Saker och ting försvinner inte av sig själv. Det finns alltid en förklaring och att då reta upp sig hjälper inte stort. Bättre att tänka efter var man kan ha lagt glasögon, mobil eller nycklarna. Och hjälper inte det, kan man ta en paus – eller ännu hellre, börja leta efter en helt annan sak och rätt vad det är kan prylen ifråga dyka upp igen.
Så var det med min eltandborste. Jag var arg, jag var frustrerad och inte hjälpte det. Jag fick till och med övergå till min vanliga tandborste under mer än ett dygn! Det säger ju allt.
För något år sedan försvann min mobil. Jag letade och jag letade och jag letade men inte hittade jag min iPhone. Men det konstiga var att jag tyckte mig höra ett mycket svagt ljud. Det var ju löjligt. Hörs den så ska den också finnas i den omedelbara närheten. Då gav jag upp och ringde jag efter en granne och beklagade mig.
– Min mobil! är borta. Jag kan inte hitta den! Men jag tycker mig höra ett svagt ljud! –Jag kommer upp. Och grannen kom och hade sin spårhund Neo med.
Hon tog sig an problemet nästan vetenskapligt och gick med sin mobil metodiskt omkring och lyssnade. Hon tyckte också sig höra ett svagt ljud. Efter en bra stund fann hon sen mobilen. Men om hennes spårhund Neo var till någon hjälp minns jag inte. Han var nog med mer som ett moraliskt stöd.
Mobilen hade halkat från den smala glatta skrivbordsytan ned på golvklinkerna som är i exakt samma roströda färg som skyddsfodralet. Det var med en lättnadens suck som jag tog upp min iPhone från golvet; lite snopet kanske, som ett antiklimax.
* * *
PS. Och om en eltandborste försvinner oförklarligt, kolla gärna vid vattenröret från handfatet i badrummet. Där bakom röret och väl dold satt min tandborste inkilad och osynlig för blotta ögat.