Lidingö ska inte drabbas av samma våldsvåg som övriga Sverige. Att känna sig otrygg och oroa sig för att utsättas för brott är en långt värre kränkning av integriteten än kameror. Dagens system där kommuner och regioner inte själva får bedöma om kameror behövs är dessutom onödigt byråkratisk och resurskrävande. Köerna för tillståndsprövning har ökat de senaste åren och allt för många brott förblir idag ouppklarade pga brist på bevisning.
Därför har vi Moderater lokalt, regionalt och nationellt drivit på för ändrade regler om kameror. Nu påbörjar vi detta arbete i regeringen.
Häromåret ansökte staden om att få sätta upp kameror på sju platser på ön, bland annat i Larsberg, Högsätra och Bodal. Platserna valdes av strategiska skäl då de sammanbinder områden som ibland upplevs som otrygga och där det skett både rån och skadegörelse.
Men i april 2021 avslog Datainspektionen, ansökan med motiveringen att det vore är ett intrång i människors personliga integritet. Vi menar att otryggheten är en större inskränkning i människors integritet. Att inbrott, skadegörelse och rån förblir ouppklarade är ett större problem.
Även Polismyndigheten har pekat på problemet med att inte få ha kameror på platser som är mindre brottsutsatta än andra, men som är strategiskt viktiga i brottsbekämpande syfte. Vanliga flyktvägar exempelvis.
Om lagstiftningen inte medger att en kommun får sätta upp kameror där kommunen själv anser att det behövs för att skydda de egna medborgarna måste lagen ändras.
Sagt och nu även påbörjat. Idag fattade regeringen beslut om att utse en särskild utredare med uppdraget att lämna förslag för:
.1. Förenkla regler för kommuner och regioner
2. Slopa tillståndskravet för kommuner och regioner
3. Utöka möjligheterna att kamerabevaka i syfte att bekämpa brott och upprätthålla allmän ordning och säkerhet
4. Kamerabevaka i fler situationer och på fler allmänna platser
Ledamot i riksdagen
Ledamot i Lidingö kommunfullmäktige
Bra, jag tycker vi ska ha kameror i mängder. Håller helt med om ovanstående välgeno(m)tänkta förslag.
Med tanke på att endast 9% av de inkomna tillståndsansökningarna till IMY ej beviljas, undrar jag vad för funktion det fyller att tillsätta någon att utreda en enligt mig en ickefråga?
Om kommunen istället anställer någon som kan GDPR och Kamerabevakningslagen på sina fem fingrar och gör rätt bedömningar istället, är det att föredra.
Sedan är det som så, att bara för att man inte behöver ansöka om tillstånd, innebär inte det att kommunen är befriad ifrån att utföra HELA det gedigna arbetet som ligger bakom den dokumentation som ska upprättas INNAN kamerabevakningen startar.
Detta enligt Dataskyddsförordningen som för övrigt är en EU-Förordning som Sverige själva inte kan ändra på.
Så återigen….vad är vitsen?
Hitta alternativa lösningar.
Det finns…