Sedan 2009 har resurserna till Lidingös äldre sjunkit drastiskt, visar en undersökning som tidningen PROpensionären gjort.
PROpensionären har jämfört resursfördelningen i Lidingö stad 2009 och 2021. Sedan 2009 har resurserna till de som är 65 år till 80 år minksat med 28%. För de som är äldre än 80 har resurserna minskat med 16%.
PROpensionären har intervjuat Per Gunnar Edebalk, professor emeritus i socialt arbete vid Lunds universitet, som lyfter fram två faktorer till nedskärningarna.
– Det finns framför allt två viktiga, hårda anledningar. Den första är att äldreomsorgen har blivit utträngd av bland annat handikappomsorgen, säger Per Gunnar Edelbark till PROpensionären.
Han menar att äldreomsorgens vaga formuleringar som “skäliga levnadsnivåer” inte kan mäta sig med LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, motsvarande “goda levnadsvillkor”. På så sätt kan äldreomsorgen trängas undan till förmån för handikappomsorgen.
– Handikappomsorgen ger rättigheter på ett annat sätt än vad äldreomsorgen gör, säger han.
Den andra anledningen stavas Baumoleffekten: När lönerna trycks upp i takt med ökad produktion inom andra verksamheter, exempelvis inom industrin, måste de kommunala verksamheterna attrahera arbetskraft med liknande löneökning. Det kan leda till att lönerna stiger inom en viss tjänstesektor samtidigt som produktiviteten inte ökar.
Per Gunnar Edelbalk vill öronmärka skatter till äldreomsorgen. Då slipper nämligen äldreomsorgen konkurrera med handikapp- och skolomsorg.
– Vi har kommit till en punkt där staten måste ta ett ansvar för äldreomsorgens finansiering, fortsätter han.