En dag i veckan

Min ledsagare Sergei vid Elfviks gård
Kåserier13 november 2021 kl 04.571

Som extra uppmuntran har de styrande gett mig favören av att få eskort ett par timmar på onsdagar efter lunch. Vem det är som kommer till min hjälp och glädje vet jag inte så långt i förväg men ändå – ofta får jag en telefonsignal från vederbörande som varnar mig i god tid.

- Ja, då ses vi klockan 13.30 (men var och hur får jag själv bestämma).

Den här onsdagen var min ledsagare Sergei från Svanen – en trevlig kille med hjärtat på rätta stället. Jag funderade i god tid på vilken aktivitet som skulle vara lämplig en onsdag med småregn och snålblåst och 10 grader i luften. Ja, det var nära på att jag ringde tillbaka till Svanen och avbeställde min eskort, men ändå!

Här gällde det att inte duka under för lite dåligt väder – en biltur och en kopp kaffe någonstans borde väl kunna muntra upp mig! Så fram med varma brallor, skohorn till kängorna, den röda ylletröjan, vantar och regnjacka. Klara, färdiga gå! Och så parkerar Sergei sin tjänstebil i min ruta och slår sig ner som min passagerare i framsätet. Det är inte utan att jag känner mig stolt över att han vågar åka med en gammal tant vid ratten.

Vägen går ut mot Elfvik där Sergei aldrig varit tidigare. Jag ville visa upp vår Ö – vår härligt vackra Lidingö för min eskort. Och kan ni tänka er att just när vi kör raka allén ner mot herrgården lättar de tunga molnen och solen lyser upp landskapet som breder ut sig framför oss. Helt vidunderligt vackert! Väl framme vid bussrondellen tar jag en sväng till vänster, förbi betande hästar och in till parkeringen vid stallet.

Nu börjar kaffesuget ta fart i min kropp – jag ber Sergej att gå i förväg för att se om fiket är öppet.

Svar – nej!

OK – men vad gör vi då… kanske en promenad ner till det glittrande vattnet och utsikten mot Gåshaga och den lilla ön mitt i tavlan – för visst är det ett underbart motiv som möter våra blickar. Nu sitter bilden säkert på plats i Sergejs iPhone – till minne av dagen.

Tiden tar ingen paus - vi måste hemåt då nästa kund väntar på hjälp av Sergej. Så med solens skimmer i ögonen kör jag försiktigt vägen tillbaka. - Kaffe? Nej vi hinner inte! Ibland räcker inte tiden till allt man vill. Så är det bara. Jag sitter stilla kvar i min lilla Mini och ser Svanen försvinna ut på Herserudsvägen. Kvar i mitt sinne ligger en längtan efter en kopp kaffe. Eller varför inte en riktigt god Cappucino på Gateau. Visst – dit är inte långt dit så jag svänger lätt ut på vägen, tar vänster och så höger - vips är jag framme – men ändå inte riktigt. Det är ont om parkeringsplatser – så min Mini får nöja sig med att vänta på mig lite ”vid sidan om”, jag ska ju ändå inte bli så långvarig…

Mötesplats  Gateau

Men – det blev jag. Till min glädje dök det upp en god vän jag inte sett på åratal! En snygg kille med glimten i ögat och sugen på en pratstund, helt klart. Det tar ett tag innan jag hänger med i svängarna men när det väl böjar klarna kommer minnen från ”fornstora dagar” upp i dagern. Vid min sida sitter Claes Philipson, kock, vinproffs, inredare, idéspruta och en otroligt betydande person i det svenska matlandslaget. Claes kommer just från en golfrunda, får jag höra, och är på Gateau för att inhandla något gott till kaffet hemma på Källängsvägen. Samtalet går vidare – så mycket vi har i våra minnesvrår. Jag vill veta mer! Vi måste träffas igen!

I min anteckningsbok får jag den goda hjälpen till fortsatt kontakt – claes@claesphilipson.se. Min idol försvinner ut i mörkret medan jag tar den sista klunken kaffe ur min stora mugg. Där i skuggan står min Mini och väntar – men, vad är det som sticker fram på rutan? En bot från Europark. 400 kronor! Men det var det värt, varje krona! Jag lovar!

Kosta vad det kosta vill!

P.S. Låt mig citera några rader från Claes Philipsons fantastiska levnadshistoria på nätet. Här två anekdoter där undertecknad finns med i handlingen. D.S.

”Alltså, redan år 1991 hade en stark grupp av intressanta personer en vision om att öppna en spektakulär saluhall i Spårvagnshallarna på Birger Jarlsgatan för ett 80-tal kvalitetsproducenter från hela vårt avlånga land med olika restaurangkoncept som skulle finansiera projektet. Gruppen bestod av Inger Grimlund och Lars Peder Hedberg från tidningen Gourmet, Tore Wretman, Jack Herodes (vd för Stockholmsmässan) och jag som projektledare från Kroginredarna.”

”Var jag än rest i världen har min matlagningskonst öppnat dörrar till möten jag annars aldrig hade fått uppleva. Varje resa eller ögonblick ger starka minnen, bland annat en speciell dag var när jag tog Inger Grimlund, ägare och matskribent på tidningen Gourmet, till Saluhallen på Östermalm. Vi handlade ingredienser till en ”Cape malays cuisine” som jag hade blivit inspirerad av när jag besökte Sydafrika år 1995”.

Jag säger – Tack så mycket för maten! Den var spännande och god – för att inte tala om vinet!

Till min glädje läser jag att vi fortsättningsvis kan ”följa dig” och ta del av dina upplevelser både i bild och berättelser på nätet. Men ändå – jag hoppas vi ses igen – kanske på Gateau?

Kommentarer

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *