Alldeles intill spårvägen vid Kottla station låg deras röda trähus. Eftersom dottern Ida ingick i vårt gäng hände det att vi blev inbjudna på fika hos den holländska familjen. En gång tror jag vi var runt tio pers därinne i köket. Detta var några år innan sonen i huset skulle ha sitt stora genombrott som vissångare och poet med sin debutskiva ”Ballader och Oförskämdheter”. En alltför sen vinterkväll när jag skjutsat hem Ida på min moppe fick vi se hennes far ute på tomten med en stor yxa i handen. Ida blev lite skärrad, hoppade av och bad mig åka;
- Kvickt! Jag blev minst lika skraj och rivstartade därifrån, lite besviken av att ha missat godnattkyssen. Senare fick jag veta att fadern bara varit ute och huggit ved till kaminen eftersom vattenledningen i huset frusit. Han hade skrattat gott när Ida berättade om min blixtsnabba avfärd.
På andra sidan Södra Kungsvägen låg området Mölna med sina gamla övergivna rivningskåkar. Där hade en annan känd poet fått inspiration till ett diktverk som kom att heta ”En Mölna-Elegi”. Det hade tillkommit under hela tjugo år, då han ofta vistades hos författaren Tora Dahl och hennes man i deras villa på Parkvägen 10. Där höll de under många år öppet hus för flera såväl etablerade som blivande svenska författare. Förutom Gunnar Ekelöf, kända namn som Arthur Lundkvist, Eyvind Johnson, Harry och Moa Martinsson, Nils Ferlin m.fl. Gunnar Ekelöf var en av de flitigaste gästerna och brukade ofta gå ner till Mölna brygga och skriva. Jag och mina tonårskompisar brukade hänga där sporadiskt de sista åren av 50-talet och kände då knappast till några av de ovan nämnda storheterna. Våra egna hette Elvis Presley, Little Richard, James Dean, Marlon Brando, Marilyn Monroe, Brigitte Bardot. Och så hade vi förstås vår egen Harriet Andersson som vi sett sprillans näck i Ingmar Bergmans film ”Sommaren med Monika”.
När jag några år senare började intressera mig för litteratur läste jag bl.a. Gunnar Ekelöfs ”En Mölna-Elegi” som utgivits 1960. Två år innan hade han blivit invald i Svenska Akademien och ansågs som en av Sveriges största poeter. Efter orden ”På Mölna brygga”, följer inledningsraden: ”Jag sitter på en bänk i det förgångna”.
2007, när jag som kulturanställd i Burlövs kommun utanför Malmö sitter på tåget på väg hem till Helsingborg dyker plötsligt de orden upp för mig och jag skriver följande vers:
Ett Mölna-Minne
Jag sitter på ett tåg i nutid
efter dagens kneg med mitt bildarkiv
då ett minne ger sig tillkänna
från mitt tidiga tonårsliv.
Det är Eva, Kjelle, Ida och jag
vi befinner oss på golvet i ett ödehus,
runtomkring ligger massor av bråte
och vår enda belysning är månens ljus.
Det är vinter och kallt som katten,
så vi sitter tätt intill, hand i hand
och därute på farledens vatten
går fartyg mot främmande land.
Vi röker och kramar varandra,
ibland hörs nåt ord, men just inget snack,
och till sist är tystnaden så total
att vi bara hör kyssarnas - smack!
Och vi lyckas värma varandra,
denna ovanligt kalla 50-talskväll
i rivningskåken i Mölna,
under stjärnornas himlapäll.
Ett par år efter denna händelse
kom en diktsamling av en känd poet
som utspelar sig på denna plats
i hans drömlika verklighet.
”Jag sitter på en bänk i det förgångna”,*
så lyder poetens inledningord,
en följd av den tid som förflutit
och det blivit sent på hans jord.
* Ur Gunnar Ekelöfs ”En Mölna-Elegi”.