Det var nog nästan trettio år sedan som jag stegade jag in på sportaffären i Lidingö centrum för att fråga ”VAR ligger järnaffären?" Allt som återstår av den gamla affären, var den fasta inkorporerade men icke vägledande bokstavsskylten på fasaden, numera lokal för kända restaurang Brasserie Jernet, som skvallrade om att här har en gång legat en järnaffär. Den unge trevlige expediten erbjöd sig raskt att visa. ”Kom med ska jag förklara,” sa han och gick före ut på loftgången där vi ställde oss vid räcket och såg ut över parkeringen. ”Du tar bilen och så åker du mot..”, och gjorde så en svepande gest med handen åt vänster mot vägen bortom de parkerade bilarna.
”Får jag ta vilken bil jag vill?” undrade jag, lite naivt. Den affärsanställde, som kunde vara i artonsåldern, kom inte oväntat av sig och innan han hämtat sig förklarade jag försynt att jag för min del cyklar. Då tyckte han jag kunde ta cykeln och sedan uppfattade jag inte riktigt vad han sa.
Jovisst hittade jag till järnaffären vid Squashhallarna. Och där köpte jag två stora vikbara dynor till balkongstolarna som jag fraktade hem på cykeln och det gick vägen men kunde likväl ha slutat annorlunda. Går det så går det.
Den trevlige unge expediten i sportaffären har efterföljare som jag träffar på i alla möjliga sammanhang. Hos ögonläkaren vid efterkontrollen av gråstarroperationen, till exempel. Hela väntrummet var fullt av patienter och personalen fick bära in extra stolar allt eftersom fler strömmade in. Så blev det min tur.
Efter kontrollen, när jag skulle till att gå, frågade doktorn ”Kör du bil?” Jag skakade nekande på huvudet. "Du kör inte bil. Ok. Men om du kör bil, vill jag att du ska tänka på…" och så gav han mig några säkert välbeprövda råd och jag lyssnade uppmärksamt utan att avbryta (fast jag har nu glömt vad han sa). ”Och det vill jag att du tänker på INNAN du sätter dig i en bil,” avslutade han. ”Och helst då med ett giltigt körkort,” infogade jag lite försynt. Hans nickning kom av sig, och han sa ”Du HAR inte körkort! Ja då!” sa den stressade ögonspecialisten som här hade att göra med en patient modell äldre, som ju från början förklarat ’Jag kör inte bil'. Men ögonläkaren hade glimten i ögat. Han hade humor.
Det är lätt att utgå från att alla är bilburna i dagens samhälle. Och den trevlige unge expediten har nog vid det här laget både glömt och förhoppningsvis även ursäktat tanten som frågade om vägen till Järnaffären. ”Udden" var inte riktad mot honom egentligen, snarare mot mig själv som aldrig tog körkort den där gången för länge sedan, då jag hade Chansen. Det var ju bara lite Teori som fattades. Och trafikmärkena kan man ju alltid plugga in på en kafferast, tänkte jag i tron att ha all tid i världen. Men ödet ville annorlunda. Tiden gick, och fortare än vad jag hade räknat med. Så numera gynnar jag Storstockholms lokaltrafik .