I Blomsterlandet

Prakten i Blomsterlandet är gratis för odlare av alla slag. Vill man handla finns här finns det mesta från frö till gurka! Och lite bra gödsel därtill.
Kåserier6 juni 2019 kl 06.22

Följ med Inger Grimlund till Blomsterlandet. Både affären på Lidingö och hemma hos dottern.

Nu har odlingslusten slagit rot hos de allra flesta av oss Lidingöbor, antingen man har lyckats få tag i en kolonilott eller köpt ett växthus till trädgården. Det gäller då också att fylla på med jord och växter av alla de slag man önskat sig. Vad göra – jo, en vandring i Blomsterlandet! Här kan fantasin få fritt spelrum, och i tankarna fyller man trädgårdens stora krukor med färgprakt som passar till husets färg i tegelrosa.

Visst – så var det en gång för mig också när den Grimlundska familjen råddade släktens hus på Tornvägen.

Med åren får man försöka tänka annorlunda, att ligga på knä och så rader av små, små frön i den nykrattade jorden är en omöjlighet som man får acceptera. Istället kan man besöka Lasses grabbar på kolonilotten och kanske glädja dem med en kaffetår från medhavd termos eller köpa några plantor ”Förgätmigej” att stoppa ner i jorden, så dom inte glömmer…

Det är spännande att sätta spaden i jorden, man vet aldrig vad som kommer upp!

Hos min dotter Lena ”på berget” har makens flit i byggbranschen resulterat i ett paradis med buskar, gräs, blommor och blad längs den sluttande bergväggen på husets framsida, medan bakgården mer och mer liknar en Inramad lustgård med bodar och lekstuga till nytta och nöje för familjen. Naturligtvis finns här också en bekväm utemöbel att slå sig ner i, är det kyligt står en kista med härliga plädar till förfogande. Det har tagit några år att skapa idyllen, men husbonden är en ihärdig grävare och Lena en flitig odlare av grönsaker,  dekorativa buskar och blommande klätterväxter.

Så står växthuset färdig stadigt på marken. Vilka möjligheter som blommar upp under glaset!

I år har den lilla trädgården fått tillökning, ett växthus! Att sätta spaden i jorden hör som sagt till maken Kurts glädjeämnen. Vad som kommer upp ur marken vet man inte förrän efteråt. Här visade det sig att under ytan dolde sig stenar- stora, tunga stenblock som ställde till det för planeringen av växthusets golv av plattor.

”Allt löser sig – det tar bara lite längre tid” var min farfar, uppfinnaren Fredrik Ljungström slogan! De kloka orden visade sig stämma bra, även den här gången. Stenblocken blev en liten dekorativ mur till glashuset som nu också fått inredning av nyplanterat i krukor och lådor. Två trädgårdsstolar och ett litet runt bord på tre ben står mitt i härligheten, så här kan vi sitta och dricka kaffe om det regnar, Lena och jag! Helt underbart.

Min egen uteplats är numera en balkong på 6,8 kvadratmeter. Mitt på cafébordet ståtar fyra pelargoner. Den största har ett år på nacken och inköptes på Blomsterlandet en tidig vår. Jag var där och sökte efter vackert blommande pelargoner, men då fanns det mest små plantor i början av säsongen. Men så fick jag syn på en hylla med härligt blommande pelargoner i vackra färger. Glad blev jag och kånkade två exemplar till kön vid kassan. En trevlig gentleman log rart mot mig och sa;” Jag ser att du köpt sidenpelargoner!”
”Jasså, heter dom så? Det visste jag inte!”
Men vad jag inte heller visste, var att de var konstgjorda! Sidenpelargoner!! Det var något nytt för mig!

Vem är vem? Sidenpelargonen har lite mörkare blad men annars är det svårt att se skillnad.

De prunkade på balkongen sommar, höst och vinter! Så fina i all sin diskreta charm i rosa. För att inte verka alltför steril köpte jag senare en äkta pelargon, vattnade den, pratade med den. Det hjälpte inte riktigt när hösten kom, då slokade den och var på väg att ge upp livet på balkongen. För att ändå ha ett minne av den en äkta pelargon tog jag ett litet skott, satte det i ett vattenglas och där fick det stå lite i skymundan under vintern. När våren närmade sig upptäckte jag att det lilla skottet vuxit till sig och dessutom fått ett virrvarv av små rötter.

Jag hittade en kruka och jord där placerade jag min pelargon, pratade allvar med den och pysslade om den så gott det gick. Och vet ni – det gick gott! Jag knipsade ett par grenar från mammastammen och satte dem i vatten. De fick nya rötter och se där! Just i dagarna har några koppar brustit ut till blommor i lätt rosa. Samma färg som min sidenpelargon ståtar med. Nu trivs de tillsammans på balkongen, en mor och hennes bonusbarn!

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *