Hitta lusten igen!

Så här i Coronatider är det faktiskt lätt att tappa livslusten – det är ett fasligt tjat om eländen dag ut och Rapport in. Och vi äldre ska hålla oss på mattan - sitta i karantän och titta på TV-aktuellt, kanske slå en signal till en god vän som också sitter i karantän. Men så kan det hända saker som gör att mönstret bryts. Man får olidligt ont i en tå, nageltrång – eller en framtand går i två bitar. Det senaste hände mig just före min 90-årsdag, den onda tån gjorde sig påmind ett par dagar efter. Visserligen skulle jag inte ha något större kalas, men ändå – den kluvna framtanden bet mig i läppen så fort jan försökte äta något – om än bara lite havregrynsgröt. I den morgonstunden föll min blick på en helsidesannons i DN:

Trygg tandvård: 
På Aqua Dental vill vi göra det lättare, tryggare och trevligare för dig att gå till tandläkaren. Med anledning av coronaviruset har vi vidtagit flera försiktighetsåtgärder och välkomnar dig som vanligt till våra kliniker. 

Jag fick en tid dagen därpå och skjuts till Sturegatan 48 av min svärson. I en modern trevlig lokal togs jag emot av en tandläkare Gun Norberg som efter en kompletterande akut undersökning; röntgen och fyllning av två ytor på framtand samt sjukdomsbehandlade åtgärder, kunde skriva ut en faktura på 2 395 kr. Och det var det värt! 

Nu skulle jag i alla fall klara av mumsa i mig en bit gräddtårta på födelsedagen, men nix! Så blev det inte, men det var inte tandens fel. Enligt hälsovårdsmyndigheten får nu max två personer träffas. (Minde än så är ju omöjligt – så nu hade myndigheten väl ändå varit väl restriktiv). Nåja – det var bara att dra ett streck över kalaset för vi är ju en rätt stor familj. Men som ni alla vet – det finns inte något ont som inte har något gott med sig.

Det goda var också att jag faktiskt redan hade firat min 90-årsdag den 25 augusti, då i strålande sol på Högberga gård. Hela familjegänget kom – mina sex vuxna barn – deras barn och så mina barnbarnsbarn 30 till antalet. Det var musik med Absolut Jazz, lekar och god mat. Festen fick namnet ”Allt i Ett” nu firade vi både min födelsedag och begravning på en gång. Så är det gjort. Man ska, som ni också vet, inte skjuta upp till morgondagen vad man kan göra i dag, även om begravningen fick vänta.

Hela det fantastiska kalaset har nu min dotter Annica samlat till en bok, med bilder, tal och familjeporträtt – då hade vi en proffsfotograf på plats – min gamle vän Lennart Durehed. Och nu. På min ”riktiga födelsedag” skulle boken delas ut till de medverkande – men hur? När vi inte fick träffas, ”max två personer”. Då kom svärson Peter på en strålande idé.

Vi packade in böckerna i tur och ordning som de skulle delas ut, och så sattes jag i ”karantän” i min röda Mini. Annica hade planerat färdvägen som Peter knappade in på vägvisaren. Första stopp var hos Tor och Madde Grimlund i Högdalen. Jag vevade ner bilrutan, sträckte ut min arm med boken som Tor nappade på. Så gick rutan upp igen och vi vinkade adjö medan Tor sjöng ”Ja, må hon leva” och lille Mark, 1 år, lätt förundrad följde hela skådespelet.

Så var nästa stopp Bagarmossen där Johan och Alfred numera bor, så till Melina och Malou – sedan över bron till Ludde, Martin, Rick, Mika, Frida, Nova, Saga, Anna…. Ballonger, hurrarop, och Ja må hon leva följde mig hela vägen hem – vi höll avståndet, vi följde regelverket – så var alla böckerna levererade!

Det gick ett par dagar – sedan var det dags att ta färden ut i världen igen. Nu var det en tå på vänster fot som gjorde sig påmind. Aj, aj!  Så blev det att hoppa in i Minin igen. Köra ner till Lidingö Centrum och halta in till Mariseh på Fotvården. Ännu en fantastisk upplevelse i mitt 90-åriga liv! Att stoppa fötterna i mjukt, varmt vatten, sitta still och njuta innan operation nageltrång tar sin början. Min välgörarinna är proffs, klipper, petar, gnuggar och filar. Och så – hokus pokus börjar livslusten ta sats. 

På lätta fötter tar jag klivet runt hörnet, in till Firren – för här ska firas! Två ostron, en skiva gravad lax och skaldjurspaté. Smörrostat bröd och alkoholfri öl! Två meter, minst, mellan gästerna i lokalen och ett samtal med Robban över disken med förföriska skaldjur. Han påpekar att i tider som dessa, kan det vara på sin plats att unna sig något extra, jag håller med!

Varför då inte ta en tur till blommornas tempel Gullvillan på hemvägen? Här är den härliga Olivera översteprästinna med Kristian vid sin sida. De skänker vår ö möjligheterna att få minnesstunder att blomma. Födelsedagar, studenter, bröllop, dop och begravningar. Blommor måste vi ha nu när våren kommer – med lust och fägring stor!

Hoppas