1949 flyttade vår familj från Stockholm ut till Lidingö. Jag var sju år och började i Torsviks Folkskola. Där fick jag lära mig att öns två ”storheter”, eller ”kändisar” som vi säger idag, hette Gustaf Dalén och Carl Milles. Det skulle med åren komma att bli många fler.
Sedan 1993 bor jag i Helsingborg och på vårt lokala bibliotek i Laröd brukar jag träffa Mats som också är f.d. Lidingöbo. Vi kom att snacka om alla kändisar som bott och bor på ön. Mats nämnde Pär Lagerkvist, vilket föll sig naturligt eftersom han skulle hålla en föreläsning om författaren i Rönnängs församlingshem på Tjörn, alldeles intill dennes sommarbostad och skrivarstuga. Föreläsningen kom att handla om Lagerkvists liv på Lidingö, respektive Tjörn.
Några hemma-hos-reportage i Lidingö-villan blev det emellertid aldrig fråga om. Lagerkvist ville inte ha sitt hem fotograferat. Den enda gång han tog emot journalister var i samband med Nobelpriset.
Jag kunde för Mats berätta att författaren ifråga är begravd på Lidingö kyrkogård, bara någon meter från min kära mormor Hulda.
Efter denna inledning kom vi igång ordentligt. Jag nämnde Åke Söderblom som jag brukade se på Lidingötåget, Mats hakade på med Monica Zetterlund. Sen fortsatte vårt bollande i rask takt: Hasse Alfredson, Tage Danielsson, Putte Wickman, Catrin Westerlund, Povel och Susanna Ramel, Jarl Hjalmarson, Ingemar Mundebo, Karl-Arne Holmsten och Inga Gill, ABBA (några år), Picko-Troberg, Mai Britt Wilkens (gift med Sammy Davis Jr.), Anders Gärderud, Gunilla och Tomas Pontén, Siri Derkert, Olle Adolphson, Red Top, Maria Pia Boëthtius, Bibi Andersson och Kjell Grede, Agneta Brunius och Per Gunnar Evander, Bengt af Klintberg, Georg Klein, Ria Wägner, Einar Nerman, Elisabeth Söderström, Nils Linnman, Bertolt Brecht (åren under andra världskriget), Anita Lindblom och Bosse Högberg, Gunn Wållgren, Hans Ostelius, Raoul Wallenberg, Cornelis Vreeswijk, Christer Lindarw och många många nytillkomna.
Mellan denna intensiva namedropping kunde vi båda stoppa in ett och annat personligt minne om kändisarna,
… som att jag vid ett tillfälle utanför systembolagets entré på ön sett Ernst Hugo Järegård iklädd en grann, storrutig cape och slokhatt, tagit av sig denna och med en hovbugning öppnat dörren åt en äldre dam som nigande svarade med ett tack och gick in.
Mats berättade om sin uppväxt på Ängsvägen. Där var Lena Larsson på väg till Allt i Hemmet, där var Jolo spatserandes förbi, elegant som alltid i rutig tweedkavaj av mjuk engelskt ylle och dunhillpipan i mun, på väg till Kvarnens hållplats där han på perrongen stötte ihop med Bernard Tarschys, kulturchefen på radion, för att med denna fortsätta samtalet ombord på lidingötåget vars gungande färd skulle forsla honom och de övriga till slutstationen Humlegården vid Kungliga Biblioteket.
”Lidingös natur och historia hänger som fågelvägen ihop med dess broar. Det gröna vilda Luddinge var öns medeltida namn”, skev Lena Larsson i en minnesartikel som Mats som hennes chefredaktör senare i livet beställt av henne.
Jag minns när pappa kom hem och berättade att han stått bredvid Anni-Frid Lyngstad uppe vid Centralvägens Pressbyråkiosk och efter detta sa att han gillade ABBA:s låtar ännu mer. Efter gruppens splittring blev han
så förtjust i Agneta Fältskogs ”The heath is on” att jag gav honom den i julklapp.
Mats minns grannflickan Camilla Lundgren klättrandes i träden på andra sidan vägen och i grannskapet Åsa Moberg - i dag boendes i Lerberget, nästan granne med oss i Laröd, utanför Helsingborg.
Nyinflyttad 1993 såg jag min första Helsingborgskändis Nils Poppe uppe vid affären där han stod och skämtade med kassörskan.
Ja vem vet, vi kanske får ihop en kändislista härifrån framöver.
