Allas vår Hasse Alfredson föddes i Malmö och växte upp i Helsingborg och skånskan gjorde han denne språkekvilibrist inte av med, nej skånska pratade han livet ut. Detta trots att han levde många, många år på Lidingö. Det var här på Lidingö i villan i Hersby som han bodde när han dog hösten 2017, 86 år gammal. Han skulle alltså varit 90 år idag, om han hade levat.
I Nationalencyklopedin läser vi ”författare, skådespelare och regissör, en av våra mest mångsidiga och uppskattade humorister”. Låt oss lägga till humanist.
Han gifte sig 1956 med Gunilla Olsson och de fick tre barn tillsammans. Daniel och Tomas som båda blev regissörer, samt lille Mats som dog i en el-olycka när han var fem. Året därpå adopterade Hans och Gunilla dottern Sofi.
Hasse uppmärksammades först som studentspexare i Lund. Den bakgrunden är viktig, den gör sig påmind under hela hans karriär. Under studentperioden – han blev förresten fil kand. – skrev han tillsammans med fyra kompisar spexet ”Djingis Khan”, som generationer av studenter kom att sjunga till exempel Härjarvisan ifrån.
1956 kom han till Radiotjånst, som SR hette på den tiden och blev kvar som anställd på underhållningsavdelningen - var annars? - i fyra år. Hans liv förändrades när han an sin chef Roland Eiworth blev presenterad för Uppsalastudenten Tage Danielsson. Resten är, som man brukar säga, historia. Radarparet Alfredson/Danielsson inte bara kläckte idéer och pratade och skrev för program, utan de började leverera bitar till Povel Ramels ”Knäppupp”. 1960 gjorde Alfredson tillsammans med Martin Ljung sketschen ”Guben i låddan” i Knäppupp-revyn Karl Gerhards Jubelsommar. ”Guben i låddan ” blev ju ett bevingat uttryck, och många fler fick vi sedan under åren. ”Lindeman som har knäppt ihop västen med gylfen” är ett exempel. En skattkista av ord och ordvändningar har han givit oss. Hur många av oss tänker inte på Hasses glidningar över o-et i efternamnet Moore när vi hör eller läser Roger Moore.
Särskilt populära blev Hasses improvisationer som olika gestalter med just efternamnet Lindeman. Förutom att han gjorde dessa improviserade Lindemän på scen så släpptes det ett antal LP-skivor med bara Lindemän, så populära blev de.
”Hasse och Tage” som radarparet Alfredson/Danielsson allmänt kom att kallas bildade AB Svenska Ord, hade sin skrivarlya på Söder och gav ut ett otal revyer som alla gått till historien och ingick i folks gemensamma medvetande på något sätt. ”Gröna Hund” från 1962 var väl den första, följt av Gula Hund, Spader Madame! Och 88-öresrevyn från restaurang Skeppet i Värtahamnen, med mera.
Sen så har vi ju alla filmerna, där han många gånger gjorde allt; skrev manus, regisserade och spelade. Hasse är ensam om att ha tre guldbaggar, läser vi i Myggans Nöjeslexikons första band från 1989. Han fick den första för bästa regi i ”Ägget är löst”, 1975, som bygger på hans egna novell Pojken i vattnet. Gösta Ekman hade huvudrollen i filmen. Långt senare, 2013, fick Alfredson en hedersbagge. Gudlbaggegalan 2013 kom att bli hans sista officiella framträdande, Han höll ett långt och hyllat tacktal, och sjöng till och med en snutt ur Bing Crosby/Grace Kelly-låten ”True love” från 50-talsfilmen En skön historia. Publikens jubel visste inga gränser.
Den kanske mest omtyckta filmen med Hasse och Tage är komedin ”Att angöra en brygga”(1965), som blivit en riktig svensk sommarklassiker. Jag kan i sammanhanget också nämna Äppelkriget (1971) och Picassos Äventyr (1978). Nästan alltid var Gösta Ekman med. Monica Zetterlund och Birgitta Andersson var också ofta med i Hasseåtage-produktioner.
Hasseåtage var så förknippade med varandra och det måste ha känts konstigt för Hasse utan Tage. Minnesvärt är hans tal på Tage Danielssons begravning 1985. Man märkte hur tagen han var när det brast alldeles på slutet. ”Adjö Tage, min allra bäste vän”.
Hasse Alfredson var som sagt även författare och skrev både barnböcker och romaner som efter hand fick en allt alvarligare ton, som ”En ond man” (1980) och ”Attentatet i Pålsjö skog” (1996). Av de filmer han regisserade torde det ruggiga mästerverket ”Den enfaldige mördaren” vara mest känd.
Bland barn gjorde han sig känd som smugglaren Ruskprick i Saltkråkan-filmerna och kassettbanden. Och den barnvisa man förknippar med Hasse är förstås Blommig falukorv.
I januari 2017 var han med om att namnge getterns nya hem på Lidingö, som den ideella föreningen Get2gether driver. ”Geteborg” kallades byggnaden och hagen i Långängens naturreservat. Fyndigt! Dock var han inte tillräckligt kurant för att själv närvara utan dottern Sofia fick inviga Geteborg, och det gjorde hon med den äran. Jag var själv där, så jag vet.
Hasse Alfredson höll annars en låg profil på ön. Vi kunde se honom ibland i vimlet i Lidingö Centrum och så, men han var sällan med i några offentliga sammanhang här på ön och framträdde så gott som aldrig här. Mångårig Lidingöbo var han hur som helst.
Man kan omöjligt få med allt viktigt om denne produktive tusenkonstnär men här har ni Lidingö Nyheter-läsare i alla fall fått ett litet axplock, i vår serie ”Kändisön”. Vi kan lägga till att han var Skansenchef under ett par år på 90-talet.
Under de många åren på Lidingö kom Hasse Alfredson att bo både i Högberga och i Hersby. De sista åren hade han sviktande hälsa, var trött och levde tillbakadraget i Lidingövillan tillsammans med hustrun Gunilla. Hans Alfredson ligger begravd på Lidingö kyrkogård.
Källor: Myggans Nöjeslexikon, Nationalencyklopedin, Wikipedia, m fl.