En aspekt på krisen inom äldreboenden som inte lyfts fram tillräckligt är anställningsformen som timvikarie. Så gott som alla anställda var timvikarier, ja det fanns knappast någon på det äldreboende i stockholmsområdet jag besökte som hade fast anställning.
Nya ansikten varje dag underlättar då inte kontinuiteten inom äldreomsorgen, tvärtom. Många är dessutom nya i Sverige. En kommer från Georgia eller Eritrea, Ukraina, Nigeria, Uganda och så vidare; ja ett helt porträttgalleri av vikarier passerar revy var dag inför de boende. Med anställningsformen som timvikarie följer låg lön och otrygga arbetsvillkor vilket i sin tur gör att den anställde säger upp sig så fort hen hittar ett annat jobb. Man kan lätt föreställa sig svårigheter som kan uppkomma på ett äldreboende även om där på många håll finns både engagemang och empati och vilja att medverka till att de äldre och sköra får en bra omvårdnad. Ibland är det högskolestudier som får timanställda att istället satsa på en egen karriär.
En annan aspekt på krisen inom äldrevården är hur mycket ägarna till ett äldreboende är beredda att satsa på sin personal. Hur lätt är det inte för ägarna att i besparingssyfte ducka för frågan om vidareutbildning och kompetenshöjning just för att de flesta ’bara' är timvikarier? Rörligheten inom denna personalkategori är stor och då lönar det sig väl inte att satsa.
Situationen på äldreboenden uppmärksammas mer nu under coronakrisen än tidigare. Kommer den att steg för steg förbättras eller måste pandemin få ebba ut först?
Det är intressant det du skriver Karin. Men också lite skrämmande när vi vet att FHM införde besöksförbud på äldreboendet. De liksom du visar i det du skriver borde ha kunskapen att det är inte anhörigbesökare utan de som arbetar i olika former i äldreboendet som är många fler och som av olika skäl utgör den verkliga risken. Det underliggande problemet ligger ändå i den offentliga upphandlingen och hur man ställer villkoren i balansen kvalitet mot pris. I sammanhangen måste vi ändå erkänna att ingen egentligen visste vilka konsekvenser pandemin skulle ha. Resultatet är högst tragiskt, inte minst för de på äldreboendet, och för deras anhöriga.
Tack för inlägget Henrik Åkermark. Först vill jag för tydlighetens skull tala om att jag inte har besökt något äldreboende sedan besöksförbud infördes. Mina besök ägde rum tidigare.
Offentlig upphandling och ekonomi är viktiga men svåra frågor. Men eftersom de inte är mitt gebit togs de inte upp i artikeln. Du har rätt i stort. Alltför ofta kan man läsa om hur bestämmelser vid offentlig upphandling kringgås med förfärliga konsekvenser, konsekvenser som kanske inte upptäcks förrän långt senare när skadan är skedd.
Ingen vet hur länge pandemin får fortsätta att härja och vid det laget kanske man själv inte är med längre. Jag är ju bara en äldreäldre. Men i nuläget menar jag att parallellt med ansträngningar som görs både för att få kontroll över pandemin och att reparera skadorna som uppkommit så kanske man lite till mans bör tänka över vilket sorts samhälle vi då önskar att våra barn och barnbarn ska få leva i.