En av de mest kända kändisarna som bott på Lidingö är jazzsångerskan Monica Zetterlund. Skriver just jazzsångerska, för det var nog det hon var allra bäst på, även om hon bemästrade många områden inom showbiz. Hon var ju skicklig skådespelerska, komiker och revyartist också, liksom schlager- och vissångerska.
Alla älskar vi väl Monica Zetterlund. Minns faktiskt att Carl Anton sa precis så när han hade henne som gäst i Vita Bergen en sommar. Det var så självklart. Och lika självklart att Monica Z skulle gästa detta fina tv-program, som var den tidens sommarstockholms själ på något sätt. Och var inte både Carl Anton och Monica Zetterlund sommarstockholm personifierade? Monica genom klassikern ”Sakta vi gå genom stan”.
Här på Lidingö bodde hon under tio års tid, 1963-1972. Hon bodde i hörnet Sagavägen/Oskarsvägen i ett jätteläckert hus som hon köpte av Felix Alvo - Povel Ramels parhäst i AB Knäppupp. Felix Alvo döpte huset till ”Villa Ha”, eftersom Monica tycke så mycket om det. Hon hade jämt folk på besök där, sägs det, som ett öppet hus. Povel Ramel bodde inte långt därifrån, på Oskarsstigen. Och även Putte Wickman och hans fru, skådespelerskan Catrin Westerlund bodde i närheten.
Monica Zetterlund bodde alltså väldigt nära där Sagateatern ligger. Sagateatern flyttade dock inte in i Villa Japan på Sagavägen förrän 1979, vilket är sju år efter att Monica lämnat ön. Innan hade det varit biograf, men när Monica bodde på Sagavägen var Villa Japan ganska förfallen men det det var ändå en del verksamhet där; Länkarna höll till här och ett år anordnade Länkarna alternativt julfirande - med grannen Monica Zetterlund på scenen! Musikföreningen Nya Saga anordnade under de här åren en hel del konserter i Villa Japan (Sagateatern).
Ljudteknikern och Lidingöbon Gert ”Ljudfadern” Palmcrantz första liveinspelning var just med Monica Zetterlund. Hon var nämligen med i Hasseåtages andra revy, ”Hålligång på Berns”, från 1963, året efter Gröna Hund på Gröna Lund, där Monica revydebuterade. Palmcrantz kom efter Hålligång på Berns att spela in alla Hasseåtages revyer på skiva. Denne legendariske ljudtekniker och radioprofils första kommentar när jag ringer upp honom och frågar om Monica Zetterlund:
– Det var ju bara en stor glädje! Vi hade jätteroligt och jag minns hennes skratt.
Vi var nästan årsbarn, vi hade massa ticks för oss. Vi var de bästa av vänner.
Skrattet var oerhört nära, känslan av att ”jävla vad det här låter bra!” hade Monica och Gert gemensamt, berättar han. Men hon kunde också bli förbannad och sätta ner foten rejält. Visst hade hon lite problem men spriten, men som Gert uttrycker det: ”Men vilken jazzmusiker har inte haft det!"
Det bästa med Monica Z tycker han är hennes röst, seriositet och hennes jazzsjäl. Han utvecklar:
– Hennes musikaliska själ var större än kanske någon annan svensk sångares. Den går att jämföra med Ella Fitzgeralds och de andra storheternas. Hon hade en ursprunglig jazzsjäl, säger han.
Pär Rådström kallade henne en gång för ”En sommarhagens Billie Holiday”. Gert Palmcrantz berättar vidare om när Arne Domnérus och Bengt-Arne Wallin förbluffades över hur lätt hon hade att direkt komma in i jazzfeelingen och hur hon slog alla med häpnad när hon debuterade på Nalen i slutet av 50-talet.
Vilken av hennes låtar vill du främst lyfta fram?
– Svårt att välja . . . men en av de bästa tycker jag är ”Under vinrankan” i Björn J:son Lindhs arrangemang, säger Gert Palmcrantz.
Låten är skriven av Peter R. Ericson och är en sen Monica Z-inspelning, med på skivan ”Varsamt” från 1991. Detta blev en comeback för henne. Av alla Monica Z-skivor minns jag nog själv - 70-talist som jag är - allra bäst just plattan ”Varsamt” som var en storsäljare som man såg i skivaffärerna när man växte upp i början av 90-talet. Kändast blev just ”Under Vinrankan” med känslig, snudd på spröd, vacker vokalstämma av Monica och arrangemang och körer i bästa Paul Simon/världsmusik-stil.
I boken ”Tusen svenska klassiker” (2009) finns två av hennes skivor med: ”Aah! Monica!” med Georg Riedels orkester från 1962 och ”Waltz for Debby - Monica Zetterlund & Bill Evans” från 1964.
I förstnämnda skivan hittar vi Beppe Wolgers (också Lidingöbo!) geniala översättning av amerikanska Walking My Baby Back Home - ”Sakta vi gå genom stan”.
Jazzpianisten Bill Evans hade fått höra en EP från 1963 med bland annat ”Monicas Vals” där Beppe Wolgers (igen!) skrivit en svensk text till Evans egna ”Waltz For Debby”. Året efter kom Bill Evans trio till Stockholm för ett par veckors gästspel på Gyllene Cirkeln. Under vistelsen var han en flitig gäst i Monicas villa på Lidingö.
En söndag spelade de in LP:n ”Waltz for Debby”, innan Monica skulle uppträda i ”Gula Hund" på China. Resultatet blev en platta som har röstats fram som en av de bästa i svensk musikhistoria. Har ni originalskivan på vinyl så var rädd om den - den går idag för flera tusen kronor!
Några ytterligare örhängen till låtar som jag på rak arm kommer på med Monica är ”Gröna små äpplen”, ”Trubbel” och ”Bedårande sommarvals”. Så här i Mello-tider kan vi också ta upp att hon deltog i Melodifestivalen tre gånger - 1962, 1963 och 1972 - och vann 1963 med den för henne så passande ”En gång i Stockholm”.
Det var samarbetet med Hasse Alfredson och Tage Danielsson som gjorde Zetterlund till skådespelerska. Och hon var med i en av de mest älskade svenska filmerna någonsin: "Att angöra en brygga”, där hon förstås också sjöng ledmotivet. Vid sidan av alla filmer spelade hon även med i de flesta av AB Svenska Ords revyer.
Tage Danielsson beskrev Monica så oerhört träffande i en strof ur dikten ”Det eviga” (1967):
. . . en nattklubbsdrottning doftande av logar.
Ett lingonris som satts i cocktailglas,
en blond negress från Värmlands huldraskogar.
Detta var Danielssons sammanfattning av Zetterlunds förening av jazzrytm, folklighet, humor.
Man kan bara nämna en bråkdel av hennes liv och karriär här i denna artikel för Lidingö Nyheter. Men jag får väl lägga till lite fakta, som att hon föddes som Monica Nilsson år 1937 och debuterade som sångerska hemma i Hagfors när hon var 15 år - med sin pappa som dragspelsackompanjatör.
Hon var gift tre gånger. Med förste maken Torbjörn Zetterlund, som hon var gift med i mycket unga år, fick hon dottern Eva-Lena, som faktiskt spelade mot mamma Monica i storfilmerna Utvandrarna och Nybyggarna. I början av 1960-talet sällskapade hon med filmaren Vigot Sjöman. 1964–1966 var hon gift med basisten Göran Pettersson och 1974–1983 med basisten Sture Åkerberg. Hon levde ihop med pianisten Steve Kuhn 1967–1971. Från mitten av 1980-talet och livet ut, var hon sambo med Magnus Roger.
Som barn skadade Monica Zetterlund ryggen under en lek då hon ramlade från en hemmagjord trapets. Först flera år senare upptäcktes det att olyckan gett upphov till en sned ryggrad, så kallad skolios. Det ledde olyckligt nog till att hon under hela livet plågades av svåra ryggbesvär och från 1990-talet blev alltmer invalidiserad. 2005 omkom hon i en brand hemma i sin lägenhet i centrala Stockholm. Hon ligger begravd hemma i värmländska Hagfors i samma grav som sina föräldrar.
Det är i år tio år sedan som den uppmärksammade filmen om Zetterlund kom: ”Monica Z ”, fritt baserad på Monicas liv i ett manus av Peter Birro och med Edda Magnason i huvudrollen. Filmen är delvis inspelad i huset på hörnet Sagavägen/Oskarsvägen här på Lidingö.
Källor: Myggans Nöjeslexikon
Boken ”Tusen Svenska Klassiker”
Wikipedia
Gert Palmcrantz, intervju