Idag är det 17 maj, Norges nationaldag, en dag som sedan drygt 80 år har en koppling till Lidingö. Det är ingen särskilt välbekant koppling men handlar faktiskt om Norges "andra nationalsång" - Norge i Rött, Hvitt og Blått. Den komponerades av lidingöbon Lars-Erik Larsson år 1940 och var ett svenskt beställningsverk av dåvarande Riksgäldskontoret. Den hette egentligen "Obligationsmarschen” och fick en text av Alf Henrikson som uppmanar Sveriges befolkning att köpa statsobligationer för finansiering av den brådskande utbyggnaden av det svenska försvaret.
Stycket har en glad och munter melodi som det går utmärkt att promenera till och som 17 maj spelas hundratals gånger av gutte- och pikeorkestrarna i norska nationaldagens många festparader. Enligt vårt grannfolk är det de enda parader och marscher i världen som är helt fredliga och inte har någonting med militärer att göra. De är barnens marsch för fred, frihet o framtid.
Enligt gamla klasskamraten Uffe Larsson var det tack vare pappa Lars-Eriks Stim-pengar från den norska förtjusningen i Obligationsmarschen som Uffe ända till helt nyligen kunde ägna sig åt olönsamma travhästar på Österlen.
Sven-Olof Sandberg, pappa till ”lidingöprofilen” och gängledaren Gangster-Olle, var för övrigt den förste som sjöng in Obligationsmarschen (på Sonora). Därefter har den sjungits och spelats in hur många gånger som helst – den blev en internatonell storschlager. I Norge fick den, under bråk med ockupationscensuren, ny text i en Karl-Gerhardliknande revy. Något modifierad är det den fredshyllande texten som alltjämt gör den till Norges ”andra nationalsång” - med titeln "Norge i Rött, Hvitt og Blått".
(Gangster-Olle var alltså son till Sven-Olof Sandberg och var inackorderad hos en äldre dam i hörnet Vallvägen/Läroverksvägen. Efter skoldagarnas slut (han verkar inte ha skolkat så mycket) var han den självklare och ohotade ledaren för 10- till 13-åringar ii Luffarskogen och på Bredablickshöjden.)
Ulf Norhammar
Var bodde Lars-Erik Larsson som Lidingöbo?
Tosättaren Lars-Erik Larsson bodde nog på Jaktstigen. I varje fall under åren kring 1950. Jag kan inte åberopa någon skriftlig källa men har en tydlig minnesbild i huvudet av en högt belägen ljus och rymlig villainteriör med utsikt över Askrikefjärden. En bild från sammanträdena i den ungdomliga ryttarklubben Galopperande Åttan.
Ulf Norhammar
Det stämmer med Jaktstigen, och 40- 50- och 60-talen minst.
Jag mötte LEL någon gång när han var ute och gick med hunden.
Uffe L blev en legend bland sina jämnåriga.
Även som racerbilförare blev han något av en legend och fick smeknamnet ”rökaren” beroende på att han i tätposition ibland åkte ut på vägrenen så att det dammade förskräckligt.
Även ”Gangster Olle” har jag svaga minnen av.