”Under gudstjänsterna på långfredagen är det stilla och allvarligt i kyrkan. Ofta används inga instrument i musiken och kyrkklockorna ringer inte. Ofta har man på skärtorsdagens kväll dukat av altaret och satt dit en vas med fem röda rosor, som symboliserar Jesus fem sår. I många kyrkor håller man flera gudstjänster under långfredagen där man följer berättelsen om när Jesus korsfästs.”
Ovanstående går att läsa på webben och ger oss bakgrunden till varför det är en röd dag i almanackan och med det att en del affärer, restauranger och nöjesetablissemang är stängda. Ända till år 1969 var det också ett förbud att hålla öppet. Allmän frid skulle råda – ingen jobbade den här dagen. Många i min ålder har säkert minnen av hur trist dagen var – man skulle vara finklädd men fick inte leka, inte skratta – varför?
Mina föräldrar trotsade förbudet och spelade bridge med grannarna – för att inte väcka uppmärksamhet drogs gardinerna noga för fönstren så ingen nyfiken kunde se vad som försiggick på Tornvägen 3. Jag tror till och med att det fanns en liten grogg inom räckhåll och säkert en nubbe till Gubbröran. Vad vi ungar fick kommer jag inte ihåg men jag minns att vi satt vid brasan om kvällen och rörde äggtoddy, dock utan konjak.
Det var då det! Fortfarande är dagen en ledig röd dag men annars är det lite si och så med heligheten. Dock - det första som händer på morgonen är att DN inte finns på hallgolvet. OK, OK. Det är ju långfredag!
Hemtjänsten har ledigt, i alla fall hos mig, så det blir några timmars pyssel i badrum och kök, men sen då?
Solen lyser, fåglarna kvittrar – vilken härlig dag, Jesus får ursäkta men nu vill jag ut – ut och hitta något att äta och kanske också några vänner att samtala med. En nybakad pizza på ”Salute! 450 Gradi” nere vid Dalénum vore inte så dumt. Sagt och gjort, ett lätt tryck på gaspedalen och jag är på plats.
Stängt!
När jag ändå är här ligger min glasskiosk inte så långt bort – kanske finns där något att tillfredsställa magen med.
Stängt!
Men nu, kära vänner, kan jag glädja er med att i morgon är det Öppet - premiär för Melanders glassbar 2019! Kiosken har fått ny design med rum under tak och Jan kommer bjuda på glass som, enligt egen utsago ”ni aldrig smakat förr!”
Fortfarande med sug efter något att mumsa på stannar jag vid Max – men lyckas inte trycka rätt på beställningstavlan – så det blir en mugg kaffe som kan beställas verbalt.
Hej och hå – vad gör jag nu då? Ett minne dyker upp! Presto Grillen! Hur kunde jag glömma denna utsökta relik från det glada 60-talet! ”Lilla grillen med det stora oset” – Presto orsakade stora rubriker i Lidingö Tidning och väckte en folkstorm med grannen ”Greven” i spetsen. Då låg grillen där Centrum nu breder ut sig. I dag är greven kanske i graven – i vilket fall som helst pågår här en matlagning av unikt slag. Nebi Bulduk bjuder på goda smaker - från svenskt till kurdiskt – en bra kombination. Menyn är omfattande. Under rubriken ”Tunnbrödsrullar” hittar jag 30 varianter, allt från ”Full rulle” med köttbullar och potatismos, lingonsylt och rostad lök till ”Filmrulle” med två grillade korvar, räksallad, rå lök, stark senap och ketchup. Min käre väninna Hiram hade inte trott sina ögon!
En stammis är Björn Carlzon här med en ”Värstingsrulle” i näven. Som äkta lidingöbo har han mycket att berätta – både om ”Greven” och ”den lilla grillen med det stora oset”.
För att vara på den säkra sidan valde jag en ”Prestoburgare”, 150 g för 89 kr. Nöjd och mätt i solen träffar jag erfarna Presto-stammisar. Med tunnbrödsrullar i högsta tugg! Med detta kåseri önskar jag er alla en riktigt Glad Påsk!
Och här, en dag senare:
