Förtur eller behov?

- kommer allmännyttan fortfarande vara relevant för den vanlige löntagaren?

Den som såg inslaget i SVT om framtida tilldelning av allmännyttans hyresrätter kunde lätt förledas tro att detta var ett partipolitiskt inslag från vänsterpartiet. Tankar dryftades om att skrota allmännyttans kötid och ersätta den med ett mer behovsanpassat system.

– Man måste se bostäder som en knapp resurs och fördela bostäderna efter de som har störst behov. Hushåll som inte har någonstans att bo eller är väldigt trångbodda kanske skulle få någon form av förtur, säger Henrik Weston som ingår i den grupp som ska genomföra den av regeringen tillsatta utredningen ”En socialt hållbar bostadsförsörjning”. En utredning som bland annat ska ta fram förslag på hur kommuner ska kunna hjälpa hushåll som står långt från bostadsmarknaden att hitta ett boende som passar deras behov.

Dessa apropåer om en mer behovsanpassad allmännytta dyker upp allt oftare. På en direkt fråga till bostadsministern bekräftas att detta är någonting regeringen jobbar för genom att ge riktade stöd till de kommuner som väljer att bygga hyresrätter med större fördelning efter behov istället för efter kötid.

Allmännyttan har hittills varit kommunala bostadsföretag med uppgift att tillhandahålla prisvärda hyreslägenheter för alla invånare. Lägenheterna har tilldelats via en kommunal bostadskö, där kommunens socialförvaltning fått tillhandahålla ca 5% av lägenheterna för s k sociala kontrakt för de specifika grupper som socialkontoret behövt hjälpa. Detta fungerade väl fram till 2000-talet då den utomeuropeiska invandringen tog fart och en ny grupp behövde försörjas med bostäder. Sedan 2000-talets början har vi blivit nästan 1,5 miljoner fler invånare i Sverige och antalet nybyggda bostäder har inte kunnat hänga med denna utveckling. Då migrationen till Sverige i alltför liten andel utgörs av arbetskraftsinvandring och de som invandrar sällan själva har medel att bekosta sitt boende har akuta problem med bostadsförsörjning uppstått i de flesta av landets kommuner. Med anvisningslagen har kommunerna inte längre något val och i flera av tätorterna har den kommunala bostadsförmedlingen i allt högre utsträckning kommit att tillgodose kommunens socialförvaltning med lägenheter från den allmänna bostadskön. De lägenheter som finns kvar för allmänheten riskerar nu att i än större utsträckning tilldelas efter behov istället för kötid vilket inte var den ursprungliga tanken med allmännyttan. De som har en förankring på arbetsmarknaden och ett mindre antal barn skulle vid en behovsmässig bedömning aldrig kunna hävda sig mot de nyanlända grupper av barnrika familjer som står utanför arbetsmarknaden och blir istället tvungna att köpa sig ett boende.

Denna succesiva avveckling av allmännyttans tidigare uppgift, ”att tillhandahålla prisvärda hyreslägenheter för alla” väcker en del funderingar för framtiden. Kommer kommunerna, och ytterst väljarna, i framtiden vara villiga att investera i kostsamma nybyggda hyreshus då de vet att de som välintegrerade skattebetalare inte kommer att vara en prioriterad grupp vid en behovsmässig tilldelning? Kommer kommunerna överhuvudtaget att vilja skapa dessa områden med en stor del hyresgäster som blivit tilldelade lägenheterna av socialen? Tveksamt, och detta är mycket illa. Samhället behöver hyresrätter för alla de som av olika anledningar inte vill binda sig vid ett bostadsköp. Allmännyttan är i grund och botten en kooperativ lösning och för att denna ska fungera så som tänkt måste den också fortsättningsvis vara relevant för oss alla.

Se mer i ämnet: