Kändisön: Tage Danielsson

Tage Danielsson. Foto: Lennart Nygren / SvD / TT /
Lidingö21 januari 2024 kl 04.01

I serien Kändisön kan vi ju inte fånga upp alla och har förstås missat många storheter. En mega-kändis som en läsare särskilt skriver och önskar är en lång, rödhårig man med östgötsk dialekt och underfundig humor: Tage Danielsson. Dags nu för Linköpings stolthet som bodde sina sista 23 år i livet här på Lidingö.

Äkta paret Tage och Märta-Stina Danielsson med deras ettårige son Patrik bosatte sig på Lidingö 1962, eller möjligen tidigt 1963 – året då Jesper föddes, på Lidingö – berättar sonen Jesper för Lidingö Nyheter.

– Jag tror att Lidingö var lite i ropet i början på 60-talet, och mina föräldrar hade flera vänner som flyttat dit, säger Jesper Danielsson, 60.

Familjen Danielsson flyttade in i en villa på Tranbärsvägen 4 i Killinge, nära Käppala. Denna tid var oerhört betydelsefull även i karriären då Hasse Alfredson och Tage Danielsson slog igenom på bred front. 1962 gjorde duon sin första stora revy, Gröna Hund på Gröna Lund. 1963 satte de upp både Hålligång på Berns och Konstgjorda Pompe. Tage regisserade Svenska Bilder -64 och året därpå den svenska klassikern Att angöra en brygga.

Om vi ska ta det från början. Tage Danielsson föddes i Linköping 1928. Han tillbringade redan som litet barn mycket tid i Linköpings Folkets park. Modern jobbade i kiosken där och fadern körde buss dit. Från åtta års ålder och genom hela skolgången hjälpte han till med städning samt godis- och biljettförsäljning. Det var i Folkets park han fick sin första kontakt med teater. Detta måste ha präglat unge Tage mycket.
Annars var han scout och sysslade med idrott och var förstås duktig i skolan och elevrådets ordförande.

Efter att han tagit studenten och värnplikt började han studera på Uppsala år 1949, bland annat språk och litteraturhistoria. I Uppsala engagerade han sig i Östgötska nations spex och mötte där bland andra Hatte Furuhagen. Efter studietiden fick ha jobb på Sveriges Radio, eller Radiotjänst som det hette då, där han gärna gjorde kåserier. 1959 blev han radions underhållningschef minsann och karriären satte fart. Det var under åren på SR som han kom i kontakt med Hans Alfredson och resten är, som man brukar säga, historia. Ett av de första gemensamma projekten på SR var Mosebacke Monarki som sändes första gången 1958.

Tage var den mer återhållsamma av de två. Om Hasse sprudlade på – förvisso med stor briljans och insikt – så var nog Tage lite mer eftertänksam. Det var inte för inte just Hasse som gjorde Lindeman. De kompletterade ju varandra på ett makalöst bra sätt. Otaliga är de revyer och även långfilmer som gått till svensk nöjeshistoria.     

”Hasseåtage”, som man ofta både sade och skrev, bildade 1961 tillsammans med sina respektive fruar produktionsbolaget Svenska Ord vars huvudkontor var en liten röd stuga på Södermalm. Detta bolag stod som producent för rubbet som de gjorde, både enskilt och tillsammans. De gjorde nämligen inte enbart saker ihop, utan både Hasse och Tage gjorde en hel del filmer och böcker var för sig.

Här handlar det ju först och främst om Tage Danielsson och han både skrev böcker och gjorde filmer på egen hand. Som exempel nämner vi boken Sagor för barn över 18 år (1964) och filmen Mannen som slutade röka (1972), där Gösta Ekman och Grynet Molvig hade huvudrollerna och som båda ofta jobbade ihop med Hasse och Tage. Nämnda bok innehåller Sagan Karl Bertil Jonssons Julafton som snart blev animerad TV-film av Per Åhlin och som än idag visas på julafton i SVT. Tage gjorde också på egen hand julkalendern Herkules Jonssons Storverk 1969, där musiken skrevs av den mångårige Hasseåtage-medarbetaren Gunnar Svensson.

Ännu i slutet av 70-talet var Hasseåtage högst i ropet. Filmen Picassos Äventyr kom 1978 och Sopor två år senare. 1979 och 1980 spelade Hasseåtage lunchrevyn Under dubbelgöken på Berns. I denna ganska politiska revy hörde man en av Tages kändaste monologer, Om sannolikhet. Denna briljanta monolog utgick från kärnkraftsolyckan vid Harrisburg.

I samma revy sa Hasse sina bevingade ord ”Det var det jävligaste! Det hade jag ingen aaaning om!”. Märker att man inte gärna kan prata/skriva om Tage utan att oundvikligen komma in på Hasse. De två var ett radarpar som dominerade svensk underhållning på 60- och 70-talen, och i viss mån alltså ändå in i 80-talet, tills Tages tragiska bortgång 1985. Den sista gemensamma farsen blev Fröken Fleggmans Mustasch (1983).

Hur ska man beskriva Tage Danielsson? Wikipedia skriver: Svensk författare, poet, manusförfattare, filmregissör, skådespelare och komiker. Vad sägs om att lägga till nationalklenod, kulturpersonlighet, humorist, legend, aktivist och sann humanist?

Han var ju inte bara en underhållare, utan också en person som arbetade aktivt mot orättvisor och miljöförstöring. Han sade många kloka ord och hade en sorts genomskådande blick.
Tage hade många intressen utanför jobbet, och reste gärna och mycket, och uppskattade god mat.

Tillbaka till Tages Danielssons Lidingökoppling.
– Pappa trivdes bra på Lidingö, vad jag minns. Jag tror han var särskilt nöjd med närheten till skärgården, säger Jesper Danielsson till Lidingö Nyheter.

Jesper berättar vidare att familjen hade en båt i närbelägna Katrinelundshamnen och att de tillbringade mycket tid ute i skärgården på somrarna.
– Vi bodde ju också nära Långängen där Tage gillade att promenera och åka skidor.

Men något lokalt föreningsliv blev det inte mycket av för Tage, han hade inte den tiden. Yngste sonen Jesper lämnade barndomshemmet och Lidingö som 19-åring, 1982, och i samma veva flyttade även storebror Patrik till stan. Detta var bara ett par, tre år innan pappa Tage dog, 1985.

Änkan Märta-Stina (född Köhler) bodde kvar på Tranbärsvägen i några år. I början av 90-talet flyttade hon till Trädgårdsvägen 40A i Brevik, där hon bodde i en mindre villa från tidigt 1900-tal.
– Nu bor hon i en lägenhet Skärsätra och mår bra för sin ålder (93 år), säger sonen Jesper.

Många av Tage Danielssons vänner bodde som sagt på Lidingö. Hans Alfredson tänker man förstås närmast på, men även Monica Zetterlund – som snudd på helgonförklarat Tage – och Povel Ramel.

– Visst hände det att vi umgicks med Hasses familj, och andra arbetsbekanta på ön, men inte mer än med andra vänner och släktingar, säger Jesper och fortsätter:

– Tage var en bra pappa. Trots att han arbetade väldigt mycket, minns jag honom som närvarande, engagerad och intresserad. Han arbetade ju också, periodvis, ganska mycket hemma, så att han saknades för oss tyckte jag aldrig. På fritiden var han alltid främst med familjen och vi reste mycket tillsammans.

Sonen Jesper har delvis gått i sin fars fotspår då han jobbar i filmbranschen, bland annat som regissör och manusförfattare. Att betygsätta Tages verk överlämnar han till andra, men säger att han inte tycker det finns något att skämmas för.
– För Tage själv var nog det senaste projektet alltid det bästa.

Tage Danielsson behandlades för hudcancer under sina sista år i livet. Det sista stora jobbet han gjorde var att 1984 regissera Astrid Lindgren-filmen ”Ronja Rövardotter”, och det gjorde han ju med bravur! Hösten 1985 gick han ur tiden, 57 år gammal. Det blev en sorts landssorg och hans begravning direktsändes i SVT. Han är begravd på Lidingö kyrkogård. Vi glömmer honom aldrig.

Tage ligger begravd på Lidingö kyrkogård. Den originella gravstenen är designad av Per Åhlin.

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *