Kändisön: Bengt Grive – legendarisk sportkommentator

Bengt Grive hemma på Farkostvägen med fru Marta på 90-talet. Foto från Sjöberg bildbyrå.
Sport20 augusti 2023 kl 03.251

Han var en av pionjärerna på TV-sporten runt 1960. Under 70-talet blev kan starkt förknippad med Björn Borg, för han fanns alltid med oss när vi hemifrån vardagsrummen följde Borgs triumfer i Wimbledon. Vi pratar om språkkonstnären, show:aren, kulturmannen och framför allt journalisten, sportkommentatorn och legenden: Bengt Grive – Lidingöbo i ett kvarts sekel.

”Ta en rak backhand, för det kan du!” – när Borg slår in matchbollen mot Connors - och ”Det är ju roligt med spänning, men den här spänningen är nästan obehaglig…” under finalen mot McEnroe 1980. Två klassiska Grive-kommentarer.
– Det var så laddat med Björn Borg, och så etablerat med Bengt Grive. Det var väl under Borg-epoken som min far blev som mest känd, säger sonen Ed Grive över telefon med Lidingö Nyheter
Det var alltid Bengt Grive som kommenterade Björn Borgs tennismatcher. Kändes det som i alla fall. Precis som Plex associeras med Stenmark – en sorts symbios, uppfattade vi det som - så förknippas Grive med Borg. Samma epok, lika stora idrottsstjärnor. Lika kända kommentatorer, som båda bodde på Lidingö!

Oftast kommenterade Grive ensam, utan bisittare, vilket vi nog ska vara glada för. Han var oerhört skicklig och unik som kommentator, och visste hur man kunde låta tystnaden tala också. Han hade en stor, gedigen kunskap om idrott och jag minns att Tommy Engstrand en gång sade att ”jag vet ingen som visste hur en boll studsar, lika bra som Grive”. Och det kom ju väl till pass när han kommenterade tennis, bordtennis och fotboll. Men han gjorde succé även kommenterandes konståkning.
– Tittarna, särskilt damerna tror jag, tyckte det var så roligt med färgbeskrivningarna under konståkningen, säger sonen Ed i telefon.
Grive hade synnerligen målande beskrivningar av isdansarnas dräkter. Det kunde vara blåbärsrisgrönt, sängkammarrosa och mörkvitt. Det var så att Bengt Grive fick uppdraget att kommentera konståkning som han i ärlighetens namn till en början inte hade så stor koll på. TV-sändningarna var ju i svart-vitt så Bengt började beskriva dräkternas färger för tittarna, till en första början för att ha något att säga. Men Bengt som var så bred inom sitt idrottskunnande grejade ju även konståkning, Själv hade han varit tävlingsdansare i sin ungdom och rytmiken hade han en känsla för.

Grive var en typisk TV-man, han skulle nog inte gjort sig lika bra i radio. Hans kommenterande var föredömligt i TV-rutan. Han var ingen snabbpratare som Hyland, Engstrand och Björklund.
1961, året efter att Grive anställts på SVT så startade Sportspeglen, med bland annat Bengt Bedrup och Plex, men det var inte som programledare där utan som kommentator Grive gjorde mest avtryck.
– Han hade flyt, mycket gick hans väg…Borg, konståkningen och stödet av cheferna, säger Ed Grive.
– Bengt behövde inte sitta på sammanträden och tjafsa och försvara sig utan han kunde jobba helt självständigt och förbereda sina referat.

Ed Grive är äldste sonen till Bengt och Martha Grive. Han har en yngre syster, Madeleine Grive, som är kulturjournalist. Själv är han licentiat i nationalekonomi.
Bengt Grive föddes 1921 i Brännkyrka församling. Han hette Bengt Gustafsson och växte upp i Enskede, och tog alltså det mer originella namnet Grive senare, när han hade gift sig med Martha, född Svensson. Han arbetade som brandman i Stockholm på 40-talet och var skicklig bordtennisspelare och vann både SM och Nordiska Mästerskapen. Varietéartist har han också varit och han åkte under många år runt i parkerna och uppträdde med en bordtennisshow ihop med Stickan Elmblad.
Under fem år på 50-talet arbetade han som reporter på Aftonbladet och under denna tid hängde han i Klarakvarteren och på Tennstopet med alla numera legendariska kulturjournalisterna och författarna. Det har sagts att han kunde berätta många historier därifrån.

Först bodde Bengt, hustrun Marta och deras två barn i en funkis-tvåa Gärdet och sedan på på Grev Magnigatan på Östermalm, därefter flyttade barnen hemifrån.
Till Lidingö kom paret Grive hösten 1975. De bosatte sig på Farkostvägen 2 i Baggeby - med storslagen utsikt över Stockholm – och kom att bo på samma adress livet ut, till Bengts relativt hastiga bortgång får exakt 20 år sen, 2003, i en ålder av respektabla 82 år. De ligger förresten båda begravda på Lidingö kyrkogård.
Trots att det nog är som tenniskommentator och måhända konståknings-dito Grive gjort sig mest känd så var nog ändå Grives favoritsport fotboll. Djurgårdare var han i ur och skur.

Och visst har han kommenterat mycket fotboll också. En av höjdpunkterna där måste ha varit VM i fotboll 1974 då Sverige gjorde överraskande bra i från sig och slutade femma. Ett av Grives mest kända referat är matchen mellan Sverige och Västtyskland. Efter Ralf Edströms drömmål på volley hördes Grive direkt säga ”Åh, vad är klockan?”. Lite förbryllande. Jag har hört sägas att han brukade säga till exempel 1-0 till Sverige i den …minuten. Men han hittade inte tidtagaruret, Fredrik Belfrage hade snott det. Så det är en dubbelbetydelse, har Bengt sagt: Var är klockan? Och var är klockan? Sagt till Belfrage.

1988 vara han huvudgäst i TV-programmet ”Här är ditt liv” som jag tittat på i SVT:s Öppet Arkiv. Lasse Holmqvist presenterade huvudpersonen (Grive), som han skulle kidnappa, som en som ”förenar underhållning och sport, litteratur…och vad ska vi säga…show! Och mycket, mycket annat.”
Självklart var Sven ”Plex” Pettersson där: ”Sammanträden är inte Bengts bästa gren! Två tror jag han varit på, under 30 år!”. Samtidigt sa Sven att ”Bengt är, tycker jag, lite svensk mästare i sin mångsidighet, när det gäller att kunna idrott. Han har ett fantastiskt register! Det får man kanske inte alltid veta genom hans kommentarer i TV, men om man för personliga samtal med honom så blir man jämt och ständigt förvånad…”
Grive kunde ju vara lite sparsmakad när det gällde att prata i rutan. Han bladdrade inte på. Det gjorde ju inte Plex heller. Åter till telefonsamtalet med sonen Ed.
– Den sportjournalist han hade en riktig kompisrelation med var Tommy Engstrand. De var båda Stockholmare från enkel arbetarklass, det fanns en likhet där, säger han.

Grive var väldigt social och utåtagerande. Samtidigt var Grive inte alls den som pratade mest och högst, som jovialiske Lars-Gunnar Björklund. Tvärtom kunde han sitta tyst i flera minuter innan det kom en träffande kommentar, gärna följt av ett gott skratt.
Han var med om hela TV-sportens utveckling - från 1960 fram till millenieskiftet. Efter pensioneringen från SVT i slutet av 80-talet var han under 90-talet på Eurosport, både som kommentator och mentor, i främst tennis.
Jag vill avslutningsvis starkt rekommendera de två memoarböckerna som Bengt Grive skrev runt 1990, ”Glitter och stänk” och ”Resor med mål”. De är fulla med anekdoter och berättelser han varit med om, runt hela världen. Mest fastnade jag för de målande berättelserna om livet och profilerna källar-pingishallarna i Stockholm på 1940-talet.

Gustaf Larsson

Kommentarer

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *