Trots betydande framsteg inom området jämställdhet, fortsätter frågan om lika löner för män och kvinnor att vara en viktig och aktuell fråga. Även om principen lika lön för lika arbete har varit en grundläggande tanke i många länder, kvarstår löneklyftan mellan könen inom arbetslivet. Denna obalans är inte bara en fråga om ekonomisk rättvisa utan speglar också bredare samhällsstrukturer och normer. Oavsett förbättring på området återstår fortfarande utmaningen att säkerställa att kvinnor och män kompenseras på likvärdiga grunder för sitt arbete.
Det är känt sedan länge att kvinnor tjänar sämre än män trots att de utför samma arbete på samma arbetsplats. Dessa löneskillnader kan inte förklaras på något annat sätt än att kvinnor bara är kvinnor. Att bli lönesatt utifrån sitt kön och inte sin prestation och arbete är frustrerande ren diskriminering. Att konfronteras med den hårda sanningen att kvinnor, oavsett deras skicklighet, utbildningsnivå eller engagemang, inte får samma ersättning som män, är djupt orättvist. Det är som om samhället envisas med att sätta en etikett på att kvinnors arbete inte är lika viktigt som mäns. Det här blir en plågsam och ständig påminnelse att kvinnor inte är värda lika mycket som män.
Flera undersökningar visar att kvinnor presterar bättre i både grundskolan och på universitet oavsett studieform och ålder. På distans eller i klassrummet. Enligt en studie i tidningen Vi Lärare är genomsnittet för flickors meritpoäng 12 procent högre än pojkarnas. Tjejer presterar inte bara bättre i grundskolan. Även på universiteten har det visat sig att kvinnor står för högst examensfrekvens, även på mansdominerade utbildningar, visar en studie från Högskoleverket och SCB. Trots att kvinnor har bättre studieresultat från tidig ålder, så får de inte samma utdelning i arbetslivet. Och detta bara på grund av att de är kvinnor.
Vissa forskare hävdar att en del kvinnor gör medvetna val för att prioritera familjeansvar och arbetsbalans, framför högre lön. Dessa personer menar att kvinnor ofta väljer att arbeta deltid eller inom “mindre viktiga” roller i arbetslivet för att kunna hitta en balans mellan familj, privatliv och jobb. Därför är det då orättvist av kvinnor att kräva samma löner som männen. Men i dagens samhälle jobbar hela 74 procent av kvinnorna heltid plus att det är de som tar mest ansvar för familjen. Att kvinnor utför lika mycket arbete på jobbet som sina manliga kollegor och efter en lång arbetsdag, går hem och tar hand om familjen borde motsvara exakt samma lön som männens, om inte mer.
Den fortsatta klyftan i lönerna mellan könen är djupt orättvis och reflekterar ett större problem i samhället. Att se kvinnor inte få uppskattning och belöning för sina prestationer och kompetens är inte bara diskriminerande utan visar också att samhället inte kommit ifrån ojämlikheten mellan könen. Det är hög tid att inte bara erkänna detta problem utan också arbeta ordentligt för att skapa förändringar där kvinnor värderas på likvärdigt sätt som männen. Lön för likvärdigt arbete ska vara en självklarhet, och det krävs en stor förändring för att bryta ned fördomar som håller tillbaka kvinnors ekonomiska och professionella framsteg.