Musikern, sångerskan, röstcoachen med mera, Marie Bergman, tar emot oss hemma på Fredriksborg på Elfvikslandet. Vi slår oss ner i den mysiga hemmastudion som hon och livskamraten Lasse Englund har byggt i en vacker träbyggnad jämte bostadshuset där Lasses släkt bott i generationer.
Här på Fredriksborg skapas det musik. Stränginstrument och föremål från många delar av världen, liksom en stor samling CD-skivor pryder studion där vi slår oss ner för att prata om hur hennes musikkarriär började och vad hon gör just nu. Marie Bergman kom tidigt i kontakt med folkmusik, både amerikansk och svensk. Och så visorna förstås, våra kulturvisor. Redan i mitten av 60-talet hängde hon på vispråmen Storken i Stockholm, där sådana som Fred Åkerström, Git Magnusson och Pierre Ström uppträdde.
– Där satt jag som 14-åring och bara söp in allting. Den som var min stora förebild var Cornelis. När han debuterade på vispråmen Storken satt man och gapade. Det var som om sången blev alldeles levande. Bakom sin attityd av nonchalans hade han en så stark närvaro som vibrerade i rummet, säger Marie.
Samtidigt var det ett samhällsengagemang och en udd, menar hon. De som lyssnade och de som framförde musiken var ett, menar Marie som har försökt förvalta den där nära dialogen som hon tycker är så viktig. Publik och artist förenade i ett. När jag frågar vad egentligen en visa är, säger hon:
– Jag vet egentligen inte vad en visa är, det är ingen som riktigt vet… men någonting som säger något, som har en berättelse i sig. För mig är visan den berättande rösten.
Family Four
Hon började själv uppträda i tidiga tonåren, till en början tillsammans med kompisen och sångerskan Thérèse Juel. Hon kom att sjunga i Putte Wickmans band något år men allmänt känd blev hon inte förrän hon blev medlem i Family Four 1969, året då hon fyllde 19. Den då ombildade och framgångsrika Family Four, med Berndt Öst i spetsen, representerade Sverige i Eurovisionsschlagerfestivalen både 1971 och 1972 minsann. Bidraget ”Vita Vidder” minns vi kanske alla starkast, det är ju en härlig låt med perfekt stämsång.
Redan 1973 lämnade dock Marie Bergman Family Four för att satsa på en solokarriär. Även om rockigare inslag smugit sig in så uppträdde hon under 70-talet oftast ensam och med akustisk gitarr. Textskrivandet var viktigt för henne. Detta pratar vi inte om under intervjun utan det läser jag i boken ”Tusen svenska klassiker” där Bergmans andra solo-LP ”Närma mig” från 1977 har en given plats. Vi läser: Borta var alla spår från schlagertiden och fram tonade en allvarlig, grubblande vispoet med kluriga och självutlämnande betraktelser om känslor och relationer. Rösten var hudnära och sårbar.
Rockartist
Ola Magnells ”När vällingklockan ringer” och klassikern ”Ingen kommer undan politiken” är de kändaste spåren från denna skiva. I början av 80-talet bildade hon Marie Bergman Band med plattan ”Instant energi” och hade definitivt övergått till en mer rockig repertoar och etablerade sig i den svenska rockeliten. Hon bjöds exempelvis ofta in till Roskildefestivalen och valdes så sent som 2018 in i Swedish Music Hall of Fame med denna motivering: Berättande och röst i perfekt symbios.
Med rösten som instrument har Marie Bergman bildat skola genom att alltid finna sin egen väg genom musiklandskapet. Hennes sällsynta tonträff i såväl pitch som frasering och berättarkonst går som en röd tråd genom en karriär som aldrig låtit sig definieras med enkla etiketter, ens under det dogmatiska 1970-talet. Svenska Melodifestivalen vann hon en gång till och det år 1994 med den vackra låten ”Stjärnorna” i en duett med Roger Pontare. Marie är fortfarande högst aktiv och gör än idag mycket musik. Hon har undervisat på folkhögskolor i Sverige och även på musikhögskolorna i Köpenhamn och Århus – ett speciellt förhållande till danskarna har hon alltid haft. Inte för inte var just hon det svenska inslaget i välgörenhetslåten ”Afrika” som gräddan av Danmarks pop- och rockartister spelade in 1985. Marie är röstcoach och håller seminarier. Hon intresserar sig för ljudforskning och ljudens läkande kraft. Dessutom är hon qigong-instruktör, bara för att nämna något.
Klangmassage
Marie har många stränga på sin lyra. Hon kommer in med var sin kopp grönt te där vi sitter i studion hemma på Lidingö. Snart ska det bli nyårstoning. Vad är det? Hon visar mig en mässingsskål som är så gammal som från 1500-talet. Skålen är från Tibet, berättar hon, och hon börjar med något föremål dra längs med skålens kant. Ett brummande, väldigt behagligt läte framkommer. Hon lägger till rösten, den harmoniserar med skålens ljud och hon gör också något som låter som en sorts jojk till detta, och plötsligt känns Marie Bergman som en schaman. Jag blir
själv sugen på att ta en sådan här behandling. Känns häftigt. Klangmassage kallas det.
– Det är som att bli ett levande instrument! Jag sätter klangskålar på kroppen. Man känner de här klangvibrationerna, säger hon. De reglerar nervsystemet och ger en återhämtning.
Denna verksamhet beskriver Marie, som både synnerligen spännande och meningsfull. Marie delar alltså just nu sin tid mellan att ge denna behandling och dela sin kärlek till musiken och till lyssnarna. Hon vidareutvecklar.
– Att skapa rum. Där man möts, på olika sätt. Det är min grej.
I tolv år har hon varje nyårsaftons förmiddag haft ”nyårstoning” i Katarina Kyrka på Söder. En och en halv timmes ceremoni med hennes skålar.
– Alla får ta en ton och alla är med. Vi skapar ett varmt och tryggt rum tillsammans. Det är en gemenskap man mår bra av, säger hon.
Lidingö
Hon har bott på Lidingö i 40 år, alltsedan hon träffade musikern Lasse Englund. Hur trivs hon då på ön?
– Man kan inte bo bättre! Det är så fint här på norra Lidingö. Vi lever som på landet.
Marie berättar om Fredriksborg där de bor, precis efter avfarten till Fågelöudde, och om hur Lasses gammelmormors mor Ester Sundström hade en lanthandel här. Det började med att Ester och hennes make Johan Sundström kom hit som statare i slutet av 1800-talet. Lidingö Nyheter har skrivit om Ester under serien ”Lidingökvinnor” och den artikeln går att läsa här. Paret Sundström köpte sedermera gården av överstelöjtnanten Albert Janse. Johan dog kort därefter och efter det startade Ester själv denna lanthandel som överlevde fram till 1955 – sista 20 åren i dottern Lisa Mattssons regi. När Konsumbilarna började köra hit till Elvik för matleveranser så gick det inte längre.
– Nu har vi också idag en sorts affärsverksamhet, fast det är musik det handlar om. Och klangbehandlingar, säger Marie Bergman och fortsätter:
– Andarna finns kvar här!
Hon säger det med en sådan självklarhet att man tror henne. Den 10 februari gästar Marie SVT-programmet På Spåret med två låtar tillsammans med Benny Andersson och hans orkester BAO. Det måste man ju kolla på! Och redan söndagen den 29 januari kan man uppleva henne på Space Lidingö, Stockholmsvägen 33, i ett föredrag som hon kallar ”Vagusnerven, kärleken och livet”. Självklart har hon även med gitarren, för som Marie säger med glimten i ögat:
– Jag både underhåller och håller under!