Jakten på ett nytt hem

Familjen Yatlo och Kazimko vid Larsbergs strandpromenad. Foto: Luliia Azizi
Lidingö5 maj 2022 kl 04.401

Den 23 februari 2022 går Misha Kazimko, 17, och hans familj och lägger sig för kvällen. Hoten från den ryska regeringen är större än någonsin, men i övrigt är det som vilken kväll som helst. Några timmar senare, morgonen därpå, vaknar Misha och familjen i panik. Flyglarm ekar genom staden och dånandet av explosioner och skottlossningar sprider sig som en löpeld genom Kiev. Det är dags att hitta ett nytt hem. De anländer så småningom ön, där de nu bor i en källarvåning.

Efter en lång resa genom sitt hemland kommer familjen till Moldavien och sedan vidare till Rumäniens huvudstad Bukarest. Väl där väljer de att lämna sin bil för alltid. Köerna från Moldavien till Rumänien sträcker sig över horisonten längre än vad ögat kan se. De tar därefter ett flyg till Sverige, där de träffar Luliia Azizi, en före detta granne från Kiev, som bor på Lidingö sedan en längre tid tillbaka.

Artem och hans kusin Misha ser tillbaka på sin resa genom Europa. Foto: Eric Liljestrand

– Hemma i Kiev vaknade vi upp i panik till flyglarm, det är svårt att beskriva alla känslor som uppkom vid det tillfället, säger Misha.

De enda männen, eller rättare sagt pojkarna, som befinner sig i huset är Misha och hans kusin Artem Kozlov, 17. Papporna är kvar i Kiev och krigar, likt många andra, för sitt hemland. En grupp på tre barn kommer ut genom en dörr. Ett av barnen säger ”Hello” och pekar stolt på sin Svampbob-tröja. I rummet, längst ned i den korridor som barnen kom ut från, syns åtminstone en våningssäng, där det minsta barnet ligger och sover.

– Alla män lever än så länge och vi har kontakt med dem varje dag, säger Maryna Yatlo, en av mammorna i huset.

Misha och hans familj är inte de enda flyktingar som bor på ön utanför kommunens evakueringsboende. Antalet är svårt att säga, men det är mer än 50, vilket är den enda statistik som Lidingö stad presenterar för de ankommande Ukrainaflyktingarna.

Trots alla motgångar är familjen vid gott humör och drömmer om ett stabilare boende, oavsett om det är på Lidingö eller hemma i Ukraina när kriget tagit slut.

Ordet familjen, är ett gemensamt ord för alla personer som bor tillsammans i huset på Lidingö. Familjen är en sammanställning av Yatlo, Kazimko och Kozlov, som alla känner varandra sen tidigare. För tillfället är Misha och hans familj inte ens en bråkdel av de flyktingar som flyr Ukraina. Ungefär fyra miljoner ukrainare lever i samma situation.


Detta är en förkortad version av ett längre reportage. Vill du ta del av hela historien? Använd denna länk.

Kommentarer

  1. Tack Erik för din story. Det gör det tydligt och klart över hur viktigt det är att vi alla försöker dra vårt strå tlll stacken för att hjälpa till.

Lämna ett svar till Lotta Altner Avbryt svar

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *