Vid valet stärkte Lidingöpartiet sin ställning. Partiet har haft ledartröjan då det gäller krav på lokala poliser som förläggs vid Polisstationen som invigdes 1987 men som tömdes helt på lokal polis vid omorganisationen 2015. Sedan har den stått nästan tom och använts av Ambassadgruppen utan ansvar för Lidingö.
Lokalpolischefen Erik Åkerlund har lovat oss fyra områdespoliser och att använda f.d. polisstationen för mer lokal verksamhet. Sedan 2015 har Lokalpolischeferna påstått att man inte haft mandat beträffande lokalen men nu har Åkerlund tvingats medge att man har verksamhet där.
Aftonbladet har i en artikelserie redovisat att den stora utökningen av polisutbildningen medfört att kompetenskraven sänkts och att flera olämpliga personer upptäckts redan under utbildningen. Samtidigt står många platser tomma. Hela polisutbildningen är uppbyggd på närmast militärisk gruppverksamhet, ”Team work” som gör de nya poliserna osäkra på hur de som områdespoliser skall arbeta och profilera sig. De vill inte arbeta som områdespoliser.
Hittills har det varit Norrmalmspolisens ”Trygghetspoliser” som främst synts bland daglediga i Centrum och andra centra. Måndagen efter valet kl.10.30 var de fyra på plats. Nu är siktet inställt på fyra avdelade områdespoliser till Lidingö. Politikernas och medborgarnas krav är att de skall vara sociala, vilja vara kända och nåbara direkt då de är i tjänst. Lidingö har låg brottslighet och därför kan de besöka varje person eller plats som utsatts för brott och ta kontakt med drabbade, närstående, vittnen, grannar, skolor, misstänkta och föräldrar. Det är förebyggande och den absoluta förutsättningen för att få folks förtroende och få information som leder till brottsuppklaring.
Tekniker som kommer till en brottsplats inriktar sig på spår och varken de eller utryckningspoliser gör någon utredning. Grannsamverkansbilen lägger i bästa fall en blankett i brevlådan där grannar uppmanas ringa 11414 om de har information eller tips. Det har många prövat men gett upp efter telefonkö med 70-80 samtal före ! Naturligtvis är det absolut nödvändigt att detta istället sköts genom direktkontakt med områdespolis.
Speciellt efter ett inbrott på Zetterbergsvägen har det uppdagats att detta ansvar har lagts på Grannsamverkansbilen som inte får användbar information utan lägger en blankett i brevlådorna där det står att det varit inbrott i området och att ”POLISEN HAR BESÖKT DIN GRANNE ! Det var tyvärr LÖGN och ingen vet hur många som fått dessa felaktiga uppgifter eftersom samma blankett använts under lång tid. På Zetterbergsvägen innebar det också att informationen gick till fel område och inte till de som bodde intill brottsplatsen.
Sammanfattningsvis innebär det att polisen skjuter ifrån sig det initiala ansvaret på Grannsamverkansbilen och medborgarna. Då har man direkt förstört möjligheterna att klara upp brotten. Grannsamverkan i bostadsområdena är utmärkt där DNA-märkningen varit en fullständigt pinsam flopp. Anna Sundin som är Kommunens säkerhetschef måste få politikernas uppdrag att se till att polisen verkligen arbetar effektivt och på det sätt som medborgarna önskar. Att bara synas inger falsk trygghet.
pensionerad kriminalpolis numera samhällsdebattör.
Polisen måste ändra sitt arbetssätt och göra det som politiker och allmänhet efterfrågar !
I våras hade polisen information om att bedrägerier mot äldre ökar starkt men de närvarande ville helst prata om polisens närvaro på ön. Efter de åtta åldringsbrotten förra veckan gick nya kommunpolisen Thommy Brännström ut med samma information.
Uppenbarligen har Brännström bara läst anmälningar. Det är precis så lokal polis inte skall göra. De skall ta kontakt med de drabbade. Sådant arbetssätt skall vara grunden för lokal polisverksamhet.
I samma nummer av Mitt i Lidingö läser jag en gripande insändare från 70-åriga Christina som blivit rånad på sitt halsband vid Slussen. Under rubriken ”Polisen kunde väl åtminstone ha hört av sig” beskriver hon hur vakter uppmanat henne att ringa 11414. Där var det två timmars väntetid så hon gjorde anmälan via polisens webbformulär. Tre dagar senare fick hon kopia på anmälan men ingen polis tog kontakt. Avslutningen på insändaren gör ont att läsa :” Att ovanpå detta inte få något som helst stöd från polisen känns tufft”.
I den nya polisorganisationen har man tagit bort politikernas inflytande på polisverksamheten och ersatt med medborgardialoger och medborgarlöften grundade på Trygghetsenkäter med kryssfrågor. Det är ren parodi och ett fullständigt misslyckande som styrks till fullo av min redovisning här och i tidigare artiklar. Nu måste våra politiker ta kommandot !
Kan bara instämma i att polisens telefonkö är helt bedrövlig. Har i tre dagar försökt göra en polisanmälan av ett brott som inte kan anmälas via nätet. Varje gång har jag blivit upplyst av den automatiska telefonrösten att ”väntetiden är över 2 timmar”. Sista gången hade jag tid nog att vänta. Efter 3 timmar och 29 minuter kopplades samtalet plötsligt ned. Bra sätt för staten att förbättra statistiken över polisanmälda brott. Här har den nya regeringen verkligen något att bita i! Förmodligen skulle det bli mycket bättre om verksamheten lades ut på entreprenad. Kanske värt att pröva! Även om jag egentligen inte gillar att statlig kärnverksamhet inom rättsväsendet bedrivs i privat regi.