Millesgården är ett av Lidingös främsta landmärken, där det ligger intill hotell Foresta på Herserudsklippan, och därtill en av de stora turistattraktionerna i Sverige. Så det är självklart att bereda plats för den berömde skulptören Carl Milles i vår serie Kändisön.
Carl Milles levde och verkade många år här på Lidingön, fram till sin död 1955. Hans vagga stod dock i Knivsta, söder om Uppsala, där han föddes på midsommarafton år 1875. Det gör honom till den hittills äldste i vår serie med Lidingökändisar.
Milles var en mångsidig herre - skulptör, arkitekt, bildhuggare och universitetslärare, med mera. Förutom livsverket Millesgården torde han vara mest berömd för sina fontäner. Precis som de stora barockmästarna kunde han utnyttja och forma vattenflödenas spel, på ett tilltalande och suggestivt vis.
Milles skapade åtskilliga verk i monumentalformat. Många svenska städer fick imponerande Milles-statyer uppförda under 1900-talets första hälft, i samband med att de byggdes ut och förnyades. Hans första större brunn var ”Europa och tjuren”, som skapades för Halmstad på 1920-talet. Poseidon på Götaplatsen i Göteborg är kanske hans mest kända verk. Orfeusgruppen framför Konserthuset i Stockholm är även den välbekant för gemene man.
Till hans mer kända skapelser hör också Guds hand, som ursprungligen sattes upp i Eskilstunas stadspark. Carl Milles egen vänstra hand lär ha varit förebilden till skulpturen. Handen, menade Milles, vittnade mer än någon annan kroppsdel om en människas karaktär.
Folke Filbyter i Linköping är ett annat mycket känt verk av Milles. Vi bör heller inte glömma den mäktiga Gustav Vasa-statyn - i trä - på Nordiska Museet. Trä hörde annars inte till vanligheterna för Milles (förutom under studietiden - han gick snickarlära). Oftast skulpterade han i tunga, hårda material som granit och brons.
Här på Lidingö finns - förutom allt på Millesgården, förstås - ett antal offentliga verk av skulptören. Några exempel: den dramatiska statyn ”Lekande elefanter” vid Klockargårdens skola, ”Dianagruppen” vid nya trappan på Lidingö stadshus och ”Flöjtspelande ängel” på Torsviksberget.
Carl Milles utbildade sig i Paris åren kring förra sekelskiftet, varefter han bodde i München en tid. 1909 stod så Millesgården klar; då var Milles och hans hustru Olga redan bosatta där, sedan ett år tillbaka.
Det var under de följande två decennierna, 10- och 20-talen, som Milles skapade sina berömda monument och fontäner här i Sverige. Genombrottet kom dock redan 1902 i en tävling anordnad av Uppsala universitets studentkår, gällande ett monument över Sten Sture d.ä. Det var en gammal tanke från 1871, då 400-årsdagen av slaget vid Brunkeberg firades, som hade återupplivats. Projektet låg helt rätt, i tidens då nationalromantiska och fosterländska anda.
Carl Milles var inte den enda talangen i sin familj - begåvningen var påtaglig även i syskonskaran. Systern Ruth gick Konstakademien och blev därmed ”legitimerad konstnär”. Den fyra år yngre brodern Stig, som också levde och dog här på Lidingön, var en de främsta grundarna av sportstugerörelsen. Han tog initiativ till både Grönstakolonin och Trolldalens sportstugeområde. Carl hade även en halvbror, Evert, som var arkitekt och spelade en viktig roll under utbyggnaderna av Millesgården. Bröderna var de enda personer Carl Milles tålde kritik ifrån. Han var annars oerhört känslig för negativa omdömen om sitt skapande. Jo, det fanns en person till som fick kritisera honom: hustrun Olga.
Olga, född Granner, var ett år äldre än maken men överlevde honom med drygt tio år. Hon kom från Graz i Österrike och var liksom Carl konstnär. Enligt Nationalencyklopedien utbildade hon sig tidigt till sensibel porträttmålare, men ställde efter giftermålet med Carl Milles, då hon var 31 år, inte ut mer. Hennes verk återupptäcktes på 1980-talet, långt efter hennes död. De fick inga barn.
Carl och Olga levde och verkade i USA i tjugo år under senare delen av livet (1931-1951). Milles blev till och med amerikansk medborgare. Hans främsta verk i USA är nog Fountain of Faith i Falls Church, Virginia - i stor konkurrens med många andra statyer och fontäner. 1938, i samband med 300-årsjubileet av bildandet av kolonin New Sweden, fick Milles uppdraget att göra en skulptur föreställande skeppet Calmare Nyckel. Det var detta historiska fartyg som fört de första svenska kolonisterna till Amerika. Milles skulptur finns att beskåda vid Fort Christina i Wilmington, Delaware, nära platsen där svenskarna steg i land år 1638.
Carl Milles var verkligen en dåtidens superkändis. Han återvände till Europa 1951 - de återstående somrarna kom att tillbringas på Millesgården, medan vintrarna spenderades i Rom. Milles avled 1955, här på Lidingön, men hans livsverk Millesgården frodas i bästa välmåga ännu 2022. Milles skänkte redan tjugo år före sin död gården till svenska folket och skulpturparken drivs sedan dess av en stiftelse.
Gustaf Larsson
Källor: Eric och Nils Forsgrens bok ”Lidingö - människor och miljöer” (1995), Wikipedia, Nationalencyklopedien, NE