Lidingös integrering i samhället

Hur kan Lidingö förbättra stödet för att integrera nyanlända på ön? När jag arbetade som sommarjobbare i Lidingö stad, var jag en del av ett integrationsprojekt, där jag var med och arbetade med personer som var nyanlända till Sverige. En av de jag jobbade med hade problem med att finna boende och ett lämpligt arbete. Han och hans familj hade varit i Sverige i två år och det givna uppehälle och boende som tilldelats av Lidingö stad var på väg att upphöra. De var tvungna att finna ett nytt boende och de hade letat under en längre period utan att finna något. Tiden var knapp men till slut fann de ett boende men det låg flera timmar bort från arbetet. Avståndet mellan jobb och boende var mycket längre än vad det borde vara och med den långa restiden skulle han knappt hinna träffa din familj. Tröttheten efter långa dagar med resa och arbete, och stressen att ta sig fram och tillbaka, skulle riskera att bidra till en försämrad mental hälsa och en känsla av utanförskap.

Man skulle kunna argumentera för att 2 år är mer än tillräckligt med tid för nyanlända barn och vuxna att lära sig tillräckligt bra svenska, finna nytt boende och integreras tillräckligt i samhället. Men så är det inte. I Nordic Välfärd Studie som genomfördes i fyra nordiska länder kunde man visa på att framförallt unga flyktingar hade ett lägre utbildningsresultat och en efterföljande sämre ställning på arbetsmarknaden än de som var infödda i länderna. Dessutom visade forskningen att skolor och dess lärare har en varierande och ibland otillräcklig kännedom och kompetens för att ge hjälp till unga elever med flyktingbakgrund. 

Det är svårare för framförallt vuxna men också för ungdomar att lära sig ett nytt språk. Erfarenheten visar att de flesta av de nyanlända som kommer till Sverige hinner inte inhämta tillräckliga språkkunskaper i svenska för att ha en hög anställningsbarhet på arbetsmarknaden och därmed kunna försörja sig. Det blir därför väldigt utmanande att finna ett bra boende efter att det tilldelade boendet och jobbet tvingas lämnas efter två år. Det är då vi får vad man kallar för “social dumping”. De nyanlända hamnar i en kommun där det finns lediga, billiga bostäder men oftast inga arbetstillfällen. Med mer tid och hjälp kan nyanlända integreras i samhället på ett mycket bättre sätt och få bättre möjligheter i arbetsvärlden. Två år är en alltför kort tid att lära sig ett nytt språk, hitta en bostad och ett jobb, speciellt för de nyanlända som kommit till ett nytt land och är tvungna att lära sig allt från grunden. De nyanlända riskerar inte bara bostadslöshet och arbetslöshet, utan även utanförskap och psykisk ohälsa.

Lidingö bör förbättra hjälpen till nyanlända för att se till att deras integration och start som svensk medborgare ska ha en bättre chans. Om vi inte gör det så dömer vi folk till utanförskap och psykologisk smärta på grund av yrkes- och familjeproblem.