Hjärta rimmar på smärta

Kåserier11 november 2023 kl 03.39

Han höll kortet i sin hand. Tittade på det och log. Men när han vände på det försvann genast leendet tvärt. Trots inledningssorden: Min älskade. Eller kanske just på grund av dem.

Var hon redan då medveten om vad det skulle komma att leda till? Avsänt som det var, bara några dagar innan annonsen på morgontidningens familjesida kom som en bekräftelse på att det faktiskt var sant. Var det sedan länge planerat i detalj, ungefär som ett iscensatt och välrepeterat teaterstycke med passionens dödliga slut?

Hennes fallenhet för stor dramatik kände han ju mer än väl. Borde väl ha anat efter deras fyra och ett halvt år tillsammans. Eller var han själv bara så blåögt omedveten? Eller bara dödligt kär?

Dessa frågor skulle komma att sysselsätta honom ett par år efter själva chocken, mala om och om igen i hans förvirrade hjärna, utan att leda till något slutlgitigt svar. För att så småningom successivt förlora sin näring och rinna ut i sanden. Som det allra mesta med tiden tenderar att göra, om det ältas alltför ofta, intensivt och länge.

Men då, när han fick detta kort, och innan ens hunnit läsa det, tyckte han det var gulligt. Och vidhåller att han tycker så än idag.

Trots att själva smärtan med åren försvunnit hade han ju inte glömt den fasansfulla tiden däremellan. När han låg och våndades fyra gånger i veckan på analyssoffan och under många sömnlösa nätter slungades mellan vulkanliknande panikångestattacker och brunnsdjupa depressioner. Ständigt befann sig på den hotfulla branten mellan sanning och lögn, på knivseggen mellan kärlek och hat.

Förutom den tåliga lyssnerskan tog han (mot hennes avrådan) även det tryckta ordet till hjälp. Plöjde hyllmeter med psykologilitteratur av Freud - Jung - Adler - Bierre - Horney - Cullberg - Frankl - Nycander - Laing - Craaford - Janov m.fl.  Det var som att lära sig rabbla en grammatik på ett främmande språk utantill, med konstiga ord som ”libido”, ”enigma”, ”letargi” ”recidiv” m.m. Men det var framförallt med hjälp av hans egna ord, i både tal och skrift, som tillsammans med drömmarna sakta ledde fram till frigörelsen och lugnet.

Fördelen var att det som drabbat honom låg rätt i tiden eftersom psykiatrin stod högt i kurs då i början på 70-talet, med en uppsjö av s.k. alternativa behandlingsmetoder, som stark motvikt till den rent medicinska ”lyckopiller-varianten”. Den som tidigare mötts med sådan övertro, och nu utsattes för en lika skarp kritik.

Den stora nackdelen var förstås att ingen behandling överhuvudtaget gick att få till priset som på det gulliga vykortet.

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *