I gott sällskap

Kåserier17 mars 2024 kl 03.214
Bara du som prenumererar får:
• Över 5000 artiklar i arkivet
• Alla reportage
• Alla tester (kräftor, semlor, restauranger)
• Bildrebusjakten 1 gång/månad
• Dryckesguiden 1 gång/månad
• Bopriser 1 gång/månad
• Nyhetsbrev 1 gång/månad
Du stödjer Lidingös lokala dagstidning med oberoende journalistik
Läs denna artikel gratis!
... och du får 5000 andra artiklar också!
Prenumerera från
29 kr/månad
Första månaden gratis!
Ingen bidningstid
Klicka här
Du stödjer Lidingös lokala dagstidning med oberoende journalistik
En månad i taget
29 kr/månad
Ingen bindningstid
Första månaden gratis!
Årsprenumeration
295 kr/år
(24:50/månad)
(Ord pris 345 kr/år)
Ingen bindningstid
Första månaden gratis!
En dag
49 kr/dag
Engångsbetalning (kort eller Swish)
Har du redan ett konto?

Kommentarer

  1. Fantastiska berättelser Hans!

    Det berör mig till ”the roots” eftersom jag själv arbetade på en cattle ranch i Texas mellan 1978 och 1994.

    Tack för dina kåserier!

    Mvh//Stefan C

    1. Varmt tack för dina ord, Stefan!
      Efter alla dessa år är du faktiskt den förste som hör av sig om samma erfarenhet i USA. Känns fint!
      Bästa hälsningar
      Hans

  2. Hans,

    Tack för ditt svar, inte många som har haft möjligheten att leva ett liv med boskap, hästar och stor frihet. Och the big Texas sky.

    Jag ser att du bott i Wyoming. En av de mest tragiska händelserna under min tid i USA var när min gode vän Lane Frost förlorade sitt liv i Cheyenne under rodeon, jag tror det var 1989.

    Annars har jag mest ljuva minnen…. Alla hopp i creeken efter en hård dag i sadeln eller bayling hay. Alla stora beer drinkin´s. Alla tappade kärlekar, allra mest Brenda i Amarillo som var en championship barrel racer.

    Den gången ormen såg mig före denne. Friheten av att kunna köpa vapen var och när man vill och förvalta dessa med ansvar.

    1994 beslutade jag att det fick vara nog och flög hem mig och min favorithäst Too Tall, som var en magnifik paint quarter horse. Jag red honom varje dag tills han tog sitt sista frustande andetag med huvudet i mitt knä i sin box 2001.

    Av respekt till Too Tall har jag aldrig varit i sadeln efter det och kommer heller aldrig att vara.

    Mvh//Stefan C

  3. Stefan, så otroligt spännande att läsa det du skriver! Och rörande, om din
    favorithäst Too Tall. Vore oerhört tacksam om du ville höra av dig mer till mig, på min mailadress, kahr@telia.com där det ges mer utrymme till våra gemensamma minnen och erfarenheter.
    Bästa hälsningar
    Hans

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *