Ruth Milles (1873–1941) var den mindre kända av syskonen Milles. Hon var alltså syster till Carl Milles och föddes i Vallentuna. Hon hade en gedigen konstnärsutbildning som skulptris, grafiker, målare och tecknare. Hon var också författare.
Efter avslutad utbildning reste Ruth till Paris där även brodern Carl fanns. Syskonen samarbetade konstnärligt och ekonomiskt i ett gemensamt bolag som sålde småskulpturer i brons gjorda av Ruth, föreställande barn och olika sagofigurer. Efter några år insjuknade hon och återvände till Sverige och Lidingö. Ruth Milles deltog i många internationella utställningar och finns representerad på Nationalmuseum och Thielska galleriet.
Höger: Ruth Anna Milles, född Andersson 1889. Svenskt kvinnobiblioteks lexikon.
Ruth fick sin utbildning vid Tekniska skolan i Stockholm, därefter vid Kungliga Konstakademin åren 1894-98. Efter utbildningen gjorde Ruth flera resor i Frankrike och Tyskland och kom 1899 till Paris, där hon och Carl arbetade i gemensam ateljé.
Ruth fick ett hedersomnämnande på de franska konstnärernas salong för sin statyett ”Le Chaperon Rouge” (Den röda huvudbonaden).
Somrarna tillbringade hon i fiskebyn St.Briac i Bretagne och skildrade fiskarfolkets liv i skulpturer såsom ”Bondhustrun”, ”Mjölkflicka” och ”Mormodern”.
Nationalmuseum köpte 1907 hennes relief ”Efter väntan på havsstranden”. Ruths statyetter i brons och lera är fortfarande högt eftertraktade. Den mest populära statyetten var och är ”Blåsväder”. Kring 1900 ansågs Ruth vara en mer betydande konstnär än brodern Carl. Elin Wägner sade om henne att det fanns ingen kvinnlig konstnär som hade ”transponerat sin konst så helt över till den kvinnliga tonarten som Ruth Milles”.
2. Holländsk flicka i pläterad brons av Ruth Milles. Utförd av Eugene Blot Paris. Uppsala Auktionskammare.
3. ”Vattenbärerska” av Ruth Milles 1906. Nationalmuseum.se
Ruth och Carl stod varandra mycket nära. Hon fungerade som impressario och allt i allo åt brodern och ordnade hans utställningar, frakter, dokumentation, ekonomi mm.
1903 insjuknade hon i tuberkulos, reste tillbaka till Sverige och bosatte sig i en del av en villa vid Sylvestervägen på Lidingö. Hon inrättade en ateljé i villan och fick många beställningar från kulturinstitutioner i Stockholm, bland annat Kungliga Dramatiska Teatern, för vilken hon gjorde små medaljonger och porträttbyster bland annat av sångerskan Jenny Lind.
Elin Wägner besökte hennes ateljé och skrev en mycket positiv artikel om hennes verk i tidskriften Idun. I Ellen Keys hem i Strand vid Vättern finns en byst och en oljemålning av Ruth. Hon korresponderade också under lång tid med Selma Lagerlöf. Ruth Milles deltog i internationella utställningar: St Louis 1905, Buenos Aires 1910 och Rom 1911. Vidare på Världsutställningen i San Francisco 1915 och på Svensk konstutställning i Charlottenborg i Danmark 1916.
Sviktande hälsa tvingade Ruth att överge skulpturkonsten och hon och började skriva böcker istället. ”Dagarna grå och blommornas blå” från 1918 var den första. Sedan kom barnsagorna ”Trollskrattet” 1923, ”Didrik Flygare” 1924 samt ”Glohit och Glodit” 1926, vilka hon både skrev och illustrerade. 1932 flyttade Ruth till Rom på grund av sin hälsa. Hon avled 68 år gammal och gravsattes på den protestantiska kyrkogården i Rom.
Lidingö Nyheter presenterar under sommaren en serie av artiklar under namnet ”Lidingökvinnor” i samarbete med Lidingö Hembygdsförening och Lidingö museum. I höst planerar man en utställning på museet med samma namn.
Ruth tecknade även ett antal vykort av hög konstnärlig kvalitet och som är eftersökta av vykortssamlare. De första är signerade R A, alltså innan namnbytet till Milles. En del av hennes vykort finns i Millesgårdens samlingar.