
I Dagens Nyheter kan vi läsa att Stockholm slår värmerekord i januari med en med en medeltemperatur på 4.2 grader. Det lär bli den varmaste vintern sedan 1756 enligt Anders Bolling som i sin krönika avslutar med ” Kom ihåg var du läst det först”.
Visst kommer jag ihåg, käre Bolling och även om det förorsakar en viss förvirring i vardagslivet måste jag tillstå att jag gläder mig åt vägar utan halka och snömodd. Nu kan den idoge villaägaren tag i spaden och vända myllan så solen kommer åt att värma rabatten och den glade snickaren kan ta sig för att leta rätt på hammare och spik för att bygga ut altanen. Här ska bli mer plats för den nya grillen, stolar och bord.

Visst känns det lite djärvt att tro på plusgrader och regn istället för snö men ingen kan blunda för den härliga känslan en strålande sol förmedlar in i våra frusna själar. Det gäller att passa på – ta en promenad runt kvarteret eller varför inte till kyrkogården. Det är många av oss äldre som dras åt det hållet, och måndagar är dessutom Kaffestugan vid Kyrkallén 4, öppen till klockan 15.
Många av besökarna är i gott sällskap. Det kan vara vänner från kvarteret, kaffesugna väninnor eller du som har en trevlig jycke att motionera. Själv drömmer jag mig tillbaka i tiden och känner hur trevligt trivsamt det var att ha en hund i släptåg. Ibland var det jag som släpades runt i naturen av en ivrigt nosande hund som ville upptäcka allt roligt som kunde gömma sig under grästuvor och bakom stubbar längs vägkanten. Ibland kunde det vara tvärtom, det var jag som förde kommandet och promenerade med Filippa i stramt koppen längs Fina Gatan.

Ja, det var länge sedan jag satte kopplet på min underbara Filippa för att upptäcka världen runt Skärsätra. För hur det är – blir husse-matte gamla och stelbenta är det inte kul för hunden. Det är svårt att erkänna sanningen men ändå – man måste tänka först och främst på den fyrbenta kamraten. Många gånger har hundägaren sin vän att tack för motion och roligt sällskap vilket förlänger livet – det vet vi. Och i dag finns det andra hjälpmedel som kan vara bra att ta till när kraften krymper. Hjälpmedlet heter BILEN.
Hopp in, lille vän! Och visst blir jycken glad, tar ett skutt in i bakluckan – äventyret väntar runt hörnet eller kanske ute vid Elfviksvägen i hundhagen. Vilka härliga möten som väntar där – både för husse-matte och vovven. För det är ännu en anledning att skaffa sig hund – man får kontakt. Det är lätt att stanna upp, ställa några frågor om ålder och ras, egentligen finns det ingen hejd på samtalsämnen hundägare emellan.
Visserligen får man inte ta med sig hundar in på kyrkogården men det får man däremot på Kaffestugan vid kyrkan, vilket kan vara bra att veta. Så ta en bilpromenad på måndag – eller cykla om du har kraft och ork.

Här inne i stugan doftar det gott av kaffe och på bordet är uppdukat hembakade kakor, bullar och några smörgåsar för den hungrige. På golvet en skål med friskt vatten för din kompis som säkert också uppskattar ”smulorna från den rike husses bord”. Förskolelärare Ulrika Nyström har Kaffestugan som extra måndagsjobb och tar hand om alla gäster med värme och glädje – stamgästerna Hasse Carlström med medföljande Ludde är alltid välkomna! Den här måndagen lyser solen och vårvärmen ligger i luften.
Jag böjer mig ner och klappar försiktigt lille Ludde på pälsen. Med husse Hasses tillåtelse, kanske vi ses igen!
Trevligt kåseri. Men Inger, numera får man visst ta med sig hunden på kyrkogården under förutsättning att den är kopplad och att man plockar upp efter den. Jag promenerar ofta på kyrkogården med mina taxar.