Ingen garanterad läkarbedömning på plats vid beslut om palliativ vård. Det är beskedet från Region Stockholm hälso- och sjukvårdsförvaltning (RSSL) till Suzanne Liljegren (L) och öns liberaler på det brev som Liberalerna på Lidingö skrev till regionen för en tid sedan.
– Jag är inte nöjd med svaret! Socialstyrelsen måste förtydliga sina riktlinjer; att inleda palliativ vård kan aldrig vara rutinmässiga beslut, säger Suzanne Liljegren.
Nu har Liberalerna på Lidingö fått svar på sin begäran från RSSL om garanterade läkarkontakter vid beslut om livsuppehållande eller palliativ vård. Se länk (https://www.lidingonyheter.se/?s=Suzanne)
– I korthet är svaret nej på vår fråga. Det var väldigt överraskande. Jag hade hoppats att RSSL med en enkel skrivning till de upphandlade vårdgivarna skulle betona, när det gäller beslut om palliativ vård, att minst en läkare ska finnas på plats, säger Suzanne Liljegren. Men RSSL vill inte formulera ett sådant krav.
I sitt svar till Liberalerna skriver Christoffer Bernsköld, enhetschef på RSSL: ”Det är upp till den enskilda läkaren att utifrån sin kunskap om patienten och dennes förutsättningar och i dialog med den sjukvårds- och omsorgspersonal som finns på det särskilda boendet besluta om och när övergång till palliativ vård ska ske”.
– Jag tycker att det borde vara enkelt för RSSL att säga att i fortsättningen ska det normala vara att man har en läkare på plats enligt Socialstyrelsens bestämmelser, anser Suzanne Liljegren.
– Socialstyrelsens riktlinjer ser fortfarande ut så, att man i första hand ska ha digitala kontakter och, om det inte är möjligt, pröva att ha en fysisk kontakt, säger Christoffer Bernsköld till Lidingö Nyheter. I Socialstyrelsens riktlinjer står det bland annat att läkaren kan ”överväga att ersätta rutinmässiga läkarbesök med konsultation per telefon eller digitalt”. Vi menar att det är upp till behandlande läkare i dialog med sjuksköterskan på boendet att bestämma om läkaren behöver åka dit eller inte.
Men Socialstyrelsens avdelningschef Thomas Lindén säger att riktigt så enkelt är det inte.
– Det korta svaret är att det kan man inte. Man kan inte fatta beslut om behandlingsbegränsning utan att träffa patienten fysiskt. Men om läkaren känner sin patient, har ett bra samarbete med sjuksköterskan och en bra dialog med patient och anhöriga, då kan man fatta beslutet på telefon under förutsättning att man följer patienten under sjukdomsförloppet, säger han. Helst ska man ha haft ett sådant samtal om behandlingsbegränsningar i god tid med både anhöriga och patient. Om man inte känner sin patient kan man inte fatta beslut på telefon.
Thomas Lindén säger att de riktlinjer som RSSL hänvisar till kom i början av pandemin.
– De var avsedda för att minska antalet kontakter som boende på äldreboenden har, som fotvård, frisör, anhöriga och liknande. Då skulle man också utvärdera nyttan av varje läkarbesök för att undvika smittspridning.
– Ingen i professionen ska tveka om att ge patienten ett nödvändigt besök om det behövs. Jag kan inte förstå hur någon i professionen kan misstolka det, för det är så tydligt skrivet, säger Thomas Lindén vidare.
Suzanne Liljegren är besviken, både på RSSL och Socialstyrelsen.
– RSSL kommer inte att formulera något krav på vårdgivarna om minst en läkare på plats vid beslut om palliativ vård. Om Lidingöborna ska känna sig trygga med beslut om att inleda palliativ vård, då måste Socialstyrelsen helt enkelt förtydliga riktlinjerna. Bara osäkerheten för anhöriga att inte veta om utgången hade varit annorlunda om det funnits en läkare på plats…, avslutar Suzanne Liljegren (L).