Det var lugnt där jag satt på bänken vid ändhållplats Tor och väntade på servicebussen. Längre upp på Friggavägen hade en polisbil parkerat och där stod den ett bra tag. Det var inte så halt och med mina IceBugs hade jag kunnat ta 201 mot Kottla när mina ärenden var uträttade men jag hade alltså valt att vänta på 921. På så vis jag skulle jag få åka fram till porten med matkassarna just inhandlat på Firren.
Längre ner vid Odenvägen råkade ett barnvagnsekipage välta varpå ett litet barn under två år föll ur. Hans äldre bror, som måste ha suttit i vagnen när den välte, stod inte still en sekund när mamman försökte trösta minstingen utan dansade omkring och kramade även trädet intill. Han hade förstås blivit skrämd. Där jag satt på bänken vid hållplatsen var det ca 100 m till hörnet Odenvägen där sittvagnen välte så jag skulle inte hinna fram och fråga hur det gick med den lille. Det är inte alltid så populärt heller när utomstående/nyfikna lägger sig i. Men mamman torkade tårarna och runt munnen där den lille hade slagit sig och gråten upphörde strax. Det var ju skönt att ingen större skada hade skett. Kanske väntade de på att bli hämtade i bil för när jag tittade nästa gång var de borta. Incidenter inte minst med sittvagnar förekommer i olika sammanhang så det gäller att se upp. Strax därpå kom bussen som jag väntat på i evigheter.
Ett par hade satt ifrån sig sina kassar bredvid mig på bänken. Hur många gånger har inte vi som som brukar åka med linje 921 och 923 frågat varför inte SL kan kosta på ytterligare en bänk vid Tor. För en och annan med rullator blir räddningen att slå sig ned på den och vila benen. Annars är det väl meningen att vi andra ska turas om att sitta på bänken avsedd för tre. Inte hållbart i dessa tider där alla uppmanas att hålla avstånd på 1,5 m.
Jag hade visst slöat till i väntan på bussen och märkte inte att en av mina kassar blev kvar på bänken. Men tack och lov så märkte paret som väntade på den andra bussen detta och kvinnan följde efter mig och växlade några ord med chauffören (att inte köra iväg) och kom fram till mig med matkassen. Då först märkte jag vad vad jag glömt och tackade henne så mycket för vänligheten och vinkade till paret när bussen for.
Tack snälla för att du räddade min dag!
Vänliga uppmärksamma människor som du och maken underlättar i vardagen.