Kanelbullens dag. Vad passar bättre att leta reda på en god kanelbulle på Lidingö? Så tänkte Inger Grimlund, hoppade in i sin bil och gav sig iväg. Och det blev ett lyckligt slut. På en bensinmack! Här är hennes krönika:
Det är svårt att hålla reda på ”vilken dag är det i dag”. Torsdag, fredag eller… Ja, så blir det när man låst in sig i en häftig förkylning, eller vad det nu kallas när hosta, snuva, trötthet tar kommandot över kropp och själ. Tur att jag har en dagbok som håller reda på det mesta – den här dagen står det att jag ska vara på gymnastik hos Marie Louise kl 10.30. Men – orkar jag verkligen det? Nej, det gör jag inte. Men ändå. En biltur till Bodal kan inte skada för visst måste jag ut, ut i verkligheten. Efter ett samtal råder min kära sjukgymnast mig att köra hem försiktigt – och vila. Nu är jag inte den perfekta patienten, lite obstinat till läggningen – så när jag väl sitter bakom ratten igen känner jag att en kopp kaffe skulle ge mig lust och kraft.
Varför inte ta vägen till Grönsta? Där vid musteriet finns ju ett café, om jag inte missminner mig. Jag trampar lätt på gaspedalen och min lilla Mini blir glad efter att ha stått parkerad flera dagar på grund av ”mattes” envisa förkylning. Mjukt och försiktigt tar vi vägen upp mot Grönsta, över ängen också en sväng till musteriets café. Allt STÄNGT!
Istället fick jag uppleva resterna av Lidingöloppet – stora tält stod kvar på ängen och med lite fantasi kunde jag för mitt inre öga se vilket fantastiskt skådespel som här hade utspelat sig i helgen. Nu hade lugnet lagt sig över nejden och glada hundar och spänstiga hussar och mattar hade fritt fram i naturen.
Det blev inget kaffe, men vad gjorde väl det? Och så är det ofta, när man ”kör fel” – då kommer man till oväntade delar av ön, då upptäcker man nya områden och vyer som ger ”felfärden” en mening. När jag så sugit i mig det goda Grönsta tog kaffelusten fart i kroppen igen, men var fanns lösningen på problemet?
Just då kommer varningen upp på displayen – bensinbrist – du måste tanka! Alltså – mot min Preem-mack på Södra Kungsvägen. När jag säger ”min” betyder det att jag känner mig hemma just här sedan många år. Personalen och miljön har varierat men jag har alltid fått trevlig service av det unga gardet bakom disken.
Så också denna fredag som visar sig vara Kanelbullens dag! Helt ovetande om dagens betydelse ber jag Mattias om hjälp att tanka, då jag har ont i min höga hand, dessutom svårt att förstå betalningssättet …Och på disken ligger en hög med färdigförpackade kanelbullar. Då börjar det gå upp en ljus för mig! En stor mugg kaffe och en kanelbulle – tack! Nygräddat! Visst – naturligtvis! Vem kunde ana det?
Det visar sig att Mattias och Alexander gräddar bullar i tidiga morgonstunden, för det är då, runt klockan sju/åtta som affärerna med kaffe, korv och bullar går som allra bäst. Själv slår jag mig ner i Preems trevliga kaffehörna. En stor mugg gott kaffe och en nygräddad kanelbulle är receptet på den bästa medicinen. Snart leker livet igen!