En olycka händer så lätt, heter det. En liten pöl under en fåtölj på parkettgolvet strax efter de båda besökarna hade gått avslöjade obarmhärtigt vad som hänt, vilket bara förstärktes i eftermiddagssolen. Då var det inget annat för mig att göra än att ta fram trasa och hink torka upp och glömma. Den inte helt unga hunden ”hade ju bara markerat revir”. Detta fick jag klart för mig någon dag senare när jag frångick mitt beslut att tiga om incidenten och berättade för matte vad som hade hänt. Ja hunden har varit hos mig tidigare så det lär betyda att han känner sig hemmastadd. Jo visst är det trevligt med djur, också.
Men alla har vi varit små - oavsett antal ben. Efter en familjemiddag hos min bror för många år sedan uppdagades att något hänt på hallgolvet, en liten pöl. Mitt lilla barnbarn hade precis sluppit småbarnsblöjor och i början gick det väl bra, men inte alla gånger. Barnet tillfrågades varför han inte sagt till att han behövde gå på toa men försvarade sig då ”Jag ska fylla tre år och jag har inte tid!” Någon konstaterade att tvååringen var påfallande lik en viss skulptur i Oslo av Gustav Vigeland.
Det låg en veckotidning på bänken nere vid entrén. Det händer ibland att någon lämnar veckotidningar för intresserade att läsa. Det var en omslagsbild på prinsessan Madeleine i Svensk Damtidning som tilldrog min uppmärksamhet så jag tog med mig tidningen. Och hemma blev jag sittandes med korsordet trots att jag hade annat att göra. Korsordet var påbörjat men jag lyckades lösa det och loggade in epostadressen i datorn för att skicka in lösningen som är ”BLÅBÄR”! Då föll blicken på att svaret skulle ha skickats in senast den 29 april. Så ingen vinst. Men vaddå? En trisslott kan man ju alltid köpa. Och förresten, jag har ju ändå inte någon tur med lotter. Och det där med att skrapa, det skräpar ju bara ned. Och förresten, hela nöjet med korsord är ju att försöka klura ut vad som ska stå. Fast ibland undrar jag när man lyckas lösa nästan allt och så är det alltid något ord där det fattas en ruta - men det jämnar ju ut sig för andra gånger kan det bli någon ruta över. Men vad gör det om hundra år?