Tryggheten på gator och torg och i våra bostadsområden är högaktuella frågor. Snart sagt varje dag nås vi av besked om nya skjutningar och sprängdåd runt om i Sverige och även Lidingö har tyvärr fått sin beskärda del. Nyligen besköts en lägenhetsdörr i Larsberg som någon slags hämnd för en annan skjutning söder om Stockholm. Våldet kryper allt närmare.
På kommunstyrelsens sammanträde den 11 september informerade stadens säkerhetschef och Lidingös kommunpolis att polisen gjort 35 ingripande mot narkotikabrott. Det manar till eftertanke. Inga narkotikabrott på ön om det inte finns några kunder – det är den enkla sanningen.
Den grova organiserade brottsligheten, som ligger bakom det mesta av otryggheten i Sverige, livnär sig inom snart sagt alla samhällssektorer. Det kan handla om bedrägeribrott mot äldre, mygel med assistansersättningar, missbruk av offentliga bidrag, narkotikalangning och regelrätta rån och stölder.
Även om narkotikan inte sägs vara den största inkomstkällan för de kriminella gängen är det nog de brotten som skapar mest otrygghet för gemene man. Narkotikabrotten sker på gatan, på våra skolgårdar och till och med runt våra förskolor. Fördelen med det är trots allt att dessa områden är förhållandevis lätta att övervaka – om det finns poliser. Som alla vet går den ”vanliga” polisen på knäna när det gäller resurser och de riktigt grova brotten tvingar polisen att låna personal från ”lugnare” områden, dit Lidingö trots allt fortfarande kan räknas.
Men fältet får inte lämnas fritt på ön bara för att det är värre i andra kommuner. Därför hälsar LidingöPartiet med stor tillfredsställelse att en mycket viktig motion om kommunala poliser nyligen godkändes av den moderata förbundsstämman i Stockholms stad men tyvärr inte (ännu) av M:s riksstämma. Nämligen att utreda om kommunerna bör få möjlighet att anställa egna poliser. LidingöPartiet väckte den frågan redan för många år sedan och vi hoppas naturligtvis att det en dag ska bli verklighet.
Kommunerna kan redan idag hyra in kommunala väktare och Lidingö har sedan några år tillbaka en ronderande väktarbil på bl.a. LidingöPartiets initiativ. Staden har även övervägt att anlita egna ordningsvakter, men det kräver polisens tillstånd och för att polisen, med dagens lagstiftning, ska få godkänna kommunala ordningsvakter krävs att de områden de ska övervaka är särskilt ordningsstörda. Det betyder att en ordningsvakt med dagens lagstiftning inte kan övervaka och ingripa på hela ön. Med en ny lag som tillåter kommunala poliser kan de pengar som staden redan nu satsar på väktare istället omsättas till riktiga poliser med fulla polisiära befogenheter.
Ett steg i rätt riktning är att riksdagen ändrat lagen om ordningsvakter så att det från 1/1-2024 ska bli lättare att få tillstånd för att använda ordningsvakter i trygghetsskapande syfte. Man ska inte behöva invänta problem utan helst förhindra att de uppstår och det ger den nya lagen möjlighet till.
På sikt bör det dock bli tillåtet med kommunala poliser och vi i LidingöPartiet hoppas att ”droppen urholkar stenen” hos det ledande regeringspartiet så att kommunala poliser blir verklighet även i Sverige. Sveriges kommuner behöver kommunala ordningspoliser.
Lars H Ericsson (LP), ledamot kommunstyrelsen
Birgitta Sköld (LP), ledamot kommunstyrelsen
Björn Rosén (LP), ersättare kommunstyrelsen
Ulf Cederin (LP), ersättare kommunstyrelsen
Jim Kenving (LP), ersättare kommunstyrelsen
Bra med en strävan efter ökad trygghet på Lidingö, genom lokal polisnärvaro. Kom ihåg att förutom den överskuggande frågan, gängkriminalitet som göds av vissa invånares illegala narkotikakonsumtion, är biltrafiken (fortkörningar etc.) en företeelse som skapar otrygghet, särskilt för barn.
Några frågor/funderingar till LP:
1) Vilka befogenheter och vilken roll tänker LP att kommunala poliser ska ha? Samma som den ”vanliga” polisen idag eller ska det vara en mer lokal och ”mjuk” polis, t.ex. utan beväpning?
2) Tänker ni att den kommunala polisen även ska fungera som trafikpolis, d.v.s. ingripa mot fortkörning, rödljuskörning, vårdslös körning, terrängkörning i naturen etc., vilket tyvärr är reella problem på Lidingö idag?
3) Hur ska ojämlikheter mellan kommuner hanteras, d.v.s. att vissa kommuner kanske satsar mycket på sin lokala polis, andra inte? Vilka sekundära effekter kan det få i form av engagemang från polisen på nationell nivå?
Jag vill betona att jag långt hellre ser lokal polisiär närvaro än privata ordningsvakter med bristfällig utbildning. Men idealiskt vore väl närvarande lokal områdespolis som är en del av den nationella polisen?
Det ska vara en självklarhet att alla kommuner ska kunna säkra tryggheten för medborgarna och att poliser ska finnas på plats i varje kommun. Dock finns det farhågor om kommunerna ska vara huvudmän för poliser. 1965 övergick poliser från att vara kommunanställda, till att bli statligt anställda. 2015 blev Polismyndigheten nationell, vilket innebar en stor förbättring i och med att polis oavsett var i Sverige ett brott begicks, eller en misstänkt påträffades, kunde polisen i sina system se om det fanns något på personen ifrån ett annat län än var denne påträffades. Med kommunanställda poliser kommer då frågor som: vem ska utbilda och vidareutbilda dessa?, vilka system kan dessa poliser få tillgång till? Hur ska eventuell befordran ske, d.v.s. vem ska befordra?, Ska beslag förvaras och utredas av kommunen? Ska kommunerna bli tvungna att hyra häktesplatser, eller ska det byggas egna häkten av kommunen?
Det finns många frågor kring detta och en stor farhåga är att det skulle medföra väldigt mycket byråkrati. Vi hoppas i stället att Polismyndigheten lyckas locka till sig tillräcklig många BRA polisaspiranter och att Lidingö kommun får de resurser från polisen som vi förtjänar. Vi i SD föreslog även för flera år sedan ordningsvakter på ön, som även skulle fungera som störningsjour till fastigheter.
Göran Borgenvik ordförande SD Lidingö och f.d.polis i 37 år, numera pensionerad
Iréne Borgenvik gruppledare SD Lidingö och f.d. anställd i Polismyndigheten i 7 år