Vi vill att Lidingös förskolepeng ska gå till hög kvalité i verksamheten – inte till mångmiljonvinster i fastighetsspekulationer. Därför begär vi att staden fortsätter förhandla med vinnarna av markanvisningstävlingen för Islinge förskola om villkor som säkrar en långsiktig verksamhet med hög kvalitet.
Tyvärr väljer M, LP och SD att säga nej till vår begäran.
Lidingös skattebetalare och väljare har bestämt att förskolorna på Lidingö ska vara av högsta kvalité och att valfrihet ska finnas. Därför är Lidingös förskolepeng en av Stockholmsregionens högsta och på ön finns både privata, kommunala och ideellt drivna förskolor.
Idag drivs 60 procent av Lidingös förskolor av Lidingö stad. För att tillföra fler privata alternativ har Lidingö stad utlyst två s k markanvisningstävlingar. Den första gällde en ny förskola i Dalénum, den andra en ny förskola i Islinge. Tyvärr gick mycket fel i tävlingen om förskolan i Dalénum. För många barn på för liten yta och försäljning av förskoleverksamheten innan den ens hade startat är några exempel.
Men det finns fler exempel. Trots att spaden ännu inte är i jorden var marknaden i höstas beredd att köpa den framtida byggnaden, inkl ett hyresavtal med förskoleoperatören och det 60-åriga tomträttsavtalet, för 60 – 70 Mkr. Den nya affärsmodellen är att äga förskolans fastighet, ha ett lukrativt hyresavtal med förskoleoperatören, slussa vinsten till fastighetsbolaget samtidigt som värdet på fastigheten kan realiseras på marknaden.
I stället för att Lidingöborna får tillgång till en förskola med en stabil verksamhet med barnens utveckling, trygghet och lärande i fokus riskerar vi att den lilla förskolan i Dalénum blir en attraktiv, praktiskt taget riskfri investering som skulle ge ett stadigt kassaflöde och, över tid, 100-tals miljoner i intäkter.
Vid utlysningen av markanvisningstävlingen i Islinge förra sommaren tog staden lärdom av misstagen i Dalénum och betonade att kvalitet och långsiktighet var avgörande. Att ett paket med tomträtt, hyresavtal och byggnad kunde erbjudas marknaden till högstbjudande, likt det som hände i Dalénum, var inte känt när utlysningen gjordes. För att rätta till misstaget fick miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen sent i höstas i uppdrag att ta fram villkor som säkrade en långsiktig verksamhet med hög kvalitet samt kontakta anbudsgivarna för diskussion om dessa villkor.
Vid kommunstyrelsens möte den 6 februari stod det klart att förvaltningen inte hade fått till ett avtal med vinnarna. Majoriteten M, LP och SD valde då att avbryta förhandlingen med vinnarna och gå vidare med ett liknande markanvisningsavtal som i Dalénum. Trots att riskerna är överhängande att också förskolan i Islinge kommer att bli en del i en fastighetsspekulation på marknaden.
Vi vill inte se att den höga förskolepeng som vi investerar i våra barn försvinner som 100-tals miljoner i vinst i fastighetsspekulationer. Vi vill däremot att valfrihet ska fortsätta att råda på Lidingö, samtidigt som långsiktighet och hög kvalitet är i fokus. Därför begär vi att staden fortsätter förhandlingarna med vinnaren av markanvisningstävlingen.
Vi vill att villkor förs in i avtalen med vinnarna som säkrar långsiktig verksamhet av hög kvalitet, där fastighetsspekulationer försvåras eller omöjliggörs. För att hitta en lämplig lösning behöver staden ta hjälp av kommersiella aktörer som har erfarenhet av affärsuppgörelser inom fastighetsområdet.
Patrik Buddgård (C )
Daniel Larson (S)
Carl-Johan Schiller (KD)
Patrik Sandström (MP)
Jonas Lundgren (V)
Lidingös förenade vänsteropposition försöker svartmåla marknadens aktörer. Att baserat på lösa rykten om ”den elaka marknaden” börja spekulera om mångmiljonvinster på barnens bekostnad är ren vänsterpropaganda.
Att Vänsterpartiet och Miljöpartiet ägnar sig åt detta, kan jag förstå. Men vad håller egentligen Kristdemokrater och Liberaler på med? De lokala partiföreningarna verkar vilja följa efter Centerpartiet vänsterut, i sin iver att till varje pris kasta smuts på den styrande koalitionen.
Vi inom den styrande koalitionen tror på valfrihet och föräldrarnas rättighet att välja förskola för sina barn. Vi tror att det finns utrymme för en mångfald av aktörer; kommunala, privata, kooperativ, stiftelser mm. Allt för att möta föräldrarnas och barnens olika behov och önskemål. Detta brukade tidigare även L, KD och C tro på.
Fakta är att den tilltänkta operatören av förskolan i Dalénum nu har hoppat av projektet. Det gick inte att få en lönsam kalkyl då kommunens kvalitetskrav var för höga, givet storleken på förskolan. Om det hade handlat om spekulation, så kanske man skulle sålt projektet till vänsteroppositionens kontakter för de 60-70 Mkr som fabuleras om?
Christer Mohlin (M)
Christer Mohlins rallarsvingar mot den samlade oppositionen på Lidingö kan vi ta med ro eftersom de inte har något med verkligheten att göra. Vi vill att valfrihet ska fortsätta att råda på Lidingö, samtidigt som långsiktighet och hög kvalitet är i fokus.
Däremot är det verklighet att en namngiven aktör på den svenska fastighetsmarknaden i höstas var beredd att betala 60 – 70 Mkr för Dalénums framtida förskolebyggnad, inkl ett hyresavtal med förskoleoperatören och det 60-åriga tomträttsavtalet. I avtalen som staden skrev med vinnarna av Dalénums markanvisningstävling finns ingen klausul som hindrar en sådan affär.
Det finns ingen investerare som betalar 60 – 70 Mkr utan att räkna med att få tillbaka 60 – 70 Mkr plus en vinst. Över tid kommer därför förskolan att generera 100-tals miljoner till fastighetsägaren.
Vi vill att Lidingös höga förskolepeng ska gå till det som den var avsedd för: hög kvalité i verksamheten. Därför vill vi inte att staden ska upprepa misstaget från Dalénum utan återupptar förhandlingarna med vinnarna av Islinge förskolas markanvisningstävling. Syftet är att komma överens om villkor som säkrar en långsiktig verksamhet av hög kvalité.
Med förvåning konstaterar vi att Christer Mohlin som ny ordförande i utbildningsnämnden anser att Lidingö har ”för höga kvalitetskrav” på Lidingös förskolor. Det handlar om den miniminivå om 7,5 kvm/barn i inomhusyta som en enig nämnd fattade beslut om för ett år sedan och som följer den minimistandard som bl a Stockholms stad har för sina förskolor. Hur tätt tycker Mohlin att barnen ska packas i förskolan? Är det 5,5 kvm/barn som Norlandia begärde i sin ansökan i höstas?
Vi vill påminna Christer Mohlin om att de flesta förskolebarnen på Lidingö har 8 – 12 kvm/barn att röra sig på inomhus. Det går alltså att få lönsamhet med bibehållen kvalité!
Suzanne Liljegren (L)
Patrik Buddgård (C )
Daniel Larson (S)
Carl-Johan Schiller (KD)
Patrik Sandström (MP)
Jonas Lundgren (V)
Jag tycker att den samlade oppositionens inlägg är utmärkta verklighetsbeskrivningar. Mohlins innehåller mest blånekade o kunskapsresistens byggd på att omhulda förenklade ekonomiska modeller som stämmer med den egna ideologin, men inte klarar en test mot verkligheten. Det finns ett enkelt sätt att lösa delar av spekulstionsproblemet: låt kommunen äga lokalen.
Jag står bakom kravet på minst 7,5 kvm vistelseyta/barn i Lidingös förskolor. Det manifesterade jag i höstas, i rollen som ledamot i den utbildningsnämnd som Suzanne Liljegren (L) ledde.
Jag anser inte att Lidingö har ”för höga kvalitetskrav” på sina förskolor. Tvärtom arbetar jag för att förverkliga alla de kvalitetskrav som återfinns i den nyligen beslutade budgeten plus de tillkommande mål som återfinns (på sidan 3) i den styrande koalitionens handlingsprogram: https://www.lidingo.se/download/18.2d30278d183cf0ada85659/1666261237573/Politiskt%20program%20för%20Lidingökoalitionen%202023-2026.pdf
Men jag är mer försiktig än oppositionen vad gäller värdering av förskolor som inte får ihop en lönsam kalkyl.
Christer Mohlin (M)
Varför kan inte staden själv äga mark och byggnad och på viss tid utlysa auktion för att under viss tid bedriva dagisverksamhet med visst antal barn per kvadratmeter med visst antal personal?
Hej Tommy,
Ditt förslag är intressant och värt att fundera på. Det svåra är att hitta en balans där den som driver förskolan också skall få både kvalitet och sin ekonomi att gå ihop. Kan också vara svårt att – rent formellt – genomföra en auktion såsom du föreslår. Vi har skarpa regler kring både upphandling och markanvisning.
Samtidigt kan man ju reflektera över att de idag 13 fristående verksamheter som hyr lokaler av staden för att bedriva förskola, grundskola och gymnasieskola måste uppfylla specifika krav. Dock styr staden inte över personaltäthet. Alla dessa verksamheter är dock ”valfria” vilket gör att de måste leverera kvalitet för att kunna behålla sina barn och elever.
– och jag vill verkligen poängtera att ingen i nuvarande politiska styre ”leker affär”. Vi som engagerar oss inom de styrande partierna på Lidingö tar med oss olika erfarenheter in i politiken och gör vårt bästa för att skapa service och kvalitet för Lidingöborna, med den största respekt för att vi hanterar medborgarnas ”surt förvärvade” skattepengar.
Christer Mohlin (M)
Tack för svaret Christer!
Varför skulle inte staden kunna uppställa krav på viss personaltäthet? Bara ordna auktion/upphandling på att under viss tid bedriva dagisverksamhet på viss yta, med visst antal barn och visst antal personal varav x antal med förskolelärarutbildning etc.
STADEN SKA OCKSÅ ÄGA BYGGNADEN Vilken dagmamma lägger bud på dagisverksamhet när hen också på egen risk ska uppföra och äga byggnaden? Konkurrensbegränsade och göder bara en oligopolmarknad. Och tänk vilket magnifikt värde fastigheten har om trettio år (fast egendom på Lidingö kan jämföras med att äga en guldgruva). Den dagen kanske byggnaden behövs för andra ändamål och finns där tillgänglig för staden.
Valfrihet i det här sammanhanget innebär att utföraren väljer att utföra dagisverksamhet på stadens villkor och sköter man sig inte följer av villkoren att man åker ut med huvudet före. Det är inte jag som förälder som ska byta förskola – jag har gjort mitt val en gång och min frihet ska inte begränsas av att andra missköter sig.
Jag tänkte inte direkt ge mig in i delar av diskussionen, men kan som f.d. styrelse ledamot i en BRF som ägde en lokal för dagisverksamhet lite förenklat meddela att den lokalen inte var värd sin vikt i guld som du nu ger sken av. Det av det mycket enkla skälet att den lokalen (och notera här att olika lokaler kan vara olika konstruerade för samma typ av verksamhet, så det finns inget 1:1 förhållande här – det ”beror” helt enkelt på massor av variabler som vi inte alltid kan kontrollera) helt enkelt inte var bra för någon annan verksamhet, den var byggd för dagisverksamhet (precis som exemplen ni diskuterar) och ja ingen annan ville ta över i de lokalerna för annan verksamhet helt enkelt. Då kan man säga att värdet på lokalen var lika med NOLL kronor, dels för att BRF inte fick sälja lokalen (ingen egen fastighet osv alltså juridiskt dilemman, som vi inte heller skall gå in på här), och den gick inte att hyra ut till någon annan som ville bedriva dagisverksamhet. Det gick ett par år och sedan startade ett familjekollektiv upp, och ja sedan flyttade jag så jag har ärligt talat ingen koll just nu. Men poängen är, att påstå att alla lokaler är guld värda är helt enkelt inte sant. Det ”beror” på massor av variabler som inte går att kontrollera för ägaren helt enkelt, och jag personligen – baserat på denna erfarenhet – ser inte direkt poängen med att ”äga” specialbyggda lokaler. Det blir bara massa kostnader i längden som vi skattebetalar kommer få stå för, och det var väl ändå det du ville att det inte skulle inträffa, obehagliga drift- och underhållskostnader som inte går att förutse?
Allt är inte kristallklart således.
Det är faktiskt allas vårat surt förvärvade stålars och Ni har ingen rätt att leka affär med dom