Djur på Lidingö: Knipa i Kottlasjön

Knipa i Kottlasjön. Foto: Bengt Jansson

Lidingö Nyheters Bengt Jansson fotograferade både knipa och sothöna (bild kommer i morgon) vid Kottlsasjön nyligen. Knipan hade fem nykläckta ungar.

Knipan är en medelstor, kompakt dykand med ett stort, lätt toppigt huvud som ser ut som en rundad knopp ovanpå den korta halsen. Den mäter 40–48 cm på längden, har ett vingspann på 62–77 cm och når en vikt av 500 till 1300 gram. Den har en liten trekantig näbb och gula ögon.

Hanen i praktdräkt har en svartvit dräkt och ett skimrande grönsvart huvud med en stor vit fläck mellan näbben och ögat. Under sommaren anlägger hanen en eklipsdräklt då den liknar honan, men har mörkare brunt huvud, och ofta med delar av praktdräkten på vingarna.

Honan har grå kropp, vit buk, brunt huvud och en varierande vit halsring. Dess gråa näbb har en gul och svart näbbspets. Juvenila individer liknar honan, men saknar halsband, har mörkt öga och är brunare på kroppen och näbben saknar gult. I flykten har både hane och hona ett vitt område på vingens inre del, honans avdelas av flera mörka band.

Knipan har i flykten ett typiskt visslande vingljud, hyhyhyhy, som hörs på långt avstånd och är kraftigast hos hanen. Vingljudet kan också beskrivas som "kraftigt vinande". Från hanen hörs under parningsspelet ett kväkande ljud som påminner om ljudet som uppstår när man drar ett finger längs en kam. Honan använder på häckningsplatsen ett grar.

Dialektalt har den förr haft en mycket stor mängd lokala namn som skatand (i Värmland), knijper, strandkniper, knip, kneip, knipoxe, knipånn, knipand, gnällvinge (i Närke) och dopping och doppand (Göteborgstrakten). I Bohuslän har den utöver isand även kallats kulpand och vinnare. Den förra benämning härleds till huvudets form medan den senare refererar till det vinande läte som uppkommer när fågeln flyger. Honan har även kallats knipkärring och brunnacke.

Källa: Wikipedia.