våra barns upprymdhet när de lärt sig sjunga en sång, klätt ut sig, dansat eller på annat sätt fått chansen att visa vad de kan. Barns behov av att få känna att de finns till, att deras uttryck påverkar och berör, att de är älskade och uppskattade är någonting väldigt djupt rotat i vår mänskliga natur.

Senare i livet kommer vi många gånger att behöva stå på egna ben. Vara starka och trygga i oss själva för att kunna möta en omvärld full av utmaningar. Då blir det extra viktigt att vi från tidig ålder rustas med en tro på oss själva, ges en chans att upptäcka våra förmågor och lär oss att vi alla, var och en på sitt unika sätt är värdefull.

Varför är vi inte längre välkomna till Lucia-firandet?

Lucia har firats i Sverige den 13:e december varje år och är en folklig och mycket uppskattad, unik tradition som funnits sedan sekelskiftet och som vid sidan av advent inleder julfirandet i vårt land.
Varför väljer de kommunala förskolorna nu att utesluta föräldrar från denna händelse? Vilken är skadan med att låta barnen få bjuda in oss föräldrar till ett lustfyllt Luciatåg?

Om det handlar om att något eller några barn känner sig obekväma så är det väl i så fall förskolans roll att i dessa lägen uppmuntra barnet på samma sätt som man gör i andra sammanhang där barnet behöver våga uppträda inför andra. Ta till exempel bokstunden där varje barn ska ta med sig en bok hemifrån och sedan berätta om den för klassen – detta skulle av vissa barn också kunna upplevas som obehagligt. Ska förskolan då backa och göra avkall på allt som kan kännas obekvämt eller ska förskolan inspirera och hjälpa barnet till att växa och tro på sig självt? Livet är fullt av utmaningar som man växer av att övervinna.

Vid många tillfällen har våra barn på olika sätt stått tveksamma eller till och med rädda inför olika utmaningar. Att vi i dessa lägen, både som föräldrar och pedagoger, på ett lekfullt vis försöker hitta kreativa sätt för barnen att växa och överkomma sina rädslor blir ofta avgörande för hur de formas som individer. Senast häromdagen skrev barnpsykologen Clara Linnros ”Barn gör saker hela tiden som är svåra och utmanade, det kan vi inte börja ta bort.” (DN 231208)

Våra barn har kroppar, röster och drömmar - dessa måste få lov att komma till uttryck. Våra barn går dessutom mot en framtid som blir alltmer global och som världen ser ut idag så hoppas vi verkligen att de, med allas vår hjälp, uppmuntras till att våga uttrycka sig och våga ta plats.

Nu avser de kommunala förskolorna att även utesluta oss föräldrar från våra barns sommaravslutning.

Många föräldrar på till exempel Larsbergs förskola har fått dela glädjen med sina barn på sommaravslutningen när de tar emot den symboliska rosen, den handgjorda ”stundentmössan” och det fina brevet från pedagogerna. Barnen strålar av stolthet när de sjunger, dansar och underhåller. Och alla vi föräldrar applåderar dem. I deras värld är detta ett stort och minnesvärt ögonblick, de har åstadkommit någonting och familjen får vara med och dela den lyckan. Nu vill de kommunala förskolorna ta även denna betydelsefulla stund ifrån oss. Varför ska föräldrar uteslutas från sina egna barns avslutning?

Varifrån kommer idén att vi plötsligt inte får fira saker tillsammans längre? Och vart har dialogen tagit vägen? Det talas ofta och varmt om samverkan mellan skola och föräldrar men i verkligheten lyser den med sin frånvaro. Utan att ens ställa frågan tas dessa beslut av rektorerna på de kommunala skolorna på Lidingö. Således måste detta innebära att den kommunala verksamhetschefen Ingela Landén har varit delaktig och stöttande i detta beslut. Men inte heller därifrån har någon dialog eller motivering kommunicerats.

Om det är av omtanke till de få barn som eventuellt kan påverkas negativt av digital exponering så måste det finnas andra vägar att skydda dessa extremt få barn än att punktera glädjen för alla. Detsamma gäller även för de få barn där föräldrar av olika anledningar inte kan eller vill vara med.

Det är få tillfällen som vi föräldrar får vara med och glädjas tillsammans med barnen i gemenskap med förskolans pedagoger. Vi värderar dessa tillfällen högt då denna period är kort och går mycket fort.
Förskolan är en samhällsservice som vi alla bidrar till. Den samhälleliga andan är att föräldrar till en ökad grad bör engagera sig i sina barn. Men istället berövas vi möjligheten och målas upp enbart som en stressfaktor. Inte som det stöd de flesta av oss dagligen kämpar för att vara i våra barns utveckling.

Vi vill ha inflytande i denna fråga, vi vill vara delaktiga och vi vill ha en dialog. Att utan vidare fråntas detta är inget vi kan acceptera då både vi och våra barn blir lidande.

Detta är ett brev undertecknat av ett 20-tal familjer på Lidingö. Det är för många namn att lägga upp här. Reds anm.

Kommentarer

  1. Skolans primära uppdrag är att säkerställa en trygg och gynnsam miljö för barnens utveckling, inte att tillgodose några få föräldrars behov av sång och dans att filma för Instagram.

    Det är helt oförståeligt och oacceptabelt att föräldrars önskan att bevittna ett par minuters spex ska väga tyngre än barnens eget välbefinnande.

    Det är en sak att uppmuntra barnens uttrycksförmåga och en helt annan att utsätta dem för potentiellt obehagliga situationer där de känner sig tvingade att ”spexa” inför en publik av okända vuxna med mobilen i högsta hugg, för några få föräldrars eget nöje.

    När vissa barn känner sig obekväma eller pressade att prestera inför en stor grupp, särskilt i närvaro av instagrammande föräldrar och kameror, är det förskolans ansvar att skydda dessa barn. Att ignorera deras ångest eller obehag för att några föräldrar vill ha se några barn sjunga och spexa är direkt felaktigt och strider mot barnets bästa.

    Det är viktigt att komma ihåg att inte alla barn är lika. Vissa älskar uppmärksamheten och gläds åt att uppträda, medan andra finner det djupt obehagligt och stressande. Det är inte rättvist att de senare ska tvingas in i en situation där de känner sig obekväma bara för att leva upp till någon form av tradition eller för att föräldrar vill skapa content för Instagram. De barn som älskar att uppträda och spexa kan göra det på sin fritid. Ett luciafirande kan lika gärna göras med sin kör, kyrka eller teatergrupp. Inte i en situation där det råder skolplikt.

    Föräldrar bör reflektera över vad som är mest viktigt: att få se sitt barn i ett Luciatåg eller sommaravslutning, eller att veta att deras barn känner sig trygga, bekväma och respekterade i sin skolmiljö.

    Vi måste komma ihåg att dessa tillställningar är för barnen, inte för föräldrarna. Barnens behov och känslor måste komma i första hand, och vi som vuxna måste vara beredda att göra uppoffringar för deras skull.

    Det är hög tid att vi tar barnens perspektiv på allvar och skapar traditioner som är inkluderande och anpassade efter alla barns behov, inte bara de som passar vissa föräldrars Instagramkonton.

    Barnen förtjänar att känna sig trygga och stöttade i alla aspekter av sin utbildning och utveckling, och det inkluderar deras deltagande i firanden och traditioner.

  2. Jag håller fullständigt med om vikten av att hålla på våra traditioner. Självklart skall Lucia firas i våra förskolor och skolor. Förskolorna firar för övrigt även påsk, midsommar, Halloween och så ”förskolans dag”. De har även ett Nobelfirande med barnens litteraturpris, där hela 14 böcker vann.

    Alla kommunala förskolor på Lidingö firade också detta årets Lucia med Luciatåg, sånger, pepparkakor och julpyssel. Men när det gäller den praktiska utformningen så styrs detta av rektorn.

    Inför årets firande kom rektorerna överens om att inte genomföra något uppträdande inför föräldrar. Deras argument utgår från att detta är bättre för barnen och de rapporterar nu efteråt att det också har fungerat bra och utan stress eller andra ledsamheter. Därutöver har förskolorna på olika vis delat med sig av firandet via exvis fika med föräldrarna vid hämtning och några har även visat bilder och filmer från Luciatåget.

    Det finns idag ingen diskussion att förändra något kring sommaravslutningen. Faktum är att det inom förskolan inte sker någon formell ”skolavslutning” och många barn har inte heller något sommarlov på det vis man har i skolan. På förskolorna uppmärksammar man på lite olika sätt att sommaren och eventuell ledighet är på ingång och att en grupp kamrater ska börja i skolan till hösten. Det kan se väldigt olika ut; ibland en sommarfest, ett vernissage, en ”konsert” eller ibland en picknick med eller utan föräldrarna.

    Christer Mohlin (M)
    Utbildningsnämndens ordförande

  3. Anneli Bengtsson, du kan ju inte på allvar mena att föräldrar vill närvara vid barnens luciatåg för att skapa content??? Jag lägger gärna mobilen på barnens hylla i kapprummet för att få dela den glädjefulla stund som jag tillsammans med de andra föräldrarna, pedagogerna och barnen.

    Alla är självklart olika men för att ta det från mina barns perspektiv så blev de väldigt ledsna av att höra att de inte skulle få dela den här stunden med oss. Min äldsta dotter som går sista året på förskolan bröt ihop hemma. När hon hade samlat sig torkade ho tårarna och frågade ”Men vem ska vi sjunga för nu? Och vem ska applådera?”. Vi tillhör en förskola som haft både Lucia och skolavslutning med sång under alla terminer under pandemin förutom Luciatåget under det första året 2020. Min barn har alltså varit med varenda år sedan de var 1,5 år gamla. De första gångerna sprang de raka vägen till oss få fort de fått syn på oss, vilket alltid har varit mer än ok. Med tiden har de hittat självförtroendet och glädjen i att sjunga för oss. Så från mitt perspektiv är det inte bara vi vuxna som blir berövade den här traditionen, i allt högsta grad även barnen.

    För att sätta det i perspektiv, alla barn tycker inte om matte. Jag hatade matte när jag gick i skolan och varenda matteprov innebar obehag, prestationsångest, oro och illamående. Skulle det då kanske ha varit bättre att plocka bort matteundervisningen för alla elever pga att jag och eventuellt några till upplevde detta obehag? Nej jag skulle inte tro att någon rektor i någon skola skulle tycka att det var rimligt. Idag lever vi i ett samhälle där många av oss har arbeten som då och då kräver någon form av presentationsmoment. Detta kan vara väldigt jobbigt även för oss vuxna. Är det få inte rimligt att vi från tidig ålder får lära oss att hantera dessa moment i en trygg och förstående miljö?

    Jag har så svårt att förstå hur vi håller på att lindar in barnen i bomull i en värld som bara blir hårdare och hårdare. Barnen behöver verktyg för att lära sig att hantera känslor och utmanade situationer, inte bli räddade från dessa.

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *