En bild berättar: Marinens Telelaboratorium i Käppala

Marinens Telelaboratorium med sportstugan nedanför. Fotot är från 1950-talet. I bakgrunden ses Nackalandet och farleden in mot Stockholm. Foto: C-H Ankarbergs samlingar
Historia18 juli 2020 kl 05.592

I början av 1940 talet byggdes ett telelaboratorium i änden på Neptunivägen i Käppala. Laboratoriet som blev 9 meter högt var byggt på en betonggrund och hade formen av ett rektangulärt torn med en stor terrass mot sjösidan. Området var inhägnat med nätstaket och försett med skylten om fotoförbud. Ursprungligen låg här en sportstuga med garage som var byggt av en privatperson i mitten på 1920 talet. I slutet av 1930 talet beslutade Marinförvaltningen att köpa tomten. Lagfart utfärdades åt Kronan i juli 1940 enligt köpebrev daterat den 26 april 1940. Priset var 6 000 kronor. Den 20 maj 1941 ansökte Marinförvaltningen att få bygga ett telelaboratorium på tomten, med önskan om skyndsam handläggning då byggnaden ansågs vara ”nödvändig och synnerligen brådskande”.

Den 22 september 1980 ansökte Lidingö fastighetskontor om rivning av sportstugan samt garaget. Rivningen skulle ske genom nedbränning. Telelaboratoriet revs året efter. En villa har i slutet av 1980-talet byggts på den plats där laboratoriet fanns. Ett bergrum finns dock kvar i anslutning till platsen där byggnaden stod.

Några av de aktiviteter som bedrevs vid laboratoriet i Käppala var följande: 1944 levererades den första radiofyren från AGA. Radiofyren monterades på laboratoriet och användes som navigationshjälpmedel för marina och civila fartyg i farleden mot Stockholm. Kontroll och justeringar av navigeringsutrustningar på fartyg utfördes med hjälp av radiosignaler från radiofyren på laboratoriet.

Prov och utveckling av hydrofoner på fartyg och på havsbotten bedrevs i syfte att lyssna under vattenytan. Det utfördes en hel del sprängningar på fjärden för att testa hydrofonmateriel. Hydrofoner på havsbotten används för att avlyssna och positionsbestämma ”främmande” ubåtar och fartyg.

En radiostation m/46, anskaffades i mitten av 1940-talet. Radion kom från det överskottslager som det amerikanska flygvapnet hade i Europa efter andra världskrigets slut. Radion ersattes först på 1960-talet av radiosystemet Ra 80. Prov med radiostationen utfördes på laboratoriet i Gåshaga.

Elektriska prov på radioantenner bedrevs också. Den så kallade Yagi-antennen introducerades i svenska försvaret efter kriget. På laboratoriets stora terrass monterades dessa antenner för provverksamhet och forskning.

En seriebeställning på tio stycken signalspaningsmottagare PQ-13 gjordes 1954. Montering av de olika enheterna till en komplett mottagare, samt utprovning, skedde i marinförvaltningens regi på laboratoriet i Gåshaga. Mottagaren PQ-13 installerades sedan på ett antal jagare bland annat Halland, Småland och Gästrikland.

Det fanns också en finmekanisk verkstad i laboratoriet med bland annat en skakmaskin för vibrationsprov av diverse materiel.

Verksamheten flyttade 1958 från Käppala till Marinens lokaler bland annat på Beckholmen. Därefter stod huset oanvänt i mer än 20 år. Såsom boende i Käppala på 1960-talet hade jag inte en aning att detta pågått strax intill våra lekområden.

Källa: Marinens Telelaboratorier av Stig Kjellin 2011.

En bild berättar ...
är ett samarbete mellan ”Bildspanarna” på Lidingö Hembygdsförening/Museum och Lidingö Nyheter.

Vi visar en historisk bild i tidningen ungefär en gång i månaden. Besök gärna Lidingö Museum, Lejonvägen 26A i centrum. Museet är för tillfället tyvärr stängt, men hoppas kunna öppna i höst. Där kan du leta efter intressanta bilder i museets bilddator. Om du vill skicka in ett bidrag är du välkommen. Mejla till info@lidingonyheter.se

Kommentarer

  1. Tack Ibb för intressant artikel. Det finns en hel del militära minnen på Lidingö att gräva i. Luftvärnspjäser på Trolldalsberget, inkl. manskapsbaracker och löpgravar, strålkastare i Herserud, luftbevakningstorn i Elfvik, garage med luftvärnspjäser intill Södergarnsvägen samt det obekräftade ryktet om en tunnel till fastlandet med infart nära Islingeviken.

  2. En tunnel till fastlandet nära Islinge! Kan det vara den ingång för Käppalaverkets skapandet av avloppstunneln till norrortskomunern som fanns vid korsningen Norra Kungsvägen-Ägirvägen? Efter färdigställer förslöts den och blev en grässlänt. Jag tror att en liknande ingång finns i dalsänkan mellan Högsätra och Kottla som numera verkar vara en seviceingång.

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *