En gåta

Längst nere i kylskåpet finns en plastlåda där vi brukar ha potatis. Ibland även lök.

Nu hade ett par av potatisen fått groddar. Hustrun tyckte att vi skulle plantera dem i vår moderna köksträdgård.  Den består av ett par jordfyllda pallkragar.

Försiktigt har jag nu lagt tiotalet potatisar med groddar i en transparent plastpåse och ska nu gå ut och plantera.

Mannen till hustrun:
– Har du sett mina ute-skor?

Hustrun: 
– Nej! Har du tittat utanför altandörren?

Mannen: 
– Ja, det är väl klart!

Hustrun: 
– Har du tittat i tamburen?

Mannen:  
– Ja, jag har tittat överallt !!!

Mina tio år gamla favorit-Ecco-skor brukar ju alltid stå utanför altandörren tillsammans med två par Foppatofflor.

Det hade hänt att hustrun hade lånat mina ute-skor. Och nu stod de inte där. Mina ute-skor är viktiga. En del av mig.

Efter ytterligare en stunds letande och irriterad diskussion står jag framför köksträdgården. I Foppatofflor.

Men vänta nu. Någonting ser konstigt ut – någonting i jorden. Jag tittar närmare och petar lite. Men vad i hela helvete är nu detta?  Någonting stämmer inte!

Någonting svart sticker upp ur jorden.
Något av svart läder!  En sko Men bara en! Man behöver i regel två.

Jag känner med handen i den mjuka jorden för att kanske finna en sko till. Ingenting. Var är den andra? Har någon skojat med mig? En otäck tanke slår mig.

Jag känner mig lurad. Eller ännu värre – bestulen! Jag inser att hustrun nog är oskyldigt anklagad och känner mig lite skamsen.

Det finns inga lösspringande hundar på Lidingö. Inga lösspringande grannar heller!

När jag tittat noga på skon så ser jag att den är lite skadad. Vilket djur kan ha gjort detta. Sällan ser man andra djur än ekorrar. Kanske råttor? Men var finns den andra skon? En gåta...