Granen barrade på Siggebogården, inte så mycket, men ändå. Så det blev fredagen JAN istället för trettondag KNUT som julen tog slut. Och granen åkte ut! Aktivitetsansvariga Maria Solomon hade fixat två timmars trevlig underhållning. Det gäller ju att ta tillvara livets glädjeämnen och vad kan vara roligare än julgransplundring?
Till en början var gott om plats i samlingssalen men allt eftersom fylldes rummet med kaffesugna pensionärer. Min granne vid bordet Nils Forsgren berättade att han inte gärna missar någon aktivitet att bryta enformigheten med. ”Ett härligt minne var när Alice Babs dotter var här – då svängde det ordentligt”.
Med åren betyder musiken mer och mer – det är som i sången:
”Handklaver och klarinett ska' de' va', tjo och tjim och inge' annat.
Hoppa högt och hoppa lätt ska' vi ha, tjo och tjim och inge' annat.”
Musikanten Bert Öhlund hade ett batteri av instrument med sig och med det väcktes musiken till liv hos publiken. Salen fylldes på undan för undan och visst blev det lite tjo och tjim som när Nils dansade runt med Maria.
Tonerna flödade - Sju vackra flickor i en ring, Små grodorna, Drömmen om Emil. När ”Hej tomtegubbar slå i glasen” spelas upp suckar Nils lite uppgivet och erkänner – det är ett fel hos mig, jag kan inte dricka sprit längre! Det blir mineralvatten istället!
I rummets ena hörn hade fiskdammen sin plats. Där såg Mats Nelson till att det blev napp. Fångsten blev färgglada påsar som drogs upp med metspö ur dammen djup. Godis att ta med hem till rummet…
Så närmade sig finalen – granen kläddes av allt glittrigt och vältes omkull, en personal tog tag i toppen, en i stammen och så sjöng vi alla – Nu är glada julen slut, slut, slut, julegranen bäres ut, ut, ut. Men till nästa år igen, kommer han vår gamle vän för det har han lovat.
Själv kommer jag gärna igen till Siggebogården för att träffa min nya vän – Nisse. Numera TomteNisse kallad.
