”Vi satsar på äldreomsorgen” har det alltid hetat från de som haft det politiska ansvaret för äldreomsorgen på vår ö. Låter bra, men hur ser det ut när vi granskar fakta?
PRO har jämfört vilken kostnad länets kommuner hade för sin äldreomsorg räknat per person 65 år och äldre år 2009 med hur mycket den kostade 2021. Uppgifterna är hämtade från Sveriges Kommuners och regioners (SKR) databas Kolada. För att få jämförbara belopp har 2009 års kostnad räknats upp med det index SKR använder för äldre- och funktionshinderomsorgen (OPI) till 2021 års nivå.
Vi ser då att, räknat i 2021 års nivå, Lidingös äldreomsorg år 2009 kostade 84 113 kr räknat per person 65 år och äldre. År 2021 kostade den bara 61 337 kr. En minskning med 22 314 kr, 28 procent. Det är alltså en betydande besparing som drabbat de som är i behov av äldreomsorg i Lidingö!
Räknar vi bara på kostnaden för personer 80 år och äldre blir minskningen lägre, 16 procent – men också det är ju en stor neddragning, långt borta från alla löften om att satsa på äldreomsorgen.
Det finns två orsaker till denna neddragning. Den ena är att äldreomsorgen – i likhet med övriga områden i staden – inte fått full kompensation för löne- och prisökningar. Om ”satsningen” är ökad ”peng” till hemtjänst och särskilt boende med två procent, men löner och priser går upp tre procent så innebär det ju en besparing (nedskärning) med en procent. När detta upprepas år efter år blir den sammantagna effekten stor. Mindre tid för den som har hemtjänst, stressigare schema där det inte finns tid ens att förflytta sig från den ene äldre personen till nästa. Minskad eller ingen tid alls för fortbildning, fler timanställda och sämre kontinuitet.
Den andra orsaken är den stora minskningen av andelen äldre personer som beviljas plats i vård- och omsorgsboende (särskilt boende). År 2010 (statistik för 2009 saknas) hade 18,2 procent av Lidingöbor 80 år och äldre beviljats plats i särskilt boende, är 2021 var andelen nere i 13,4 procent.
Detta kan inte förklaras av bättre hälsa – åren med sjuklighet i livets slut är lika lång nu som då. Behoven är desamma, men klart färre beviljas. Trots alla löften om fler äldreboenden har de minskat.
Och vi har, understryker PRO Lidingös ordförande Leif Fryklund, inte valt 2009 för att det skulle vara ett speciellt bra år. Tvärtom, redan då hade nedskärningarna i äldreomsorgen pågått många år. Andelen som bor i särskilt boende har halverats sedan 1990-talet utan att det varit någon motsvarande ökning av de som har hemtjänst.
För att åtminstone komma tillbaka till 2009 års nivå för de som är över 80 år behöver äldreomsorgen i Lidingö tillföras över 100 miljoner kronor. Räknar vi på behovet för alla ålderspensionärer blir beloppet det dubbla. Att mot denna bakgrund dra ned på anslagen till äldreomsorgen bör vara otänkbart för alla partier, säger Leif Fryklund.