I verkligheten

Lönebesked + jag med lasso.
Kåserier3 september 2023 kl 03.19

Att dagens ”Vilda Västern” inte alls var som på film och TV insåg jag rätt snart. Även om det fanns vissa spår av den. Som att jag bodde i en liten vedeldad kåk ute på prärien där det kröp ödlor på väggar och golv. Att jag hörde prärievargarna yla uppifrån bergen på nätterna. Att jag varje morgon fick skaka stövlarna upp och ner för att konstatera att inga skorpioner övernattat i dem. Eller att nån skallerorm låg och solade sig ute på förstutrappen.

I närheten fanns ett reservat med indianer ur Paiutestammen. På 1880-talet hade deras andlige ledare Wovoka grundat en ny religion som hette ”Ghost dance” (Andedansen). Den förbjöds av de vita och resulterade i den så kallade ”Wounded Knee-massakern” där hundratals indianer dödades av U.S. armys kavallerister. Det kom att ingå i en av mina drömmar där jag såg deras andar dansa utanför husknuten.

Snow Goose Ranch låg i dalen Fish Lake Valley med postadress Dyer, Nevada. Vi odlade växelvis Alfalfa (blålucern) och Sudan grass (durra) som bevattnades med sprinklerförsedda pipelines. Den djupborrade brunnen med elektrisk pump drog enormt mycket ström. Den kruttorra Nevadajorden krävde ofantliga mängder vatten med sin närhet till Death Valley som är en av jordens hetaste platser. Högst uppmätta temperatur där någonsin är 56,7 grader.

En av mina huvudsysslor blev att dagligen och för hand flytta bevattninganläggningen. Ett nog så tungt och slitsamt jobb som brukade ta fem-sex timmar. De sju meter långa aluminiumrören, delvis vattenfyllda var tunga och iskalla. Den genomblöta, gyttjelika ”jorden” efter varje avslutat bevattningspass förstörde ganska snart mina dyra cowboystövlar jag köpt på Rodeo Drive i Hollywood.

Att vi överhuvudtaget lyckades få något att växa tyckte jag var ett under. Men mirakelmannen själv, den danskfödde förmannen Mr. Olesen, eller Ole som han kallades av alla, hade oanade egenskaper. Själv uppvuxen i en dansk jordbrukarfamilj i början av 1900-talet hade han liksom jag emigrerat till USA som sjuttonåring. Arbetat på flertal boskapsrancher i Västern och lärt sig allt som krävdes. Rida in vilda hästar, odla och skörda, slakta och stycka.

Vi hade två äkta mustanghästar. Det svarta stoet Chicita och hennes tvåårige avkomma, hingsten Chico, samt biffkor av rasen Black Angus. Ole var gift med Lora Mae från Missouri som hade en dotter från tidigare äktenskap. Dom hade inga barn tillsammans, så jag blev på sätt och vis som en son för dem. Jag tyckte jättemycket om dem båda och kände detsamma från dem.

Lora Mae kunde uttrycka sin omsorg med att under måltiden säga saker som:
- Have some more meat, my sweet little Swede. You need  it, you´re still growing!

Ole med “hönstjuven” (ett lodjur) och Lora Mae med ett glas iskallt brunnsvatten.       

Ole lärde mig köra traktor, sadla hästarna, kasta lasso och skjuta. Jag fick låna flera av hans vapen tills jag hade tjänat tillräckligt för att köpa egna. Min lön var 125 dollar i månaden som skulle räcka till mat, kläder, cigaretter och ammunition. Men Ole och Lora Mae bjöd mig ofta ner till deras hus på goda mättande måltider. I gengäld sköt, flådde och styckade jag åsneharar (jackrabbits) till alla deras katter. Hararna tvingades vi föra ett regelrätt krig mot eftersom de åt upp skotten av det nysådda.

På grannranchen som hette Oasis, jobbade ett tiotal spanska killar i min egen ålder och tillsammans åkte vi ut med en fyrhulsdriven pickup på kvällarna, stod uppe på flaket och nästan sköt oss döva, i ett fåfängt försök att decimera beståndet. I början tyckte jag det var fasansfullt att höra hararnas människoliknande skrik när de blev träffade. Men efterhand blev jag van, med visshet om att det vi gjorde var nödvändigt. Ett slags livets kretsgång.

”Men sådden segrade och växte sig grön / skörden blev god - boskapen fet. /
Köttet blev gott, gav oss styrka på  nytt / så vi orkade börja om i vårt anletes svett."

Text och foto: Hans Kähr
kahr@telia.com
Alla artiklar av Hans

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *