Gråviken är en viktig rastlokal för snatteranden. Under vår och höst kan de ses i stora mängder vid Gråviken, några par häckar även här.
Snatteranden är med en längd på 46–56 cm, ett vingspann på 78–90 cm och en vikt på 850–1 000 gram, något mindre än gräsanden. I jämförelse är snatteranden något slankare och har smalare vingar. I alla dräkter har den en vitaktig buk. En av dess mest arttypiska karaktärer är dess vita vingspegel men den kan vara mycket liten eller helt saknas hos juvenial fåglar och syns bäst hos adulta hanar.
Hanen i praktdräkt är huvudsakligen fint gråvattrad, med matt gråbrunt huvud och stjärt, och markant svart över- och undergump. Dess längsta skulderfjädrar är mörka med bred ljust gråbeige bräm. Vingovansidan är grå med en vit och en svart vingspegel, och har svarta och roströda partier på armtäckarna. Näbben är gråsvart och benen klargula.
Hona, och hane i eklipsdräkt, liknar gräsand, men skiljs från den främst genom den vita vingspegeln, de mörkgrå terialerna, den annorlunda färgade näbben med obruten mörk näbbrygg omgiven av orange kanter, och den ljusa buken. Juvenilen uppvisar större kontrast mellan det gråtonade huvudet och den varmbruna kroppen, till skillnad från den mer jämnt ljusbruna gräsanden i samma dräkt.
Från hanen hörs ett djupt och knarrande "ährp" och som spelläte ett ljust visslande "pjii". Honan kväker likt gräsanden men mer mekaniskt, hårdare och inte lika bortdöende och fallande.
Snatteranden uppträder oftast som enstaka par, eller i mindre löst sammanhållna grupper, men under hösten och vintern kan den ansamlas i större flockar.
Snatterandes föda består till största delen av olika växtdelar, som den antingen betar från botten genom att tippa kroppen framåt, eller också betar av växtdelar som sticker upp ur vattnet. På hösten söker den efter föda ofta genom att med näbben filtrera ytvatten efter småalger, och ibland födosöker den även på sädesfält. Vintertid utökar den sin föda med mindre mängder insekter, maskar, blötdjur och småfisk. Under sina första levnadsveckor äter de främst mindre vattenlevande djur.
Den häckar första gången som ettåring. Häckningsperioden varierar över dess stora utbredningsområde men inträffar generellt sent, från maj till juli. Boet som byggs av honan placeras direkt på marken väl dolt, i närheten av vatten, men tillräckligt långt ifrån för att vegetationen ska vara torr. Ofta placeras redet i en grästuva, bland nässlor, i buskage eller högt gräs, inte sällan på en gräsbevuxen mindre ö i närheten av måsfåglar. Den lägger i genomsnitt 8-12 gulfärgade ägg, vilka ruvas av honan i 24-26 dagar. Ungarna tas sedan om hand av honan och de blir flygga och självständiga efter 45-50 dagar. Efter häckning kan vissa honor flytta med sina ungar till djupare vatten, ibland upp till 1,5 km från redet. Paren håller bara ihop under en häckningssäsong.
Hanarna lämnar häckningsområdena i början av juli, ungefär en månad före honorna och de juvenila individerna för att besöka vissa specifika vatten där de ruggar till en eklipsdräkt. Under ruggningen är de flygoförmögna under cirka fyra veckor och först efter ruggningen flyttar de vidare till vinterkvarteren. I vinterkvarteret ruggar de igen och hanen anlägger praktdräkt som den bär från oktober till maj. De återvänder till häckningsområdena i mars och april.
Källa: Wikipedia