Justitieombudsmannen (JO) kritiserar omsorgs- och socialnämnden på Lidingö.Omsorgs- och socialförvaltningen fattade ett beslut om vistelseförbud för en anhörig till en boende på Högsätras boende för vård och omsorg. JO kritiserar nämnden på fyra punkter.
En demenssjuk man beviljades bistånd till boende. Mannen bodde i Högsätra äldreboende som drivs av Lidingö kommun. Mannen hyrde sin bostad genom ett hyreskontrakt med staden. Med hyresrätten följde även rätt för mannens hustru att besöka mannen i hans bostad och även vistas i utrymmen som var gemensamma för de boende.
I september 2016 fick hustrun besked av förvaltningen att hon inte fick vistas i sin makes bostad. Enligt förvaltningens beslut var Högsätra inte allmän plats. Därför fanns ingen rätt för andra än de boende, och de som arbetar på boendet, rätt att vistas där. Förvaltningen bedömde att det inte längre var makens vilja att hon skulle ha tillträde till hans lägenhet. Beslutet gällde alla lokaler inom Högsätra där staden bedriver vård, inte bara själva bostaden. Kvinnan upplevde att beslutet innebar en kränkning av hennes och makens rätt till familjeliv. Beslutet gällde tills vidare och kunde inte överklagas.
JO menar att en anhörig till en person som bor på ett vårdboende ska ha goda möjligheter att besöka honom eller henne. Om man tvingas göra inskränkningar i de möjligheterna måste det enligt Europakonventionen finnas stöd i lagen för ett sådan ingripande. Enligt JO innebar beslutet att hyresgästens nyttjanderätt och makans rätt till familjeliv begränsades. JO konstaterade att det inte fanns något lagstöd för att fatta beslut om makans förbud att hälsa på sin demenssjuke make. Lagstöd saknades också för att hon inte skulle få vistas i de gemensamma utrymmen som ingick i hyreskontraktet. Nämnden får vidare kritik för att beslutet inte fattades av behöriga tjänstemän och även för att det inte tidsbegränsades.
Omsorgs- och socialnämndens ordförande Birgitta Sköld (LP) vill inte svara på några frågor utan hänvisar i stället till stadsjuristen Johan Alfredsson.
– Det är ett ovanligt ärende och väldigt komplicerat, säger Johan Alfredsson. Det har varit en svår situation där lagstiftningen inte täcker det man vill göra, eller som man kanske måste göra.
– Att nämnden och inte förvaltningen borde tagit beslutet, det kommer vi att se över nu. Med facit i hand har JO helt rätt i att själva beslutsgången inte var rätt. Vi tar också till oss av att det borde varit en visstidsbegränsning av beslutet, säger Alfredsson.
– Det var en extrem och väldigt ovanlig situation som krävde någon form av åtgärd, ganska akut och då togs det här beslutet. Jag kan inte riktigt se hur förvaltningen skulle gjort annorlunda, trots JO-kritiken. Jag tycker att JO inte varit helt tydlig i vad kommunen skulle gjort i stället, menar Johan Alfredsson.