Tistelfjäril är en immigrant som påträffas i alla slags miljöer med rikliga nektarresurser där det samtidigt finns naken sand, grus eller stenar för fjärilarna att landa på. De år när arten även påträffas i fjälltrakterna ses den ofta på högt belägna, karga fjällhedar.
Den egentliga hemorten för de fjärilar som visar sig hos oss är subtropiska Nordafrika och Mellanöstern. Grönskan i Nordafrika tar fart efter mer omfattande vinterregn, och det är då som fjärilarna under vissa år lyckas reproducera sig så väl att de därefter kan invadera hela Europa i enorma mängder. De som påträffas hos oss från slutet av maj till början av juni är sällan direktinvandrade utan avkomman från den första migrationsvågen till Sydeuropa.
De invandrade fjärilarna ger under varma och relativt torra somrar upphov till en inhemsk population som visar sig talrikare från slutet av juli till början av september och ibland till oktober. Lyckad reproduktion har konstaterats som nordligast i Norrbottens lågland. Äggen läggs utspridda ett och ett på översidan av blad i toppskott, främst på olika arter av tistlar, men i Sverige också på gråbo.
Äggutvecklingen tar endast 3-7 dagar. Den nykläckta larven gnager fönsterliknande märken från bladens undersida. Senare för den samman bladen med glesa spinntrådar till en regnskyddad boplats från vilken den gör korta utflykter för att äta av omgivande blad. Först under de sista stadierna lever larven helt fritt och konsumerar då större mängder bladmassa. Larvutvecklingen tar 3-5 veckor. Larven förpuppar sig upphängd mellan sammanspunna blad en bit över markytan, och puppstadiet varar under gynnsamma förhållanden 2-3 veckor.
Arten uppträder mycket oregelbundet i Norden. År med immigration följs ofta åt, och ibland leder dessa årsräckor till ett toppår då arten påträffas talrikt över hela Sverige till de allra nordligaste fjällområdena. En förutsättning för sådana toppår är en omfattande inflygning i maj-juni följd av en torrare sommar, eftersom förstadierna är mycket känsliga för regn och kyla. Vanligare är att arten endast påträffas sparsamt under sensommaren i södra Sverige, och dessa fjärilar är sannolikt främst immigranter från Mellaneuropa.
Vid en jämförelse av inflygningsdata från Danmark med dem från Sverige får man klart för sig att inflygningsriktningen kan variera från sydväst till sydost så att arten under vissa år påträffas i Sverige men inte alls i Danmark. Detta förklaras av att de migrerande fjärilarna helt följer den rådande vindriktningen. Återvandring från norr mot söder har inte med säkerhet kunnat konstateras i Sverige.
Fjärilarnas avkomma dör obönhörligen av de vintertemperaturer som råder i vårt klimat. Uppgifter om övervintrande fjärilar som påträffats i Skåne under våren kan vara individer som immigrerat hit tidigt samma år men tvingats uppsöka skyddade platser i avvaktan på varmare väder, vilket också är ett normalt beteende för fjärilarna i deras hemländer.
Kännetecken:
Vingspann 52–59 mm. Könen är lika. Vingarna är på översidan brungula med rosa ton hos nykläckta individer, grova svarta teckningar och utdragen framvingespets som är övervägande svart med små vita fläckar. Undersidan är övervägande ljusbrun till rosabrun med oregelbundna vita fläckar och vit nätmönstring. Bakvingens undersida har fem ögonfläckar där de största ofta är blåfärgade. Variationen är obetydlig och inskränker sig till en något grövre svart teckning med mer utbredd mörkpudring runt mer diffusa svarta fläckar. De immigranter som anländer under våren och försommaren är då de påträffas vanligen kraftigt blekta.
Ägget är först ljusgrönt, senare grågrönt, ovalt med 16 tunna genomskinliga längslister. Larven är brunsvart till sandfärgad med en otydlig ljusare rygglinje med mörkare mittstrimma, ljusare sidoryggfläckar och en mer distinkt, vågig gulvit fotlinje ovanför bukfötterna, vilka liksom buken är köttfärgade. Kroppen är täckt av sju tornar per kroppssegment och en mängd fina, ljusa prickvårtor med ett kort hår på varje vårta. Puppan är antingen rödaktigt grå med distinkt mörk teckning i form av breda längsstrimmor eller ljusbrun, ibland grönaktig, med koppar- eller guldglänsande fläckar. Huvudet saknar utskott.